Berg och dalbanan!

Massor har hänt här tidigare i veckan. Vi har diskuterat mycket om schemat, planering för kurser, gått igenom branschkunskap, varit på klappjakt mm mm. Dessutom har jag och Matilda dunkat på bra i bilen. Igår for vi från Tornedalen neråt Sälen. Blev väl strax över 100 mil!

Tänkte bara meddela mina eventuella läsare att jag är på praktik i 4 veckor nu och inte kommer att ha tillgång till internet. Jag ska skriva inlägg, men dem kommer att uppdateras här på bloggen i efterhand.

Hade gött nu, njut av högtiderna kring årets slut. Som det ser ut kommer hela landet få en vit jul, men man vet ju aldrig!

Vi hörs!!!

Studiebesök

I dagarna två har vi åkt runt både på svenska och finska sidan till olika företag på studiebesök! Vi har fått en större inblick i hur olika verksamheter fungerar och varit med om en och annan överraskning ;-)!

Vi startade veckan med besök på Rokkas älg/renfarm. Vi hade över förväntan roligt! Det var särskilt en älg, Arthur som knappt visste att han var en älg som förgyllde vår dag. Uppvuxen med människor var han så tam man bara kan bli och extremt kelsjuk! Nästan alla vi pussade hans mjuka nos och jag fick nästan hångla med honom. Arthurs tunga blötte ner hela mitt ansikte, men det var ett härligt ögonblick. Är man som jag väldigt djurkär gosar jag gärna med alla djur även svenska skogens konung!

Hur gammal är Arthur? Ja en bra fråga. Vanligen har en älgtjur med lika många taggar som Arthur betydligt fler år på nacken än vad Arthur har levt. Bra gener, rätt föda och framförallt rätt miljö kan påverka hornens tillväxt mycket. Hör och häpna, Arthur är endast 2 år!!! Om Arthur följt den normala kurvan skulle han bara haft kanske 4 taggar!

Från älgfarmen for vi vidare mot Rokkas renar och avnjöt en supergod lunch med hembakat bröd (typ glödhoppa). Vi serverades pressad potatis souvas (lättrökt snabbstekt renkött), vattenlingon och tomatsallad. Underbart att få sitta i storkåtan och titta på ripor och renhorn som hängde i taket. En äkta vildmarksupplevelse med mat lagad av en skicklig samekvinna!

Rokkas är ett lyckat familjeföretag med sameblod. Ola som tog hand om oss har gjort massor för att utveckla just idén med renturism. I nuläget kan man inte bara åka rensläde utan även ta "körkort" för att åka skidor efter en dragren. Det lär gå undan i kurvorna! En sak som Ola är väldigt stolt över är en händelse för många år sedan när han fick äran att dra kungaparet i en rensläde!

Efter studiebesök i Överkalix fortsatte vi mot Viltfarmen utanför Morjärv. Här väntade äventyr med Anders. Han har byggt upp en skithäftig anläggning i militärens spår. Han har särskilt koncentrerat sig på svensk krigshistoria i trakterna kring Bottenviken. På anläggningen idag finns vad jag vill kalla ett högst levande museum. Anders har byggt flera barer, konferenshallar, biosalong, mysiga skogsboenden samt en bastu som alla har inslag av vår krigshistoria. Den äldsta byggnaden han har fraktat till anläggningen har anor ända från 1700-talet!

Föremål, redskap och fordon från när och fjärran finns samlat i hans ägo. Det går nästan inte att beskriva blicken i mångas ögon när vi kom in i fordonsladugården. Gamla bandvagnar, terrängfordon och allt annat som hör militären till står här uppradade på långa rader. Grabbarna kunde förstås inte hålla sig och frågade om nåt av fordonen var i bruk och om vi kunde få oss en provtur. Självklart fick vi det och jag tror alla vi blev som barn på nytt, skithäftig åktur i stridsvagnen. Ett härligt muller ekade i den svarta skogen och en stark lukt av avgaser fyllde luften när vi plöjde oss fram i terrängen, roligt och oförglömligt =)=)!!!!!

Gårdagens studiebesök bjöd inte på några överraskningar, men var trevligt ändå! Vi fick följa med guiderna på Scandinavian Adventures i Ylläs en helt vanlig dag på jobbet. Vi tog några utländska gäster till hundspannsturen och fick se hur massturismen fungerar i Finland.

Vi snackade också med företagets sales manager som är från Schweiz, så allt snack blev på engelska. En bra träning för allas öron, särskilt för vissa klasskompisar som inte är vana vid engelskans fackspråk rörande turismen. Jag tyckte han var intressant att lyssna på och höra hans synvinkel på networking, uppbyggnad av paket, internationella kontakter osv.

Efter en lång dag och bilfärd hemåt i mörkret under 17 mil var vi alla rätt slut när vi väl kom tillbaka till internatet igen på kvällen! Två innehållsrika och lärorika studiebesöksdagar var en skön brake från skolan och det tråkiga klassrummet. Vi i klassen gillar inte teori utan vill arbeta praktiskt!

I kväll blire tydligen avslutningsfest nere i bunkern. När denna skolvecka är över skiljs vi åt för praktik/jullov.

Branschkunskap

Föregående vecka kastades vi in i turismens underbara värld via branschkunskap. Vi har haft föreläsning om Heart of Lapland, besökt turistbyrån, haft studiebesök på hotellet samt läst bok och gjort uppgifter om värdskap.

Det har varit en varierande vecka på många sätt. Sviter från turen har börjat visa sig. En del har åkt på förkylning och alla inklusive jag själv har varit trötta tycker jag. I onsdags hade vi fria studier nästa hela dagen och jag tänkte jag skulle läsa ut boken (Det goda värdskapet) vi hade i läxa, men jag somnade. Jag somnade gott och tycktes aldrig vilja gå upp. Ställde om alarmet säkert 4 gånger och inte förns jag fick telefon flera timmar senare pallrade jag mig upp ur sängen!

