Vilse i den öde vildmarken!

Orientering är ett ledord för den gångna veckan. Som blivande naturguide är det ett stort handikapp om du inte kan läsa karta och kompass. Jag kan ärligt erkänna att jag inte orienterat överdrivet många gånger i mitt liv och definitivt aldrig använt mig av en kompassriktning!

Måndag och tisdag var det övning som gällde, onsdag var dagen inne då den stora praktiska prövningen tog sin början. Det hade blivit dags för ensamtur! Reglerna var hårda, ingen gas eller sprit fick tas med för att kunna laga mat smidigt. All mat skulle lagas över öppen eld, så oavsett väder gällde det att få upp en brasa. En stor utmaning bara det!

ONSDAG

0830: Blir skjutsad ut till startpunkten, inser redan innan jag börjar vandringen att jag nog bör ändra min rutt lite. Det har regnat en del och myrarna jag tänkte passera var väldigt blöta.

0900: Vandringen börjar på en liten skogsstig längst med en av många jokkar (bäckar) i Tornedalen.

0930: Första problemet uppstår; Jag kan inte följa den rutt jag nyligen ändrat till. Flera ojas (diken) som förstås inte var utmärkta på kartan satte stopp för min idé att följa bäcken.

0945: Börjar vandringen rakt igenom okänd, svårorienterad terräng. Jag måste korsa en höjd (läs brant topp) för att komma ut på en annan skogsväg som skulle ta mig mot mitt slutmål för dagen. Har egentligen bara en kompassriktning att gå på, räknade avstånd på ett ungefär mellan träden.

1030: Hamnar på ett brant kalhygge precis nedanför den brantare stigningen mot toppen av berget. Sätter mig på en sten och dricker te. Har en fantastisk vy ner mot dalen och uppför nästa berg. Inser samtidigt att vägen till toppen är för brant och att jag måste gå runt en bit.

1115: Har lyckats trots nya problem att komma rakt på den stig jag hade kompassriktning mot. Som en bonus hittade jag även en jättefin kallkälla med kristallklart vatten! Sörplar i mig säkert en halvliter och trippar med lätta steg söderut på vägen.

1200: Sitter på en sten vid en stor myrstack och njuter av min lunch. Detta hade jag gjort mig förtjänt av efter min felfria orientering. Hade även nöjet att få sällskap av en järpe som satt i ett träd några meter bort.

1300: Råkar gå rakt på en orrhöna som ruvar på ägg. Hon är så väl kamouflerad så jag ser henne inte förrän hon kacklandes flaxar iväg några meter längre fram. Jag var såklart tvungen att ta fram kameran och dokumentera min upptäckt. Hur ofta får man se riktiga skogshönsägg i skogen? Svaret är förstås nästan aldrig. Häftigt och ja jag hade lite tur!

Ungefär vid samma tid ser jag även en fläckig hare susa förbi mig på lämpligt hagelavstånd. Även om dem inte är skjutbara just nu, så tänkte jag tanken att OM jag hade en bössa nu. Kanske börjar det bli en jägare av mig i allafall? Oavsett är det ju såklart så att man ser fler djur i skogen när bössan inte är med än under jaktsäsong!

1330: Framme vid dagens slutmål Siekasjärvi. En mysig fågelrik sjö. Jag börja

de genast slå läger. Militärens ensamma vargen skulle spännas upp, pinnar täljas och slanor huggas. Det gäller att få upp duken en bit så att sovsäcken inte ligger emot och kondens bildas. När jag efter lite slit var ganska nöjd med min sovplats började nästa tunga jobb att fixa till en eldstad.

Jag letade längst med strandkanten och hittade flera massiva stenar. Tunga som satan förstås då dem var blöta. Fick bära omkring 100 m och sprang fram och tillbaka några vändor. DET VAR SÅ VÄRT DET! Bättre att ta det säkra före det osäkra, ville ju inte starta en skogsbrand. Innan jag med mitt nya rekord av tre drag med tändstålet fick upp eld, grävde jag en mindre grop i marken och täckte den fuktiga jorden med färska avbarkade enkvistar.

Att få sitta en stund senare vid en värmande brasa precis intill sovplatsen och se ut över sjön under soldisets strålar var helt underbart! Jag tog vatten från sjön som jag kokade upp innan det blötte upp min torra strupe samt att jag lagade middag. Jag satt rätt bra där vid elden, men gjorde då och då några rundor neråt sjön. Jag satt på en sten med kikaren i högsta hugg och fågelboken i den andra handen. Vet inte om jag blev någe klokare, men jag var sysselsatt!

2230: Kröp ner i mina fluffiga sovsäckar och tog kväller. Kollade kartan inför morgondagens rutt och läste några sidor i boken jag tog med på mina äventyr. Somnade inte på en gång, men jag låg och blundade länge. När jag väl somnade sov jag förvånansvärt gott och drömde en massa goja.

TORSDAG

0600: Vaknar med ett ryck att det knakar i skogen väldigt nära mig. Kvistar som knäcks av någonting tungt som lufsade omkring. Gör ett lite ljud för att markera att jag finns där. Hör det knakande ljudet komma närmre och närmre innan en lång tystnad följer. Sedan vänder djuret och fortsätter åt andra hållet, jag hör fortfarande kvistar som knäcks men nu förvinner ljuden sakta men säkert allt längre bort ifrån mig! Antagligen var det en älg, men jag vet inte säkert, hann aldrig se.

0830: Redo för en ny dag. Lika smidig som Spindelmannen nästlar jag mig ur sovsäckarna och ensamma vargen. Först vänsterbenet upp i 45 graders vinkling, sedan tog jag kraft med händerna och drog upp det utsträckta högerbenet mot friheten utan att för den delen tappa den låga tyngdpunkten och puta med rumpan. Måste ha sett himla kul ut!

