Fira jul i förtid!

Det blev bara fyra dagar i skolan denna vecka, väldigt skönt att få jullov en dag tidigare. Jullov betyder tyvärr inte vila, det står en massa saker på todo-listan. Jul rent allmänt anser jag är ett kommersiellt kaos som blir värre och värre för varje år. Affärerna börjar julpynta i oktober, restauranger startar julbordsserveringen i november, trots att plånboken inte är mer välfylld än vanligt handlas det allt dyrare julklappar dessutom då alla (nja normala 7-16 arbetare) är lediga julhelgen samt oftast hela vägen fram till efter nyår ska det stressas hit och dit och hela släkten ska besökas. Inte ovanligt att det blir mer in och ut i bilen än att man egentligen hinner få den där värdefulla tiden med familj, släkt och vänner.

Min familj har försökt trappa ner på julstressen. Nu när vi barn är vuxna räcker det med en julklapp. Det är kvalité som räknas inte kvantitet! I år har vi infört en ny grej att vi lottade vem i familjen vi ska köpa till, då behöver man endast köpa en julklapp istället för fyra. Alla klappar kostar max 500kr, vilket också skapar rättvisa. Jag har ju självklart några fler inköp att göra enligt listan, men till familjen går det smidigt.

Det här med att alla är lediga gäller ju förstås inte mig. Fast i år får jag faktiskt skylla mig själv. Micke blev erbjuden jobb på sin gamla praktikplats i Finland. Själv sökte jag jobb på anläggningar i närheten och ska nu jobba lika delar med restaurang- och guidesysslor. Känns ok, det är bara till efter nyår, men det vore trevligt att nåt år få fira en riktig familjejul. Hade jag lyssnat på hjärtat hade jag varit i Nyköping nu, men arbetsmoralen vann striden. Alltid bra med pengar som fattig student!

Julstämningen är inte direkt på topp, vilket jag tror till viss del beror på det milda vintervädret. Vi har snö, men det försvinner pö om pö när plusgraderna skapar töväder. I tisdags fick jag i allafall höra Luciasånger. Det årliga firandet på skolan gick av stapeln. AI-klassen stod för underhållningen tillsammans med en lokal orkester. Vi sjöng allsånger, fikade hembakta pepparkakor och lussebullar samt att några elever från allmän linje visade upp vad dem lärt sig på linedance-lektionerna.

Mitt i den mysiga stämningen var vi tvungna att gå, vi hade en inbjuden föreläsare från arbetsförmedlingen som väntade. Hon pratade om starta eget bidraget som definitivt kan bli verklighet för några av oss i klassen. I torsdags var vi på Sparbanken Nord och fick information om vad banken kräver av sina kunder för att få företagslån. Mycket intressant och gott fika fick vi också. Jag presenterade mina siffror så långt jag kommit i planeringen och det verkade positivt. Jag är väldigt försiktig med att ta lån och känner mig definitivt inte redo ännu att ta klivet fullt ut och bli företagare.

Micke och jag var hundvakt i torsdags också. Det tyckte vi var superkul fast vi hade bestämt att fira en tidig julafton. Vi lagade julmat, drack glögg och hade julklappsutdelning. Hunden var så snäll och ville vara med hela tiden, men han var aldrig i vägen. Det negativa med hund är alla hårtussar som lägger sig överallt, men jag har dammsugit idag så nu är det fräscht igen.

Torsdagskvällen blev väldigt lyckad. Synd bara att det var min och Mickes sista kväll tillsammans. Vi for fredag förmiddag till Ylläs och han började jobba nästan direkt efter vi kom fram. I lördagsmorse tog jag hans Mercedez och körde tillbaka till Övertorneå. Mina äventyr börjar imorgon bitti, då serverar jag frukost till hungriga fransmän.

P.S Bättre sent än aldrig, nu är premiäråket i längdspåret avklarat också!

Affärsplan, drevjakt och snöfall!

VINTERN är här!!!! Det efterlängtade vita guldet glimrar äntligen på backen. Det har vräkt ner senaste veckan och snödjupet har drastiskt gått från noll till 40 cm. Spår har dragits på Isovaara, (naturreservatet som nästan ligger vägg i vägg med vårt lägenhetshus på Turovaara), kommungubbarna plogar frenetiskt och grannbarnen bygger snöhopp. Nu är allt i sin ordning igen!

En annan som har jobbat frenetiskt sista tiden är vår klasskamrat Jonas som med sin jakterfarenhet blev en självklar ledare under den numera årliga drevjakten med skolan. Detta år bjöd vi in flera gäster ända nere från Luleå. Naturligtvis medverkade även delar av Jouksengi jaktlag, då drevjaktens alla inblandade samlades på skjutbanan i Lampisenpää för andra året i rad.

Många klasser var involverade i drevkedjan dessutom hade vi förstärkning från rektor Mörtbergs son och hans klasskompisar. Jag hade turen att få en plats som passgubbe (gumma), vilket kändes himla glassigt. Jag behövde varken anstränga mig fysiskt och gå i drevet eller ansvara för mat eller övrig service under dagen. Jag är inte van vid att vara så inaktiv när klassen står bakom ett arrangemang. Denna gång var det extra skönt då förkylningsvågen sköljt över mig. Kroppen känns fortfarande matt och huvudet tungt. Jag hade nog inte orkat gå i drevkedjan.

