3 januari. Nytt år nya möjligheter

Tre veckor in på praktiken och jag känner att det flyter på bra. Jag har kommit in i rutinerna, hundarna har lärt känna mig och jag har fått lite mer ansvar. Dessutom är det mera fart o liv kring doglodge där vi håller till och kalendern är fullbokad.

Att lära känna hundarna är otroligt viktigt för att få dem att respektera mig som deras överhuvud. Då lyssnar dem betydlig bättre och ger allmänt mer tillgivenhet. Dem är underbara alla hundarna. Har självklart hittat några favoriter men jag tycker mycket om dem alla. Det är kul nu när jag lärt känna dem att verkligen kunna urskilja deras olika personligheter!

Det har inte varit allt för lätt att lära mig namnen på alla, men nu börjar dem sitta. Jag vet dem flesta hundarnas plats inne på kenneln, har ibland svårare att urskilja dem när dem sitter i spannen. Peakpoints använder inga namnbrickor eller översiktskartor så jag har fått bygga upp mina egna igenkänningstecken för att lära mig att skilja dem åt. Ibland är jag fortfarande väldigt förvirrad på mornarna när alla hundar som ska lastas in i bilen släpps lösa. Det blir inte lättare av att en del av hundarna är ruskigt lika varandra!

Nu när jag lärt känna hundarna blir det också betydligt enklare att åka hundspann. Jag har varit med några turer i veckan. Känner att det är stor skillnad i mitt sätt att köra nu mot första gången jag for ut i spåret. Jag har lärt mig förstå hur släden reagerar i olika svängar och hur jag bäst utnyttjar hundarnas dragkraft för optimalt samarbete. Det är självklart en process och ju mer jag kör desto bättre blir jag. Kul att se och framförallt känna skillnaden när man utvecklar sin körteknik!

Jag önskar att gästerna ibland var lite bättre på att köra. Av ren slarv, oförmåga att tänka eller dålig uppmärksamhet på säkerhetsgenomgången har en del incidenter inträffat! Igår gick det ganska snett och resulterade i att en släde gick sönder. En av gästerna som körde tappade helt kontrollen på raksträckan och släden for ner i backen. Det hindrade dock inte hundarna från att springa vidare med en tom släde. Försteguiden som ser detta sätter i sitt ankare och gör allt i sin makt för att få stopp på hundarna. Problemet är att första spannets hundar sliter sig loss från det bromsande ankaret och börjar springa även dem och den släden for rakt in i ett träd och den skyddande främre bågen på släden gick sönder. Typiskt!

En annan händelse med gäster som ramlar var jag med i spåret. Spannet mellan mig och försteguiden bromsade inte i en ganska brant nedförsbacke som dessutom svänger. I kurvan for gästerna rakt fram ut i lössnön och spannet välte. Vi bakom varande spann fick den svåra uppgiften att få stopp på hundarna mitt i nedförsbacken. Jag som praktikant känner självklart ansvar att hjälpa till och sätter i mitt ankare. I en backe är det inte svårt för dem starka hundarna att dra loss ankaret och det var precis vad som hände. Jag stod inte långt ifrån släden och fick genast tag på den och höll på bromsen. Mina gäster bara skrattade som tur var!

I övrigt har jag förberett lunch bestående av gulaschsoppa med crème fraiche och bröd. Sett till att eldarna brinner i stugan och kåtan, svarat på en massa frågor som nyfikna gäster ställer och i mindre utsträckning haft ansvar för guidetelefonen. Vi har även lärt hundarna en ny rutin in och ut ur bilen. Från att ha stannat bilen vid väggrenen till att stå på den nya parkeringen är det ett stort steg för hundarna. Det är såklart väldigt förvirrande för dem att gå raka motsatta hållet mot förut. Tillskillnad från att leda hundarna till bilen för att undvika olyckor med överkörningar får nu hundarna själva springa mot bilen vid parkeringen. Dem flesta hundarna har nu lärt sig och lastningen av hundar går nu betydligt smidigare än tidigare!

Ja som sagt har praktiken flutit på bra liksom starten på det nya året även om jag firade tolvslaget halvslumrandes i soffan. Vaknade till av smällarna från fyrverkeriet utanför huset och var lite besviken på mig själv att jag inte lyckats hålla mig vaken.