Märker direkt på morgonkvisten att det har varit kallt och det är definitivt blött. Hade i bakskallen att väderleksrapporten lovat regn, men himlen var förvånansvärt blå trots duggregnet som föll från ovan.

0930: Njuter av min fantastiska frukost och bestämmer mig för att riva lägret och starta vandringen mot nästa nattläger. Funderade ett tag på att vänta tills det eventuella regnet och ovädret dragit förbi, men tror i min enfald att det kanske inte blir så mycket regn i allafall! Mycket dumt beslut skulle det visa sig då hela himlen öppnar upp sig för att släppa värsta skyfallet minutrarna efter att jag påbörjat färden mot Makkarajärvi.

1200: Ser ett jakttorn längs med vägen. Åh vilken tur jag har tänker jag för mig själv. Jag klättrar upp och inser att det till och med finns en liten kamin här. Nu ska jag bli torr, trodde jag. Det regnade ju in från sidorna och dem få stickor som så fint var klyvda, var dyngsura! Jag blev snarare blötare och definitivt kallare av att sitta stilla, så jag ångrade nästan beslutet och funderade på att vandra vidare.

1400: Härdade ut i jakttornet och fortsatte vandringen så fort uppehållet kom och den värsta vinden avtagit. Gick och gick och gick tills jag fått upp värmen ordentligt!

1500: Äntligen framme vid Makkarajärvis badplats. Det såg himla blött ut runt sjön, så jag insåg direkt att det inte var någon mening att gå vidare till andra sidan som egentligen var mitt slutmål för dagen. Jag hoppades innerligt att det fanns ett vindskydd vid badplatsen och när jag kommer närmre ser jag ett tak som ser ut som ett vindskydd. Mycket riktigt hade jag rätt och kände mig i det ögonblicket som världens lyckligaste. Jag var räddad från regnet!

Hungrig som bara den var jag, hade ännu inte ätit lunch. Allt tar ju lite längre tid i skogen, så inte bara att trycka på en knapp och få maten serverad. Gav mig ut i regnet igen som kom och gick under hela dagen/kvällen och samlade virke. Inte lätt att hitta när det inte fanns många täta granar att leta under. Dem flesta kvistarna var blöta och helt värdelösa att starta en eld med. Fick barka av allt och på så sätt nå torrt virke.

1630: Fick äntligen i mig lunchen och kände hur krafterna återvände till min kropp.

1700: Väntade återigen ut regnet innan jag gav mig ut på en ny runda att leta virke. Jag lyckades hitta ett dött träd med kanonfint trä som brann fint och dessutom höll sig torrt i alla väder. Torkade även både tagelav och björknäver i vindskyddet. Bra att ha för att tända en ny brasa sen.

2000: Åt middag och hade ett nöjt flin mellan mungiporna.

2300: Drar sovsäckarna upp till hakan och sitter och myser med värmeljus och en bok i knät.

2330: Måste ta mig ur sovsäckarna för att första gången kissa för natten.

0030: Telefonen väcker mig när jag precis somnat in så skönt!

0100: Andra gången jag går upp för att kissa

0130: Inser att strupen är torr. Känner den där lustigt brännande känslan i halsen och tycker jag är på väg att börja skaka. Säkert bara av naturliga anledningar att musklerna var lite stela efter regnets avkylande effekt och att jag var lite trötter. Men jag vågar inte chansa och tar igen det säkra före det osäkra, vill inte drabbas av vätskebrist ensam ute i skogen. Drar för tredje gången upp sovsäckarna, gör en ny brasa och kokar mig lite te.

0200: Ligger skönt inbäddad igen och dricker mitt te

0300: Suckar och stönar för att jag för fjärde gången måste ta mig upp ur sovsäckarna och kissa en tredje gång denna natt. Börjar förstå att jag kanske ändå är lite frusen i kroppen och kissar för att behålla värmen. Hade ju känt mig lite hurvens hela dagen.

0330: Somnar äntligen väldigt gott och får sova någelunda bra. Endast fåglarna som med jämna mellanrum väcker mig till liv, men jag somnar om lika fort. Jag liksom flera andra i klassen vill döpa om sångsvanarna till skriksvanar, shit vilket liv dem för dygnet runt!

FREDAG

0800: Drar mig lite innan det är dags att kliva upp och klyva fina småbitar av virket jag skrapade ihop dagen innan. Har två korsnäbbar på besök, superfina fåglar. Har aldrig sett den innan, påminner ju faktiskt om en papegoja i miniatyr. Dem pickade runt min grillplats och letade antagligen efter matrester som inte fanns.

0830: Klyver ved

0900: Får upp värsta brasan, bästa hittills.!

0930: Äter frukost

1000: Packad och klar för avfärd mot mötesplatsen. Njuter hela vägen tillbaka av det fantastiska vädret som plötsligt ville visa sig bara för våran ensamtur var över för denna gång.

1100: Blir hämtad av vår lärare Johan

Jag måste bekänna en sak. Hur nöjd jag än var med min tur, så njöt jag bara till 95% av tiden i skogen. Dem sista 5 procenten är osäkerheten att stöta på en björn, trots att risken är extremt liten. Det är svårt att helt slappna av då detta ligger och mal i bakskallen på mig. Vet ju att björnarna ganska nyligen har lämnat sina iden och honorna har fött sina ungar. En hona med ungar vill man verkligen inte stöta på!

Visserligen var jag aldrig vilse i skogen, men visst blir det så påtagligt att man är ute alldeles ensam i okänd skogsterräng. Frågan är då förstås; Skulle jag göra om det igen? Självklart, absolut, vilken dag som helst! Nog är det allt lite läskigt med björnarna i skogen, men samtidigt lika spännande!