Det mest intressanta som hände i veckan var torsdagen, då hade vi besök av en tidigare elev på skolan som berättade sitt perspektiv på branschen. Delade med sig av erfarenheter från finska sidans massturism och gav oss ett och annat tips på vägen om vi vill starta eget som han också har gjort. Alla i klassen blev mer eller mindre inspirerade!

Fredagen var studiebesök på hotellet. Där beskrevs aktivitetspaketen för utländska gäster och hur den servicen går till. Kul att lyssna på. Vi fick även chansen att komma med egna förslag till nya aktiviteter, helt unika aktiviteter som inte ens finns hos vår granne Finland. En rolig utmaning!!

Senare på fredag förmiddag bar det iväg mot Hainenvittiko fäbod. Vi hade av Rolf blivit utsedda att förbereda inför lördagens julkul, det var marknad på fäboden. Vi satte med lite möda och besvär åter upp den förbannade kåtan och sedan passade Rolf på att köra en friluftsövning med oss. Vi skulle med hjälp av en yxa använda skogens virke för att få upp en eld. Alla klarade uppgften, men min eld ville inte riktigt brinna så bra. Det var ingen jättelyckad övning för min del, men det kommer fler tillfällen =)!

Igår var däremot en desto mer lyckad dag, vi klarade jägarexamen! Det var inte illa pinkat av vår lärare Master Jonas att få full pott. Rolf var lite förvånad att vi är 100%-iga och att det inte var någon ensam stackars själ som misslyckades. Det är vi glada för och nu väntar uppskjutning i vår.

Det var välla allt i korta drag som hänt den gångna veckan. Nu ska jag få min skönhetssömn i några få men ack så viktiga timmar ;-).

Over and out!

Ett kallt vinteräventyr!

Så kom äntligen dagen D, något vi alla längtat efter. Planerna ändrades både två och tre gånger och datumet flyttades framåt en vecka, men så i måndags var det dags! Dags för vintertur i en kall skog med 2:orna under Kulturhenriks (jag skrev det där med flit Henke, bara för att;-)....)ledning.

Vi hade som sagt den förbannade integrationsdagen på söndagen så det fanns inte mycket tid över till att packa inför måndagens avfärd 0805. Jag tyckte att jag fick ihop min packning bra och förhållandevis snabbt, men satan i gatan vad ryggsäcken vägde! Tyckte inte jag lagt i nåt onödigt, men fick prioritera bort i allafall. Lämnade måltidsdryckstetror och en termos hemma. Kändes ändå som jag hade bly i ryggsäcken, men jag bar ju faktiskt på tältet. Jag offrade mig första dagen att bära för att känna hur väskan dag efter dag bara blir lättare och lättare.

Vandringen startade lätt med en liten stigning längs en bred skogsväg. När vägen tog slut gav vi oss in i skogen och letade upp med gps:ens hjälp gamla fångstgropar. Allt var snötäckt och såg inte mycket ut för världen, fast fantasin fick göra sitt till! Det var lite tungt att stå still och lyssna på dagens guider Elin och Oskar då jag kände hur gärna mina axlar ville bli av med den påtagliga tyngden. Strax därefter åt vi lunch med vacker utsikt från en höjd, det gjorde absolut ingenting att få vila rygg och axlar lite från ryggsäcken! Tråkigt bara att mitt spritkök inte riktigt ville fungera optimalt och slocknade ett antal gånger. Har insett att den inte får följa med på nästa vintertur!

Efter lunch kom vi in i värsta djungeln av tallar. Elin som tagit täten fick bokstavligen slå sig fram med käppen för att skapa en väg igenom. Det tog lite extra tid i detta trassel, så vi fick gå sista biten uppför Isovaara i mörkret. När vi väl slog läger svävade jag som på rosa moln. Hela jag gungade av lycka och det kändes som jag lättade från marken lika lätt som en fjäder när ryggsäcken väl åkte av igen!

Första natten gick hyfsat bra fast det märktes att sovsäcken jag fick låna av Frida inte var den bästa. Fick upp tillräcklig värme i hela kroppen utom i fötterna. Lite jobbigt att bli störd i sömnen för att försöka få lite cirkulation i kroppen. Jag vaknade ändå pigg och alert, redo för en ny dag med nya utmaningar.

Dag 2 var Andreas och huvudpersonen Kulturhenrik våra guider. Vi kom ju inte iväg i tid som vanligt när det gäller vår klass fast väl igång gick det med raska steg framåt terrängen. Vi hade den längsta sträckan på hela veckan att gå denna dagen och det kändes trögstartat. Redan efter nån timmes promenad och efter 2 klasskompisars orientering tog vi tidig lunchpaus. Vi visste att även denna dag skulle sluta med vandring i mörkret. Lika bra att vänja sig vid att allting tar lite längre tid på vintern och att det hela tiden är en kamp mot klockan då dagarna är korta och mörkrets timmar många per dygn nu.

Inför sista etappen bröt förste man i klassen. Foten hans tog stryk och då var det lika bra att få komma in i värmen och kurera sig lite. Det började så smått bli lite irritationer i gruppen och vid detta laget kändes alla väskor tunga, stegen började bli släpande och det var lätt att snubbla i snåren. Själv kände jag att det var rätt gött att få komma fram och slå läger även om slutmålet för dagen fick överges för en något närmre destination. Kölden bet fint i kinderna och händerna stelnade fort till när vanten åkte av under matlagningen. Inte den roligaste dagen precis och definitivt den kallaste. Vi fick tyvärr inte heller upp nån eld som kunde värma upp oss lite.

Efter middagen fanns inte mycket annat att göra än att krypa ner i en stel sovsäck i ett frostbeklätt tält. Denna natt fick jag inte mycket sömn i kroppen. Det var så kallt satt insidan av tältduken släppte små snöflingor rakt ner på oss och jag fick konstant slå på mina ben för att få upp lite värme i den något kyliga sovsäcken. Mina leder stelnade till, väskan frös, vattnet blev till is, maten var stenfrusen och våra skor var segare än kola. Hur mycket jag än försökte hålla vattnet varmt så frös det ihop. En bra lärdom denna vecka att är det kallt fryser allt. T o m gas och sprit till våra utekök krånglade! Dessutom drogs batteriet till kameran ut på två röda så det har sorgligt nog inte blivit många bilder denna vecka =(=(!!

På morgonkvisten berättade fler än jag att dem haft en tuff natt och vi förlorade ytterligare en klasskompis som nästan förfrusit tån. Vi andra kämpade glatt vidare med dagens nya guider Hampus och Frida. Jag kände mig vid gott mod och hade varken skavsår, ont i leder eller frös även om temperaturen passerat under minus 20. Innan lunch vid en vacker sjö fick ytterligare en klasskompis bryta. Det säger ett och annat om att förhållandena var ganska tuffa denna vecka. Lärarna hade planer på att bryta äventyret för oss alla, men vi elever hade en annan uppfattning om det hela. Det är kul att sättas på prov lite även om det bitvis är kämpigt!

Lunchen denna dag tog en nedrans tid att få varm. Min soppa var som en tjock klump bara och det började illa med att tändpapperet på min tändsticksask hade fått frost på sig, så det var svårt att få fyr på köket. Mätt och belåten vandrade vi tillsist vidare och kom efter några timmar fram till lägerplatsen. Kvällen till ära hade vi både fått fart på elden och kunde njuta av ett riktigt dass. Rejäl vardagslyx i skogen vill jag lova ;-)!

Efter min delikata middag bestående av palt och bacon var det bara att som alla andra kvällar kliva in i ett frostigt köldtält och krypa ner i en blöt kall sovsäck. Jag njöt ändå ska jag säga er. När klasskompisen och min tältpolare bröt vid lunchen passade jag på att sno hennes sovsäck! Jag fick aldrig min sovsäck innan turen, men hon har en likadan som jag beställt. Det var en fröjd att känna dem trippla lagren av syntet fortare än kvickt värma upp min kropp. Det är superviktigt för en trevlig tur att ha en komfortabel sovsäck i vinterkylans stränga temperaturer. Med denna tjocka säck med en komforttemp på minus 35 var det inga som helst problem att sova gött!

Jag vakande typiskt nog inte långt efter jag fallit in i min sköna dvala. Hela min kropp skakade totalt okontrollerat och halsen kändes mysko. Jag förstod att jag drabbats av akut vätskebrist och hinkade i mig det snösmälta vattnet jag hade kvar i flaskan. Det var långt ifrån tillräcklig och efter ytterligare en timme kände jag att nöden inte hade nån lag och jag väckte mina tältpolare. Frida tvekade inte en sekund att trotsa den bistra kylan och enbart iklädd underställ koka upp vatten åt mig med salt-och sockerlösning. Under tiden försökte Micke hålla mig varm och dämpa mina skakningar. Han låg på mig med hela sin kroppstyngd, men jag skakade likt ett epilepsianfall i allafall. Skakis på handen fick jag i mig ca 1,5 liter vätska innan allt lugnade sig och jag kunde fortsätta sova. Jag somnade om ganska fort, kände mig helt färdig. Jag tror dock inte Micke sov så mycket den natten, han var väldigt orolig för mig!

Kände mig lite svag på torsdagsmorgonen, men huvudet var det inget som helst fel på. Med lite järnvilja kan man åstadkomma mycket och jag var långtifrån villig att bryta! Simon och Vildmarkstobbe tog oss med på den kortaste dagsvandringen hittills. Vi gick omkring 3 km, raka spåret mot stugan vid Onkijärvi. Här mötte vi upp vad vi trodde var två av våra klasspolare. Dem fick en specialtur och sov inomhus hela veckan. Väl i stugan fanns bara en klasskompis kvar, den andre hade farit hemåt redan på tisdagen och innan kvällen var slut packade även hon ihop sina saker.

Nu var vi bara tre kvar och gudars vad gött det var att få denna enkla dag och vetskapen om att få sova med tak ovan våra huvuden! Det var en väldigt dragig stuga så det var inte mycket varmare än utomhus, men det var härligt i allafall.

Fredag morgon skulle Vildmarkstobbe på egen hand orientera oss mot Övertorneås Isovaara. På toppen vid stugan väntade veckans belöning, korvgrillning! Det var med lätta trippande steg som vandringen fortsatte mot stugan. Jag var tillbaks i min normala fysiska form och vetskapen om att det var sista vandringsdagen tog mig ännu ett steg framåt. Många hade tjötat om pizza hela turen, själv såg jag fram emot korven.

Efter lunch var det verkligen befrielsens steg som styrde kosan hemåt hotell skolan som Kulturhenrik så fint kallade internatet. Jag kände hur jag kom närmre och närmre den sköna känslan av att vara hemma igen, få kliva in i en härligt varm bastu och avnjuta en iskall folköl. Väl innanför dörren och inne i mitt rum igen var glädjen stor och ett nöjt leeende spred sig över ansiktet, jag klarade det!

Slit o släp för lite mys o pyssel!

Jag har faktiskt varit väldigt upptagen sista tiden och har inte fått tid över till att skriva blogg. Nu blir det två inlägg på samma helg istället för att ta ifatt den gångna tiden!

Som sagt vi skulle ju djupdyka in i matens värld förra veckan. Det blev inte helt och hållet som vi tänkt oss, men det löste sig bra ändå. En av skolans charmigaste sidor är just byte av schema med snabba vändningar. Det blev lite mat på schemat på tisdagen. Då packade vi släpet fullt med ved och begav oss ut till skolans stuga vid Honkanenjärvi. Vi skulle röka och halstra både sik och lax. Ett trevligt sätt att laga mat på tycker jag. Tyvärr sköter det sig självt så det fanns mycket tid över till andra aktiviteter. Det stora uppdraget för dagen var ju trots allt att lasta ved i pulkor och dra genom skogen mot skjulen vid stugan.

Det är roligt med lite fysiskt arbete även om det är tungt. Jag vill minnas att det var rätt kallt denna dagen, så dem som frös innan behövde definitivt inte frysa när dem drog pulkan! Det är rätt otympligt när det inte går att lasta helt balanserat. Täcket satt inte heller kvar så länge när pulkan drogs över stock och sten. Det gällde att använda hela sin kroppstyngd och dra med både ben och rygg för att komma framåt. Några vändor senare där enkel väg kanske är 300 m var nog ingens panna helt torr. Svetten lackade i allafall på mig!

Innan vi for hem för dagen avnjöt vi en delikat lunch med fisken vi lagat såklart. Den serverades på finskt grovt bröd med sallad och majonäs. En lyckad avslutning på en otroligt vacker dag!

Resten av veckan planerade vi en hel del inför immigrationsdagen eller integrationsdagen som kommunen vill kalla det. Vi var ansvariga för alla barnaktiviteter samt att vi hastigt och lustigt skulle ordna med snittar till 150 pers. Jag tog på mig matbiten och fick helt själv välja innehåll. Jag gjorde rökt renkött i en färskoströra med gräslök och pepparrot rullat i tunnbröd. Till saken hör att det bjöds på en smakverkstad, en internationell buffé med mat från flera olika världsdelar. Kommunen kände att dem även ville ha en tornedalsk specialité representerat på bordet. Jag borde väl känna mig ärad att få uppdraget att tillaga denna delikatess utan några som helst riktlinjer. Dem litade helt på att vi i klassen fixade allt. Visst klarade jag provet och dessutom med väl godkänt. Dem blev goda!

Jag gjorde inplastade rullar som fick ligga och götta ihop sig i kylen över natten. När det var dags för att snitta upp och fixa uppläggningen stod jag i köket tillsammans med kvinnor från världens alla hörn. En jäkla hönsgård och vilket kackel! Folk sprang på varann och försökte samspela med redskapen fast ingen riktigt kunde kommunicera verbalt. Mitt öra kunde åtminstone höra fyra olika språk därinne. En väldigt speciell upplevesle som jag inte tror jag kommer få uppleva igen!

Efter lite olika förslag kom vi fram till följande aktiviteter för barn och ungdomar; Fiskedamm, spiktävling, samarbete att gå flera med ett par skidor, lassokastning, låna den vita renen (Rimfrost), sagostund, tipspromenad samt rita och pyssla med trolldeg. Vi hade kåtan uppe där Fredrik var förste sagouppläsare. Vi valde bara böcker som antingen är relaterade till Tornedalen eller har med naturen att göra. Jag själv var utklädd till björn och serverade varm blåbärssoppa till alla som kom förbi. Jonas tog hand om tipspromenaden som såklart också handlade om djur och natur. Matilda stod vid spikstationen. Vi satte upp björkstockar på träbockar och sedan skulle det slås ner så många spikar som möjligt med så få slag som möjligt, allt gick på tid förstås. Elin tog hand om lassokastningen vilket hon själv behärskar samt att hon skötte skidtävlingen. Vi hade satt fyra remmar var på två träplankor och sedan var det bara för lagen att samarbeta och gå en bestämd bana.

Inomhus satt Malin och Micke som ansvarade för underhållningen åt dem något yngre barnen. Mest uppskattat av allt var deras fiskedamm. Malin sydde ihop två blå gardiner sedan hjälptes vi åt att måla fantasifiskar av alla dess sorter. Riktigt fin blev den eller hur? Självklart pågick flera aktiviteter inomhus. Själva huvudarrangörerna hade bjudit in en föreläsare om jämställdhet och medmänsklighet. Vidare var det flera olika uppträdanden från Tornedalens invandrare. Vi fick inte se mycket av detta eftersom att vi var upptagna med vårt.

Sammanfattningsvis var hela arrangemanget ett fiasko. Visst kom det en del folk, det gapade tomt i aulan under föreläsningen, men när det var dags att smaka buffén var det helt plötsligt överfullt i matsalen! Dem barn som kom var finklädda och ville inte vistas utomhus. Vi offrade en hel söndag samt planering tidigare i veckan för gratis arbete utan större belöning. Mycket väsen för ingenting rent utsagt!

Om vi backar bandet lite från söndag till fredag, så var stämningen i klassen helt annorlunda. Vi gladde oss åt att återse gubbarna i Korju sameby, ja vi skulle valla renar igen! Denna gången hade jag ingen träningsvärk i ljumskarna och var mer än taggad att visa vad jag gick för i skog och berg. Gubbarna hade kallat in det tunga artilleriet, d v s klassen för att lyckas samla renarna. Renarna hade nämligen helt vänt på klövarna på torsdagen precis innan gubbarna kunde dra in dem innanför stängslet. Taskigt läge, men vi kom till undsättning. Vi var ju redan innan fredagen hundraprocentiga renvallare och inte ändrades den siffran en tum efter vår insats i fredags. Känns skönt att både ha fått en personlig revansch i renskogen och att återigen få visa Korju sambey vad klassen går för =)=)!!!

Det vita paradiset!

