(Se bilderna nerifrån och upp!)
Idag har vi kommit hem från en 2 nätterstur i vildmarken. 2:ans veckovärd Simon var vår huvudansvarige guide. Vi hade en innehållsrik tur med många olika moment. En del förväntningar infriades, men det bjöds även på en del överaskningar.
Allt startade med kanotpaddling under Vildmarkstobbes ledning (inte svårt att gissa medtanke på namnet!). Vi delade in oss i team 2 och 2. Jag bildade paddlingslag med Micke. Vi turades om att sitta bak och styra, men jag började. Gick hyfsat, men inte lätt när vattnets ström har en egen vilja. Efter några 100 meters paddling kom första stoppet, dessutom helt oplanerat. En av skolans kanoter läckte in vatten. Inte så lyckat kanske. Simon och Hampus körde en snabblagning med tejp som dem värmde upp. Tätningen var inte helt lyckad med vi alla tog oss säkert fram till slutmålet någelunda torra!
Paddlingsturen bjöd på fantastiskt väder utöver vissa kastvindar när den strömmande bäcken tagit oss ut i ett större vattensystem och det var dags att korsa sjön (järvi på finska). Lite knepigt att stranda på nattens rastplats när blåsten tog i fast det stoppades ingen av oss. Alltid kul med lite utmaning!
På tal om utmaning hade ng2 lite roliga lekar (tävlingar) åt oss. Allt som dem själva fick göra, körde dem självklart med oss. Lekarna gick i eldens tecken. Första leken skulle vi på 10 minuter samla ihop virke till att göra upp eld med endast 1 tändsticka. Vissa i klassen hade lite otur. Det sägs ju att den enda sanna glädjen är skadeglädje. Jag kan säga att jag var väldigt glad att jag klarade utmaningen.
Lek 2 fick vi vara 2 och 2, denna gång hade vi 30 minuter på oss att fixa en lägereld med trevlig utsikt. Stora utmaningen var att koka kaffe i en energidrycksburk och kunna underhålla för oss då hemliga gäster med roliga historier tills kaffet var färdigt att servera. Jag är riktigt nöjd med vad jag och Micke lyckades med. Något mindre glad åt att klantmajan jag lyckas spetsa mig själv med min sylvassa helt nyinköpta kniv. Blev bara ett litet miniskrapsår, men det blör nåt jävulskt när det kommer till fingerskador.
Första kvällen var samlingen kring lägerelden tät. Det berättades både en och tre historier av blandad kvalisort. Självklart drog Simon till med en spökhistoria som inge gick på då han hade lite svårt att hålla sig. Natten snusade jag bredvid en snörvlande Sundsvallsbo (Jonas) och en snarkande scout (Fredrik).
Dagen därpå var det klassens tur att ta kommandot med kompass och karta. För att göra övningen ännu roligare hade Simon kopierat upp kartorna i svartvitt. Ingen i klassen tog riktigt ledningsrollen, men vi var ganska överens om åt vilket håll vi skulle gå. Vi valde den säkraste vägen att ta oss fram på, men vissa grabbar började gny om att vi skulle valt det galna vildmarksalternativet och bara gena rakt genom orörd skog. Utan sura miner eller gräl kom vi fram till utsatt punkt, så inget att klaga på!
Honkanenjärvi bjöd på trevligt umgänge, bastubad med dopp i den kalla sjön och god mat. Jag drog faktiskt fram fiskespöt och kasta lite på spinnare. Hade hoppats på nån abborre, men förjäves! Natten spenderade jag som dem flesta andra inne i stugan. Försökte somna till Fridas hummande (hon hade dansbandsmusik i öronen) och Tomas (vår klassföreståndare) snarkningar som inte var av denna värld. Jag beskrev det i bussen hem som en berg- och dalbanas decibeltjut!
Turen i sin helhet har vart väldigt trevlig, rolig och intressant! Har väl inte blivit alltför många timmars sömn. I say no more ;-)!
Idag har vi kommit hem från en 2 nätterstur i vildmarken. 2:ans veckovärd Simon var vår huvudansvarige guide. Vi hade en innehållsrik tur med många olika moment. En del förväntningar infriades, men det bjöds även på en del överaskningar.