Skitsamma, ett nytt år blev det i alla fall. Nu ska man bara vänja sig vid att skriva 2011 i kalendern!

Gott nytt år på er alla!

26 december. Mitt i väderkaos och julstök!

Ingen svensk eller snarare europé har väl knappast missat all uppståndelse kring vårt vinterväder. Skräckkyla, klass 1 varningar från SMHI, snökaos, trafikolyckor, kollektivtrafikens förseningar och mycket mer. Jag blir tokig av hur stor grej media gjort av vädret. Det är ju egentligen inget konstigt att det kommer snö på vintern, alla drömmer varje år om en vit jul och när den väl kommer får folk panik!

Kommunernas budget hamnar på minus för att det kostar för mycket av avlöna snöröjningspersonal, det finns inga resurser eller ens utrymme för det i den ekonomiska planeringen. Gemene man ger sig iväg i sina bilar och kan inte köra i vinterväglag, inte ens med bara någon centimeters snötäcke. Yrkeschaufförer får problem för att lasten är tung och sommardäcken inte får fäste. Flygen från dem större flygplatserna i Europa kan inte lyfta för all snö och skapar irriterade resenärer, dygnslånga förseningar och enorma ekonomiska förluster! Nyheterna både på SVT och TV4 har gått ut med information om vilken utrustning som är nödvändig att ha i bilen vintertid och folk varnas av meteorologerna för att ens gå utanför dörren när temperaturen sjunker under minus 10.

Även om media har en otrolig genomslagskraft är det tur att inte alla påverkas av hysterin. Jag liksom många i min närhet vet hur man klär sig vintertid och skyddar sig mot den stränga kylan. Det är inte farligt att få lite frisk luft. På praktiken nu har vi kört hundspann i 30 minusgrader. Peak points har en gräns vid minus 25 då gästerna har rätt att själva bestämma om dem vill åka eller inte, en del lämnar återbud och andra väljer att genomföra turen. Peak points ägare berättade för mig om en extrem hundspannstävling i Norge när termometern visade 53 minus. Lite värre än dem futtiga minus 20 som har satt skräck i folket!!

I Sälen har affärerna gått bra, trots kylan. Peak points har haft nästintill fullt hela veckan som gått och familjerna har tagit pick-o-pack till fjällstugorna för att fira en mysig jul med skidåkning och andra äventyr. Ja med ett späckat schema för Peak pointsbehövde dem lite hjälp och jag blev tillfrågad att köra hundspann som andre guide. Jag blev lite förvånad, men tackade förstås inte nej. Efter en snabb genomgång var det bara att tuta o köra!

Har faktiskt kört hundspann två gånger den här veckan och haft skitkul. Första turen fick jag en behaglig färd, hundarna sprang i ett jämnt bra tempo och inga träd kom i vägen för oss. Andra turen fick jag ivriga hundar med lite mer spring i benen. Dem sprang ikapp framförvarande spann hela tiden fast jag konstant höll på bromsen. När vi stannade var det svårt att hålla hundarna still med både hela min kroppstyngd på bromsen och ett extra bromsande ankare i backen.

Höll på att glömma, det har ju hänt fler roliga saker den här veckan. Jag blev utelåst i nästan 30 minus. Var mindre roligt just då, men vad som inte dödar det härdar ;-)! Jag bor ju med två anställda på företaget och dem har förstås varsin nyckel. Jag låser aldrig och hade denna dag jag blev utelåst inte en tanke på att dem hade gjort det. Jag var kvar på kenneln denna dag och övriga var uppe på fjället, framåt den tidiga eftermiddagen bestämde Peter att jag skulle få skjuts hem. Jag kommer på precis när skjutsen åkt iväg att jag inte har någon nyckel. Efter 1,5h promenad i kylan, prövar jag att öppna bilen som står utanför huset där vi bor. Bilen tillhör en av dem anställda. Tur som jag hade var bilen öppen och där fanns en hemnyckel. Det var förvånande miner som mötte mig i hallen när dem andra två kom hem. Dem undrade naturligtvis hur jag hade kommit in ;-)!!