Vi har precis haft långhelg. Och det känns verkligen som en lååång ledighet. Har inte gjort allt jag tänkt jag skulle göra, men har inte heller gjort ingenting. Jag har helt enkelt gjort oplanerade saker. Fredagen blev det godmiddag av älgköttet som direktleverades från Umnäs ;-). Tack igen för all gratis mat!!!!!!Lördagen gick i friluftslivets tecken. Först lerduveskytte i Svanstein sen snowboardträning i Luppio. Söndag parmiddag med världens bästa Henrik, Frida och Micke och idag mest plugg på jägarexamen, har även vart en sväng till tvättstugan.

Ni undrar kanske vad jag gjort veckan som gått? Mmm, det undrar jag också. Nä då, det har vart en lärorik, men något långsam skolvecka. Fokus har legat på en kurs i första hjälpen i terräng med Dag Eriksen. En härlig norrman och tidigare lärare här på naturguideslinjen. Mycket erfaren och kunnig person som var intressant att lyssna på. Han babblade på och babblade på och baaa..... vi fick faktiskt praktisk träning i fredags eftermiddag som en trevlig avslutning på veckan.

Känns tyvärr bara som att det har blivit alldeles för mycket stillasittande. Har inte hunnit träna eller snarare har inte prioriterat träningen. Glömde t o m bort zumban idag! Jag har gjort en studieplan i min skalle inför jägarexamen. Vi skriver snart upp och jag har inte läst ut alla kapitel ännu! Dessutom ska vi mitt i vår värdefulla studietid ut på en femdagarstur under 2:ans planering. Inte direkt så att man släpar på 7 böcker ute i skogen!!

Det absolut bästa med den gånga veckan är att jag äntligen kan pusta ut när det gäller praktikplats. Det är fixat!! Underbart skönt. Jag ska hör och häpna till Sälen och lära mig allt om hundspann. Kommer bli kalas.

Fick ett ryck i helgen och fixade lite nya filmer. Sånt har jag tydligen tid med. (Får slå mig själv på fingrarna snart!) Vi har ju faktiskt ingen TV här på internatet så när man behöver en stund för sig själv och koppla bort allt vad studieböcker heter, så blire filmtajm istället! Har även fått nys om en intressant dokusåpa på SVT; Ung och bortskämd. Jag kan inte låta bli att följa det på SVT Play! Vilka idioter, höll på att vrida mig i soffan när jag såg dagens avsnitt om deras arbetsinsats på hotell. Man blir ju arg och mår helt ärligt fysiskt dåligt av deras nonchalanta beteenden och hål i huvudet, men ändå vill jag se. Tror nånstans att det är hål i huvudet på mig också ;-)!!

Kan ju inte heller lägga ner Bonde söker fru. Har sett varenda säsong! Det är inget roligt program längre när upplägget är exakt detsamma som vanligt, men det är kul att följa böndernas väg till kärleken. Varför är det så underhållande att titta på förnedringstv? Konstig kultur vi har egentligen!

Något som jag aldrig lessnar på är vintern. Det spelar ingen roll att det är mörkt och trist ute. Jag mår toppen när snön lägger sig och lyser upp landskapet. Konstigt nog blir jag pigg av denna årstid. Jag drabbas snarare av vinterns glädjerus än av mörkerdepression. Dags att ta fram snowboard, slalomskidor, längdutrustning och locka fram det där barnasinnet för att leka i snön. Har redan rullat runt i snön fast utan kläder. Perfekt sätt att snabbt kyla en bastuvarm kropp!

Jag är lite ledsen över en sak, kameran och jag har haft väldigt dåligt samarbete sista veckorna! Egentligen är det helt och hållet mitt fel som glömmer bort att jag inte laddat batteriet (typiskt). Varenda gång jag ska ta kameran och föreviga ögonblicket så svär jag tyst för mig själv när det inte ens går att trycka på on. En svartskärm ger tyvärr inga roliga bilder =(! Jag ska när detta inlägg är slut, vilket är alldeles strax, genast sätta laddarn i väggen!

Imorn blire planering inför klassens uppdrag på immigrationsdagen i Övertorneå. Mer om det i senare inlägg. Resten av veckan ska vi bege oss in i matens värld. Röka fisk vet jag står på schemat!

Nu ska jag bota min rastlöshet eller snarare överskottsenergi med en bra film att blunda till. Borde sova medtanke på att det är skoldags imorn igen!

Dröm sött!

P.S Mina drömmar har vart allt annat än söta sista tiden! D.S

Blair witch project!

Så har ännu en vecka snart passerat. Det är en trist period vi är inne i. Långa mörka dagar och kalla nätter. Det snöar ute just nu vilket gör att allt genast känns lite lättare! Det är mycket som ska göras den här helgen. Vanlig markservice och en hel del pluggande, lära mig en text inför högläsning på byn mm. På måndag ska Övertorneå kommun anordna något som kallas Kura skymning. Tydligen ett kulturellt arrangemang som sker över hela Norden under en gemensam vecka. Meningen är att stärka våra gemensama band och böcker väljs ut för högläsning. I Övertorneå har detta alltid varit ett samarbete med folkhögskolan och jag tog på mig ansvaret att läsa högt då intresset i klassen verkade rätt svalt.

Mycket fokus igen på jägarexamen, men vi har även varit med om en del spännande moment den gånga skolveckan! I tisdag for vi så ut till Tomas jaktstuga och skulle varva praktisk jakt med teori. Skämtsamma Tomas sa att vi skulle checka in på ett jaktinternat med fullservice. Riktigt så lyxigt är det då inte, för allt var självklart inte serverat på silverfat. Det var ju tyvärr vi elever som var tvungna att fixa med all mat, städning och sånt där annat nödvändigt!Vi hade alla förhoppningar om en trevlig tur, men det blev väl sisådär rolig stämning. För mig sket det sig redan påvägen till stugan när vi skulle släpa alla saker genom skogen. Tomas hade inte fyrhjulingen på plats så det var bara att på bästa sätt bära så mycket man orkade. Det kanske är 600m kortaste vägen till stugan och den börjar med en brant uppförsbacke i rätt knölig terräng, vilket inte direkt underlättar för oss. Jag bar en matkasse i min ryggsäck för att kunna bära ännu lite mer i händerna och när jag kom fram hade matolja läckt ut i hela väskan. Extrakläderna jag hade packat, mina jägarexamens böcker, nya handskar, hörselskydd, ja allt helt enkelt hade fått flott på sig. Jag var långt ifrån glad kan jag säga =(=(=(!!