Allt startade med kanotpaddling under Vildmarkstobbes ledning (inte svårt att gissa medtanke på namnet!). Vi delade in oss i team 2 och 2. Jag bildade paddlingslag med Micke. Vi turades om att sitta bak och styra, men jag började. Gick hyfsat, men inte lätt när vattnets ström har en egen vilja. Efter några 100 meters paddling kom första stoppet, dessutom helt oplanerat. En av skolans kanoter läckte in vatten. Inte så lyckat kanske. Simon och Hampus körde en snabblagning med tejp som dem värmde upp. Tätningen var inte helt lyckad med vi alla tog oss säkert fram till slutmålet någelunda torra!
Paddlingsturen bjöd på fantastiskt väder utöver vissa kastvindar när den strömmande bäcken tagit oss ut i ett större vattensystem och det var dags att korsa sjön (järvi på finska). Lite knepigt att stranda på nattens rastplats när blåsten tog i fast det stoppades ingen av oss. Alltid kul med lite utmaning!
På tal om utmaning hade ng2 lite roliga lekar (tävlingar) åt oss. Allt som dem själva fick göra, körde dem självklart med oss. Lekarna gick i eldens tecken. Första leken skulle vi på 10 minuter samla ihop virke till att göra upp eld med endast 1 tändsticka. Vissa i klassen hade lite otur. Det sägs ju att den enda sanna glädjen är skadeglädje. Jag kan säga att jag var väldigt glad att jag klarade utmaningen.
Lek 2 fick vi vara 2 och 2, denna gång hade vi 30 minuter på oss att fixa en lägereld med trevlig utsikt. Stora utmaningen var att koka kaffe i en energidrycksburk och kunna underhålla för oss då hemliga gäster med roliga historier tills kaffet var färdigt att servera. Jag är riktigt nöjd med vad jag och Micke lyckades med. Något mindre glad åt att klantmajan jag lyckas spetsa mig själv med min sylvassa helt nyinköpta kniv. Blev bara ett litet miniskrapsår, men det blör nåt jävulskt när det kommer till fingerskador.
Första kvällen var samlingen kring lägerelden tät. Det berättades både en och tre historier av blandad kvalisort. Självklart drog Simon till med en spökhistoria som inge gick på då han hade lite svårt att hålla sig. Natten snusade jag bredvid en snörvlande Sundsvallsbo (Jonas) och en snarkande scout (Fredrik).
Dagen därpå var det klassens tur att ta kommandot med kompass och karta. För att göra övningen ännu roligare hade Simon kopierat upp kartorna i svartvitt. Ingen i klassen tog riktigt ledningsrollen, men vi var ganska överens om åt vilket håll vi skulle gå. Vi valde den säkraste vägen att ta oss fram på, men vissa grabbar började gny om att vi skulle valt det galna vildmarksalternativet och bara gena rakt genom orörd skog. Utan sura miner eller gräl kom vi fram till utsatt punkt, så inget att klaga på!
Påvägen mot slutmålet, skolans stuga i Honkanenjärvi stötte vi på problem. (Har tyvärr inga kort från detta). Vi möttes av en chockad kille vars polare hade blivit skjuten i benet. Allt detta var förstås en övning i första hjälpen i terräng. Vi tog inte övningen alltför seriöst tyvärr, så vi gjorde en skitdålig insatts rentutsagt. Inget blir ju detsamma som i skarpt läge, men vi kunde bättre! Vi genomförde åtminstonde övningen och byggde bår utav björkstammar och våra jackor. En stor eloge till särskilt Oscar som nästan höll minen i sitt skådespel trots våra för utomstående observatörer roliga misstag och extremt ineffektiva tempo. Oscar sa i efterhand att han inte behövde fejka skakningarna för han frös på riktigt!
Honkanenjärvi bjöd på trevligt umgänge, bastubad med dopp i den kalla sjön och god mat. Jag drog faktiskt fram fiskespöt och kasta lite på spinnare. Hade hoppats på nån abborre, men förjäves! Natten spenderade jag som dem flesta andra inne i stugan. Försökte somna till Fridas hummande (hon hade dansbandsmusik i öronen) och Tomas (vår klassföreståndare) snarkningar som inte var av denna värld. Jag beskrev det i bussen hem som en berg- och dalbanas decibeltjut!
Turen i sin helhet har vart väldigt trevlig, rolig och intressant! Har väl inte blivit alltför många timmars sömn. I say no more ;-)!
Trevlig helg till er alla!