Ja det har ju varit jul också. Här har bilarna kört i långa led längst den trafikerade vägen uppåt Sälen. Annars har det varit väldigt lugnt med julstöket för min del. Har inte känt av stressen alls. Köpte mör entrecote i den lokale slaktarens gårdsbutik och sen grillade vi för hela slanten på julafton. Ingen julmat alls! Så skönt att komma bort från traditionerna lite grann. Jobbade ändå både julafton och juldagen. Satt på kvällen och drack glögg och åt lussebulle i skenet från värmeljusen på bordet och elden i kaminen. Underbart mysigt!

20 december. En vecka in på praktiken i Sälen

Jag kan inte påstå att tiden går särskilt fort. Inte direkt så att timmarna flyger förbi! När praktiken väl satte fart i tisdags var jag laddad till tusen. Superkul att få komma igång, trots den tidiga morgontimman. Alarmet ringde redan vid 0600. Lite för tidigt för morgontrötta mig, men flexibel och positiv som jag är var det bara att köra på.

Möttes av två väldigt varma och trevliga människor, personerna bakom företaget. Deras kennel ligger i anslutning till deras hus och alla administration samt daglig skötsel av hundarna sköts härifrån.

Det har blivit mycket fysiskt arbete med mockning och skottning. Självklart har jag också fått en större inblick i deras arbete. Transport av hundarna är en stor del i det hela. In och ut i både en specialbygd pickup och ett släp med hundburar. Även packning av en del slädar fram och tillbaka.

Jag fick redan första dagen lära mig att sela hundarna och förstå deras system med hur hundarna ska in i burarna för att dem i rätt ordning ska tas ut och sättas i spannen. Ägarna byter spannen varje dag, inte säkert att det är samma par hundar som drar i spannet bredvid varandra. Inte heller säkert att dem kör med samma ledhundar spann efter spann.

Det finns mycket att lära, massor av småsaker som jag innan inte riktigt tänkt på. Ägarna sätter självklart hundarna i fokus och dem anser det vara av största vikt att hundarna och jag får bekanta oss ordentligt innan jag får större ansvar och svårare uppgifter. Det respekterar jag fullständigt! Hundar är ju sociala djur som ständigt söker sin plats i flocken. Så fort det kommer in någon ny i flocken, i detta fall jag, rör det om i grytan och hundarna testar sin plats på hierarkistegen! Jag var tvungen att vara otroligt bestämd och visa vem som har störst pondus!

Jag känner tyvärr just nu ett stort handikapp, jag har inte lärt mig hundarnas namn. Vilket inte heller är enkelt, då inga namnbrickor eller fuskpapper finns. Jag har försökt lära mig vart hundarna står, både på kätting och i burarna. När hundarna är lösa är det genast betydligt svårare att känna igen alla.

En annan sak jag kan känna är att jag håller mig mycket i bakgrunden, vilket jag som praktikant ska. Det är en ovan situation för mig som i mina jobb hittills stått i fronten i flera år. Dessutom blir jag ibland väldigt överflödig, säsongen har inte helt satt fart och dem uppgifter som finns ska delas på tre. Ägarna har två anställda som fortfarande är under upplärning och dem går ju självklart före i alla lägen, vilket jag helt förstår!!

Vi jobbar 5 dagar i veckan, tisdag till lördag. Söndagar och måndagar försöker även ägarna att vara lediga, men dem är aldrig helt lediga. Hundarna kräver skötsel 365 dagar om året och särskilt tävlingshundarna måste motioneras varje dag! Själv spenderade jag lördagskvällen på Sälens nya innekrog tillsammans med Matilda och Linus. Samma gäng följde med till äventyrsbadet och saunavärlden på Experium i Lindvallen på söndagen. Idag tog jag mig ut i längdspåret, gjorde en kortare runda på 8km men det var mer än tillräckligt!

Det var en sammanfattning av första veckan det, imorgon börjar vecka tvås äventyr!

13 december. Jakt, gemenskap och början på nya äventyr!

Förra veckan var en riktig berg-och dalbana av blandad kompott på schemat. Jag tänkte skriva lite mer om den trevliga avslutningen med klappjakt innan vi i ettan splittrades för praktik/jullov i fredags!