Onsdag morgon var det i allafall min tur att hålla i hagelbössan. Hunden, en beagle vi hade lånat för jakt förra fredagen följde med även på denna jaktdag. Vädergudarna hade vi tyvärr inte på vår sida nu heller. Det hade fryst på under natten så föret var hårt och isigt. Framåt förmiddagen avtog det ymniga snöfallet till iskallt regn så ingen av oss var särskilt torr när dagen var slut. Hunden fick tillsist ett upptag och jag placerades på pass på ett riktigt hot spot. Mycket riktigt fick jag ju också se haren. Det kommer som så plötsligt och sen stannade den på max 4m avstånd. Jag hade lagt an bössan och precis när jag osäkrat upptäckte den mig och skuttade in i den täta skogen igen. Jag hade chansen att skjuta, men tyckte avståndet var för kort sedan när den flydde så var jag inte säker på att träffa så jag avstod skott. Det var en spännande och lärorik dag oavsett, jag känner mig nöjd!

Framåt eftermiddagen passade jag och Malin på att flå varsin hare vi skulle ha till middagen. Tomas hade skjutit dem i söndags så det var dags att ta reda på dem. Alltid kul att få göra praktiska saker och inte bara läsa om det i teorin. Jag styckade även sen. När vi alla sitter samlade i stugan lite senare på kvällen sker något spännande, kanske t o m olustigt. Det råder redan en mystisk stämning när man sitter i en jaktstuga mitt in i en tät skog, omgiven av totalt bäckmörker och det lilla ljus man har kommer från några stearinljus. Helt plötsligt hör vi röster som kommer utifrån. Adam öppnar dörren och frågar om det är någon där. Vi ser inga lampor och får inget svar. Vi börjar fundera på om det är någon som gått vilse eller om det är ägaren till båten nere vid sjön som är ute och går. Andra gången hör vi samma röster igen denna gången något mer viskande, längre bort ifrån. Fortfarande inga lysen som syns till. Tredje gången hördes rösterna klart och tydligt igen och vi alla kände en obehagens vind svepa längst ryggraden.

Vi fick aldrig nåt svar på vem det kan ha varit om det ens var något levande. Tomas har hört att det spökar ute på hans marker, men har aldrig tidigare upplevt nåt själv. Han hörde lika klart som alla oss andra, så vi kan inte ha inbillat oss! Resten av den kvällen gick i det övernaturligas tecken. Mycket snack om spökhistorier och alla ufo observationer i trakten på 70-talet. Tomas pappa har tydligen upplevt nån form av ljusfenomen på himlen. En upplevelse som delas av många i Tornedalen, det visste inte jag!

Senare på natten var Jonas med om en olustig händelse när vi sov på loftet. Han vaknade av att något djur, han trodde först att det var en klasskompis hund som sniffade på hans tår. Han hörde hur djuret luktade och kände sig fram upp mot hans ansikte. Precis som man gör om man får djurbesök i sängen, sträckte Jonas ut handen för att stryka djuret på huvudet och ryggen. Då vänder djuret väldigt plötsligt och ändrade riktning mot mig som sov alldeles bredvid. Jonas sa att djuret sprang rakt på mig och sedan bara försvann. Jag hade tydligen vänt på mig, men jag har inget som helst minne av detta. Jonas är tvärsäker på att han var vaken, det var ingen dröm. hela historien blir lite olustig då han upptäcker att klasskompisens hund fortfarande är kopplad och ligger på golvet en våning ner. Tomtar på loftet kanske?

Torsdag var ingen bättre jaktdag och ingen bra dag alls förresten. Stämningen var låg i klassen och det kändes som vi alla var lite folkilskna, trötta på varann. Det är första gången vi varit på en sån tur och vi utvärderade länge i fredags för att diskutera vårt humör och vad som gick snett och varför.

Från en något spöklik upplevelse till halloween som också var en spöklik dag. Det var så fint att gå förbi kyrkogården som värmdes upp i vinterrusket av alla gravljus. Precis rätt stämning för maskeradfest! Vi var alla bjudna till Elin i ng2 som hade inflyttningsfest. Meningen för min del var att planera lite bättre, ha en riktig kostym men varken tid eller pengar fanns till det. Efter skolans slut igår skulle jag gå till Kupan, Röda korset och försöka hitta nån gammal trasa, men dem hade stängt! De blev en helt improviserad outfit med lite hopplock från vännerna. Jag var en rådhårig cowboy med alldeles för stora boots (storlek 47), men det blev rätt lyckat!

Fick vi inte se häxan i skogen som ändå hade den rätta stämningen för det så kom det två häxor till festen vill jag lova. Andreas och Jonas klädde ut sig i kjol och körde hela tjejtemat. Herregud så dem såg ut. En del tjejer hade spökat ut sig ordentligt och hade riktigt snygga, men hemska sminkningar. Så visst upplevde vi blair witch project i allafall ;-)!

Igår var det fest, men idag är det långifrån feststämning. Jag har som sagt massor av plugg och annat att fixa i helgen så det gäller att ta tillvara tiden. Hade hoppats på att ha fixat en praktikplats nu, men icke!

Trevlig halloween till alla!