När vi väl har varit i klassrummet har vi fortsatt på företagsekonomi-temat. Vi håller förfullt fortfarande på med att skriva affärsplan. Det tar lååång tid och tyvärr har vi fått lite mindre skoltid än planerat. Det är väl så, att det sällan blir som man tänkt sig menar jag. Många andra moment har dykt upp på schemat.

Det allra bästa avbrottet tycker jag var det roliga besöket av Susanne från Yukon Territory i Kanada. Från början en geografilärare som under sju års tid gjort en enorm avhandling om resevanor, hållbar turism, turismens ekonomiska betydelse för småsamhällen mm mm. Nu sen nåt år tillbaka bor hon i Umeå och försöker göra en liknande studie om Sverige med fokus på Norrbotten.

Yukon som till ytan är något större än hela vårt land sammanlagt och endast har 36 000 invånare är ett riktigt glesbygdsområde, inte alls olikt situationen i Norrbotten. Landskapet är liknande liksom faunan (djuren är dock större), infrastrukturen behöver utvecklas, funderingar på gruvindustrin finns samt att Yukon gränsar till Alaska och svenska Tornedalen har Finland på andra sidan älven. Det förekommer även norrsken i denna del av Kanada, så likheterna är fler än man först tror.

Susanne gjorde en väldigt intressant presentation med fantastiska bilder och var en mycket god marknadsförare av Yukon. Jag och jag tror fler med mig, drömde mig bort till andra sidan Atlanten och såg en möjlig framtid i Yukon. Jag kände mig oerhört inspirerad och såg direkt en klar affärsidé framför mig; starta upp ett B´n´B där och ha svenskar som främsta kundgrupp.

Klassen och Rolf blev efter föreläsningen intervjuade av Susanne som en del av hennes projektarbete här i Sverige. Hon frågade om vår syn på turism i området och hur Norrbotten förhåller sig till övriga landet. Det blev en intressant diskussion, så den dagen gick vi hem från skolan med ett leende på läpparna!

OBS! Jag glömde kameran på drevjakten, så bilderna är tagna av Elin Laaksonen och Sofia Green.

Ekonomiskt lönsamt

En vecka har gått och det har hunnit hända en hel del. I skolan har vi genomgångar om diverse som rör en affärsplan och i helgen var jag och Micke till Luleå.

Om vi början med skolundervisningen. Rolf och vissa gästlärare är våra handledare genom det tunga men ändå roliga ämnet, starta eget. Att kunna budgetera sin affärsidé är verkligen A och O. Om man inte tror sig ha en ekonomiskt lönsam idé är det värdelöst att starta upp! I slutet av denna vecka ska vi kunna presentera ett första utkast av våra affärsplaner. Det är ju en del av det företagsbaserade projektarbetet jag så frenetiskt skrivit dem senaste veckorna. Nästa torsdag ska klassen till Sparbanken Nord och den som känner sig mogen har möjligheten att redovisa sin affärsplan, precis som om man sökte ett banklån. Jag har som mål att pröva min idé, är väldigt nyfiken på vad banken säger.

Jag har läst företagsekonomi i omgångar, så egentligen är det bara repetition nu i skolan. Dock måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg allt jag borde ha koll på. Kunskap är färskvara och om den inte frekvent används, ja, då försvinner den in i bakre registret nånstans. Jag har redan märkt att det blir allt svårare att sålla i bakhuvudets minne ju äldre man blir. Man glömmer bort snabbare och blandar ihop oftare. Herregud, jag är inte ens 30 hur ska det bli när jag är pensionär?! När jag var skolungdom höll jag allt i minnet, hade inte ens behov av en kalender. Nu glömmer jag vad jag gjorde igår. Fy sjutton vad det går utför i snabb takt;-)!

I fredags for nästan hela klassen ner till Luleå. Det blev en tidig start och en lååång dag. Vi skulle representera skolan på Kulturens Hus där Tornedalsfesten hålls årligen. Såklart att vi elever står där som är gratis arbetskraft, det är ju ekonomiskt lönsamt för skolan. Blir betydligt dyrare om lärarna står där. Men jag klagar inte, åkte ner helt frivilligt.

Det var väl inget jättedrag och främst pensionärer så jag tror inte att skolan värvar några nya elever den vägen.
Micke och jag lovade att stanna även lördag, så vi fick bo på hotell som skolan bekostade. Allt som är gratis är gott tänkte vi och såg möjligheten i att förena nytta med nöje. Det var inte överdrivet mycket besökare dag två heller så både Micke och jag köpte julklappar. Det gäller att passa på när man är i storstan!

Nu ska jag kvällsfika sedan en välförtjänt dusch. Har inte kommit till duschen än fast zumban slutade 19:00.

Til next week!

P.S Försöker publicera bilder, men blogspot har gjort en uppdatering av utseendt som jag inte är kompis med ännu!