Det var Ng2:s initiativ att bjuda oss på klappjakt. Det är endast några få i deras klass som är intresserade av jakt, men alla var engagerade denna dag. Frida och Elin hade bakat goda franskor och hade till och med förberett färdiga mackor, Andreas och Henrik lagade vår lunch, älgsoppa. Vi for i skolans bussar vid 08-tiden, ingen idé att vara mer morgonpigg då mörkret fortfarande har övertaget om dagen vid denna tidpunkt.

Väl på plats på skjutbanan vid Lampisenpää fick vi avnjuta varsin smörgås med skinka och ost samt fick i oss något varmt att dricka, denna väldigt kalla morgon på minus 28. Det var bedårande vackert i skogen med vita träd och buskar överallt och det riktigt knastrade under fötterna när vi klev i den sköra krispiga kallsnön.

Efter morgonfikat eller ska jag säga morgonkaffet för de flesta hade dagens jaktledare Oskar en genomgång. Alla vi i klassen, utom Jonas fick självklart gå i drevet då vi ej har licens för egen bössa. Det gjorde absolut ingenting att gå i drevet, då fick vi upp lite extra värme i kroppen. Värre var det såklart för dem som stod stilla på pass. Humöret var verkligen inte på topp hos dem flesta som antingen var kalla eller fällde lite lätt irriterande kommentarer om vilket dåligt drev vi gjorde. Bara för att dem inte fick se några djur, så var drevet dåligt! Helt normal attityd vill säga ;-)!!

Vi gjorde ytterligare två drev och dem blev bara bättre och bättre. Dem såg både räv, järpar och hare passkyttarna , men ingen hade möjlighet att skjuta. Tyvärr var sista drevet vi genomförde inte på vår lärares jaktmarker och hare var inte tillåtet att skjuta. Precis då dyker en hare upp två gånger om på en och samma passkytt endast på 10m avstånd. Typiskt!!

Det var inte helt lätt i en tät skog att gå i drev. Även om vi ständigt hade kontakt med varandra hamnade några antingen framför eller bakom. En gång fick vi stanna i 10-15 minuter för vissa hade villat bort sig, men tillsist kom vi fram till passkyttarna i samlad trupp =)=)!

Det var en trevlig avslutning vidare på internatet sen. Jag och Micke hade älgfärs kvar och passade på att göra köttfärslimpa och pomme duchesse med brunsås. Mickes alldeles egna brunsås som han tillagade för första gången. Vi hade en trevlig middag med lite rödvin till. Jag kände mig lite halvstressad över att hinna packa inför resan i lördags, men det hanns med. Liksom att som vanligt titta på film i min soffa med Micke och Frida. Jag kom i säng sent och fick inte alls många timmars sömn, också precis som vanligt. Varje gång jag ska iväg på långtur i bilen sover jag aldrig mer än 4-5h.

Det blev en intensiv resa ner och en lite längre resa än planerat, men vi kom fram välbehållna och det är väl ändå det viktigaste! Nu sitter jag i stugan med två ungdomar som jobbar på Peak points kennel. Vi bor en 40 minuters bilfärd ifrån Tandådalen, så det känns lite instängt emellanåt eftersom att jag inte har egen bil. Men men, det är bara att vänja sig.

Jag har börjat praktikperioden med ledighet, men imorgon tisdag sätter det fart. Jag klagar inte, då jag inte är helt frisk och faktiskt behöver ta det lite lugnt! Idag har jag i alla fall varit ute i skogen och letat vedvirke. Nu sitter jag och njuter av vårt hårda arbete framför en mysig brasa i kaminen!

Snart skriver jag igen om mina äventyr på praktiken!

P.S Min kamera som jag självklart haft med mig hela praktiken glömde jag datakabeln till och har därför väntat i alla veckor nu på att få lägga ut bilderna. Har ju ett speciellt minneskort som ingen kortläsare jag hittills har provat klarar av att läsa. Nu har kameran tyvärr gått sönder så när jag väl kom hem till Övertorneå igen kan jag i allafall inte få över bilderna till min data och lägga ut dem här på bloggen. Ska gå till fotobutiken, dem borde kunna hjälpa mig! Har tagit lite bilder från nätet så ni kan få en liten helhetsbild av mina fyra praktikveckor. D.S