Nu är det bara nån timme kvar innan sista arbetsdagen är avklarad. Visst kommer det bli jobb med skolan, men inte på samma sätt som på mitt nuvarande jobb. En av dem största skillnaderna är att jag bara behöver serva mig själv och inte alla andra. Det är tufft ibland att jobba med service, särskilt när allt ansvar vilar på en ensam persons axlar.
Nu ska jag inte påstå att jag slipper varken service eller ansvar på skolan (det är väl mycket av vad det handlar om), men jag kan slappna av på ett annat sätt. Skönt att byta miljö och komma närmre naturen igen. Få ha moder jord som kuliss och inte vara instängd bakom en receptionsdisk hela dagarna!
Jag hoppas och tror att detta blir bra även om det känslomässigt känts som en berg-och dalbana under denna stormiga sommar. Livets väg är sällan spikrak och jag vet inte hur många genvägar eller senvägar jag har gjort hittills när jag stått vid ett vägskäl.
Även om jag känner mig lite splittrad vet jag med säkerhet en sak: Jag tänker ha förbaskat skoj och ta tillvara den tid jag har! Min verklighet kanske inte överensstämmer med andras verklighet, men vad gör det om hundra år. Tänk när jag blir gammal och grå (gråhårig ä jag tyvärr redan påväg att bli) och tänker tillbaka på mina ungdomsår. Då ska detta precis som många redan nu fina minnen bli Ankans äventyrsår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar