Allt mellan smurfar, kärleksbrev och dunderförkylning!

En händelserik månad har passerat och det finns massor att berätta. Jag har hunnit jobba ett par veckor i Svanstein, åkt till Finland, besökt familjen och legat deckad i flera dagar.

Jag var inte överdrivet pepp på att jobba, men det finns ju tyvärr inga genvägar till pengar. När jag väl stod där en måndag morgon kändes det lite kul att vara tillbaka i välkända miljöer i allafall. Vägen till Svanstein var dock vääääldigt lång. Mickes bil hade bestämt sig för att krångla ordentligt. Efter att ha vridit om nyckeln säkert hundra gånger, letat upp nummer till nya chefen, ringt rektorn och frågat om jag fick låna skolans minibuss, först då ville motorn samarbeta och började spinna likt en förkyld katt. Inte bästa starten på nyjobbet, fast det gick ju bra!

Efter ett antal pass i restaurangen kom så dagen D då jag äntligen fick sätta mina kunskaper på prov som guide. Kändes otroligt kul att få betalt för aktiviteterna för en gång skull. Praktik och alla skolarrangemang ger ju inga pengar. Gick det bra? Jo jag vill påstå att det gick riktigt bra, men inte problemfritt. Då isarna i december var usla gick det inte att genomföra isfisket som var mitt ansvarsområde. Jag och en kollega for ner till sjön och insåg direkt när vi klev av skotern att det inte skulle gå. Översta lagren kollapsade och vatten täckte våra skor. Ingen idé att skrämma gästerna med en så instabil is. Jag åkte på snöskovandring istället.

(Utanför vår lägenhet idag)

Fyra vänder snöskor per dag har jag gjort när jag varit ute med blå smurfar i skogen och guidat om växter, djur, bastukultur, norrsken, överlevnad och allt annat mellan himmel och jord på en blandning av franska och engelska. Gästerna i sin fulla utstyrsel med blåa overaller påminner mig faktiskt om smurfarna. Det ser himla kul ut! Tyvärr hade jag inte tid att fotografera, så det finns inte ett endaste bildbevis.

Jag är nöjd med min insats och det är uppenbarligen flera andra också. Under mina två hårt arbetande veckor fick jag kärleksbrev, en mailkompis samt ett jobberbjudande i Loiredalen. Det anser jag vara ett riktigt gott betyg!

Det var otroligt skönt att få njuta av ett försenat jullov och besöka familjen söderöver. Nu följde också Micke med, vilket var en positiv överraskning. Vi hann med massor på kort tid. Vi har jagat, varit på krogen, lekt på äventyrsbad och mycket annat. Jag kände sista dagarna hemma att jag började bli tjock i skallen, vilket jag som vanligt inte tog på allvar. Varför göra mig sjukare än jag är, är min vanliga filosofi. Det var lite värre än jag först trodde och flygresan hem var ingen lek. Jag trodde nästan mina trumhinnor skulle implodera, det gjorde fruktansvärt ont.

Vi landade i söndags och jag var långt ifrån villig att ge efter för den lilla sjuklingen i mig. Vi fick en lååång hemresa då vi tog en extra sväng via Haparanda. Vi hade ju nästan vägarna förbi tänkte vi så vi tog tag i en gammal surdeg; att skaffa nya sängar. I måndags blev det en sväng neråt Ikea igen för att hämta våra efterlängtade sängar. Länge sedan jag sov så bra som den första natten.

Tisdag morgon kunde jag inte längre neka att jag inte mådde bra och släpade mig själv till farbror doktorn. Jag fick genast antibiotika och har varit hemma från skolan sen dess. Mestadels har jag legat deckad i sängen, så jag säger bara vilken otrolig tur att vi precis köpt nya sängar! Det har gått trögt att komma tillbaka, idag äntligen känner jag mig betydligt bättre. För att värma upp inför klassens 3-dagars tur nästa vecka tog jag mig en runda i längdspåret idag. Jag kan säga som så att jag tar mig fram i allafall. Det finns hopp om att orka med skidturen, vilket känns kanon!

Igår lyxade jag och Micke till det med hemmagjord chokladkrossglass med kaffesmak för att pigga upp oss lite, gissa om det blev succé!