Jägarexamen och en touch av nybakat bröd

Hej alla glada! Nu har jag slagit alla rekord och inte skrivit på skitlänge. Jag ska försöka att slå ett till rekord precis i denna stund och försöka göra detta inlägg på mindre än en timme.

Det är så mycket som ska göras hela tiden. Största fokus för tillfället är självklart jägarexamen och det tar sin lilla tid att läsa igenom 7 böcker om Sveriges fauna från smågnagare som sork till vilda bjässar som björn. Spannet däremellan är brett, numera skriver man bara ett teoriprov till skillnad från tidigare år då högvilt var ett eget prov.

Det är intensivt, men roligt. Mycket att läsa i läxa från dag till dag, sen som jag nämnde hade vi ju ytterligare en läxa att skriva om valfritt växtätande djur. Jag valde den ståtliga dovhjorten! Nästa uppgift vi fått för denna vecka är att skriva om ett rovdjur. Denna gång har jag valt en annan favorit nämligen lodjuret. Också ett mycket vackert djur! Kanske ligger nära tillhands att skriva om en vildkatt då familjen alltid haft katt som husdjur, inte svårt att älska dem små rackarna!

Ja en touch av nybakat bröd har det även blitt. Vi fick gå på bakverkstad förra tisdagen och lärde oss allt om surdegar. Som vanligt var lokaltv på plats och filmade allt. Vi börja bli lokalkändisar här. Självlart fick vi hjälpa till att baka och avslutade våran trevliga eftermiddag med att stoppa i oss rykande färska skivor till fikat. Vi fick även smaka en enkel delikatess som jag tidigare aldrig provat; Västerbottensost blandat med bregottsmör i en röra och smeta på en pepparkaka. Smakerna fungerade galant ihop, ett bra alternativ till blåmögelostar som inte direkt tillhör mina favoriter!

Kvinnan som höll i bakkursen hade åkt ända från Jämtland, strax utanför Östersund. Där har hon skapat sig ett företag baserat mycket på näthandel. Det kan man inte tro, men det går att handla det mesta via internet i våra moderna tider. Hon var väldigt uppmuntrande åt att vi i klassen ska ta tillvara våra unika idéer och starta eget. En tanke jag såklart har, men det gäller att våga satsa också!

Det är inte så bara när det gäller det här med praktiken heller. Det har legat i bakhuvudet länge, men jag har inte aktivt tagit tag i den biten. Nu närmar sig praktiken med stormsteg och jag har fortfarande inte hittat nån plats. Tankar går många varv fram och tillbaka. Vad är bästa möjliga praktikplats för mig, vad vill jag syssla med? Och så vidare. Det är inte enkelt att klura ut vill jag lova.

Det snurrar som tidigare nämt massor kring jakten för oss i klassen. Veckan som har gått har vi varvat teori med en del praktiska vapenövningar samt varit ute på harjakt. Det är så kul att få en helhetsbild av jakten och inte bara läsa ur böckena i ett tråkigt klassrum.

Det blev tyvärr ingen hare i fredags. Hunden, en beagle vi fick låna arbetade febrilt. Det var inte optimala förhållanden, då snön föll framåt förmiddagen och det blåste friska vindar emellanåt. Hunden fick tillsist ett upptag och vi blev placerade på pass. Där jag stod fick vi se haren. Pulsen går upp direkt och man hinner knappt reagera på vad som verkligen händer. Min klasskompis kunde under vissa omständigheter tyvärr inte skjuta och själv hade jag ingen hagelbössa i famnen. Lite retsamt, men det kommer väl fler gånger!

Faktiskt redan imorn blir en ny chans. Vi ska strax iväg till Tomas jaktstuga och imorn ska vi ut på harjakt igen. Denna gång ska jag se till att hålla i en bössa. Inte alls säker att resultatet blir annorlunda än för mina klasskamrater, fast man vet ju aldrig och det är också en del av spänningen! Jag vet att jag kan skjuta i allafall. Vi fick träna lite på stillastående mål med både side-by-side och 22 long i fredags efter harjakten.

Stavfelen kan vara många, men just nu har jag tyvärr inte tid att ens ögna i genom texten. Det kommer lite bilder. Synd bara att min kamera inte ville fungera på harjakten i fredags. Jag har gjort ett inlägg i allafall.

Vi hörs innan helgen om jag hinner. Vi ska ju på halloween-fest och pataja på hotellet i helgen. Som sagt alltid är det nåt på schemat!

Hej svejs!

Det goda livet i fjällen!

Nu sitter jag i mitt rum igen, alldeles nyduschad och luktar gott. Sista veckan har jag varken sovit i mitt rum eller luktat direkt hallontårta! Det blir ju lätt så att det bildas en något frän doft av svett, lera och skog när vildmarken är ens näste. Vildmarken har främst bestått av fantastiska fjällvyer, jag hittade hem igen under lovveckan, hem till lugnet, hem till fjällen!!

Jag har verkligen njutit senaste veckan! Levt det goda livet, andats frisk fjällluft och känt vinden bita tag i kinderna! Det är otrolig balsam för själen att få se snöbeklädda fjälltoppar och kristallklara sjöar. Jag känner mig fri, så levande på nåt vis. Fick den här härligt brusande känslan av lycka som spred sig i kroppen. Mungiporna kunde inget annat än att spricka upp i ett gigantiskt leende, det var bara att luta sig tillbaka och känna harmonin flöda. Jag har fått en skön dos livskraft och samlat enorm energi för att orka ta tag i skolans utmaningar.

Nästa utmaning som står på schemat är jägarexamen. Ett mastodontojobb med hela sju böcker att läsa. Precis som med körkortsteorin hittar dem på så mycket onödigt tjafs. Nån stackars misslyckad journalist som skriver en massa tomma ord för att fylla böckerna med ibland enligt mitt tycke helt oväsentliga kapitel! Samma sak kan upprepa sig både två och tre gånger bara för att det står skrivet i olika böcker, formulerat på lite olika vis. Känns ibland som jag tappar inspirationen till att läsa om sånt jag egentligen tycker är intressant för att jag stör mig på ovannämnda detaljer. Dessutom kan jag villigt erkänna att boken om lagar inte kanske är det roligaste att behöva lära sig. Byrokratitjafs det mesta, men sånt kommer ju tyvärr också på provet!

Inspirationen var det minsann ingen brist på hos Jonas idag i allafall. Jonas min härlige klasskamrat som frivilligt tagit på sig att hjälpa oss med jägarexamen. Det fullkomligt sprutar ut idéer ur han, uppgifter han vill att vi ska göra, praktiska övningar han vill lära oss, filmer att visa osv. Första uppgiften fick vi redan idag, att djupdyka i valfritt vilt och muntligt redovisa minst 2 A4 inför klassen. Han är hård vår lärare ;-)!!! =)=)=)

Efter att ha läst 2 avsnitt enligt nya studiehandledningen och haft genomgång med Jonas, känns det som att det börjar krypa fram en klarare helhetsbild av jakten. Större förståelse för viltets beteende, hur jakt med hund bedrivs och framförallt vapenhantering. Vapenbiten, då främst skyttet är det som behöver mest träning såklart från min sida. Jag har konstigt nog extremt liten skjutvana, trots att pappa varit skjutledare på hemmabanan!

Fick faktiskt träna lite jakt och skytte på lovet. Bra att ha goda kontakter och en bra vän som snällt lånar ut sitt vapen för oss att provskjuta. Vi, Micke och jag tränade liggande skytte med stödben på Linus studsare. Ja, pappa, Björn och alla andra jaktintresserade som eventuellt läser detta, vapnet heter såklart något mer men det är inte väsentligt i sammanhanget!

Jag tyckte det var svårt att skjuta liggandes då kikarsiktet hamnade lite högt för mig. Jag satte mig hellre upp, vilket inte gjorde saken lättare. Jag såg i kikarsiktet och det gjorde mig väldigt nöjd. Det fick några hjärndemoner att släppa då jag förra gången höll i ett kulvapen inte lyckades se ett jota i siktet (det var skymning, nästan mörkt)! Faktiskt satt mitt bästa skott i det svarta fältet på tavlan, skjutet just i sittande ställning, trots att det blir något vinglit. Har upptäckt hur svårt det är att fullständigt låsa ett mål. Det skakar gärna enstaka mm åt nåt håll med studsare. Ju fler skott man skjuter, desto tyngre blir det ju för armarna också!

Är över förväntan nöjd, nästan lite stolt över min insats i grusgropen =)=)=). Spridningen var inte alltför spretig och dem flesta skotten satt på tavlan i allafall. Det trodde jag inte om mig själv innan ;-). När det kommer till skytte har jag väldigt låga målsättningar. Ett smart, men annorlunda drag från min sida. Tänker i detta fallet inte sätta för höga krav på mig då jag är fullt medveten om min just nu lilla erfarenhet av vapenhantering och skytte!

Utöver skytteträning har vi vart på toppfågeljakt på Linus familjs ägor. Vi for även en sväng till Linus syrras jaktstuga, vackert belägen intill en liten skogssjö. Påvägen dit såg vi ett antal spår efter björn. Fann daglegor och dessutom hade en hårtuss fastnat i ett buskage. På kvällskvisten lagade vi till älgstek i kokgrop kryddad med näver och enris. Godaste älgköttet vi någonsin ätit. Klassen åt ju lamm tillagad i kokgrop för nån vecka sen och vi visste ju vad vi kunde förvänta oss, men Linus hade aldrig smakat. Kul att få överraska den naturintresserade kocken med något nytt för smaklökarna!

På natten hade älgen följt vår stig. Inte alls långt från stugan hittade vi alldeles färska älgspår och hörde in i snåren intill myrkanten något som gick. Linus tyckte vi skulle göra ett försök att locka ut älgen. Vi sa ju självklart inte nej och satte oss på pass på andra sidan myren. Vi hörde hur det prasslade, men fick tyvärr inte se någon älg denna gång. Inte heller lyckades Linus träffa orren som satt bland sina kamrater i exakt samma asp som vi såg dem dagen innan där vi parkerade bilen. Lite synd, men skyttet är ju bara en liten del av den annars så spännande jakten!

I övrigt har vi åkt runt en del både på svenska och norska sidan. Jag passade på att visa Micke mina gamla hemtrakter. Vi var upp en sväng på det blåsiga Laxfjället, for en tur till Kittelfjäll och åkte genom det magnifika massivet längst med Blå vägen till Mo i Rana. Såklart stod även shopping på schemat. Jag fyndade ett skoterställ och fick tag på ett par nya funktionella termobrallor att ha på skogstur i vinter.

Supernöjd är jag, men nöjdast är nog Micke som gjorde det rätta valet att hänga med på resan. Tiden gick fort, alldeles för fort, precis som vanligt när man har roligt. Det kändes inte lockande att korsa Norrlands inland på tvären och ta sig tillbaka till Övertorneå, särskilt inte när jag igen fått smak på det goda fjällivet. Snön föll ju i mängder från en härligt blå himmel i fredags. Jag tror vintern är kommen nu i Storumans kommun. Hade hoppats på mer snö i Tornedalen, men förgäves. Det är kallt vilket kan vara goda tecken på att snön snart täcker marken här igen. Jag kan inget annat än att hålla tummarna för att det är sanningen. Vill så gärna ta fram barnet i mig och få leka i snön!!!!

Nu är klockan för länge sedan förbi läggdags, jag ska vara en ansvarsfull vuxen och skyffla mig själv i säng.

See ya!