En aktiv och givande vecka!

Tiden bara flyger iväg tycker jag. Nu sitter jag i soffan på mitt rum insvept med en filt och tänker tillbaka på den gångna veckan. Det har redan gått en månad sedan vi kom tillbaka efter praktiken/jullovet och jag tycker fortfarande det känns som igår.

Vi har hunnit med en hel del äventyr sedan vårterminen startade, främst på vita blixten. Till skillnad från våra tidigare aktiva skolveckor har den senaste veckans schema helt handlat om företagande. Bygga upp sin egen produkt efter en affärsplan samt marknadsföring antingen fiktivt eller leka med ett blivande företag.

Jag valde att utveckla min affärsidé om min framtida verksamhet och presenterade den i fredags. Det gick bra, alla hade gjort en bra insats tycker jag. Med alla menar jag inte bara vår klass, vi har även haft gemensamma lektioner med fiskeguiderna.

Det är ganska enkelt att starta eget i Tornedalen efter utbildningen är slut. Det absolut bästa med vår utbildning är alla kontakter vi bygger upp. Det går att få hjälp med det mesta och sedan är det enklare i glesbygden att få viktiga bidrag. Länsstyrelsen kan täcka upp till 50% för alla omkostnader kring att starta en ny verksamhet. Kanonbra ju!

I torsdags fick jag ett litet uppdrag igen. Sixten, halvsamen vi hjälpte när franska skolungdomar var på besök, behövde hjälp igen. Sixten skulle ställa ut sitt hantverk på Hotell Tornedalia och han behövde en tolk. Gästerna som skulle komma var återigen från Frankrike och Sixten talar inte engelska. Han är visserligen tvåspråkig, men talar endast svenska och traktens finska dialekt. Gästerna kom tyvärr senare än planerat och jag hade andra planer, så Elin fick ta över tolkuppgiften. Jag hann åtminstone få ett kort på mig i samemössan (som var alldeles för stor).

Ja som ni förstår har det blivit helt "vanliga" lektioner den här veckan. Har känt mig riktigt seriös när jag har suttit fast i en skolbänk igen ;-)! Men det har inte blivit mycket stillasittande för det. I måndags blev det som vanligt ett zumbapass.

I onsdags en kvällstur på turskidorna, i torsdags en sväng till Ruskola för lite slalomlektion med herr Carlsson och igår var det alpinåkning hela dagen i Svanstein.

Det är så skönt att lämna internatet ibland. Som det är just nu andas vi verkligen skola dygnets alla timmar. Vi bor på skolområdet och alla i klassen delar på samma kök. Ni kan ju tänka er våra samtalsämnen =)? Mitt initiativ i onsdags att ge oss ut på en vita blixten tur var hur bra som helst. Få en paus från vardagen och andas lite frisk luft. Vi (jag, Malin, Micke) skulle även gjort magister Rolf glad då vi tillämpade våra

nyförvärvade kunskaper i spårning!

Gårdagen var också en kanondag. Jag kände mig nöjd med min insats som skidlärare framåt eftermiddagen så då fick brädan dammas av några åk. Bräda är så sjukt mycket roligare än skidor även om båda är fantastiska nöjen! Trippen till Svanstein hade varit perfekt om det inte var för afterskin. Vädret var molnigt men med en temperatur på endast ett par minus var det rena rama sommarvärmen ute, vilket det brukar vara inne på afterskin. Tyvärr var lokalen nästintill helt tom när vi i kompisgänget anlände och stämningen blev aldrig på topp. SYND!!

Idag har det inte hänt mycket. En klassisk internatsöndag där alla håller sig på sina rum. Det har trots en del festande varit otroligt lugnt på internatet i helgen. Igår vid 21-tiden var det helt dött. Korridorerna var helt öde med lamporna släckta! Jag somnade själv ovanligt tidigt, vilket är kors i taket!

Redan imorgon väntar nya äventyr. Klassen ska upp i slalombacken och åka vita blixten ner. Det är många som fortfarande inte antagit utmaningen. Utan att nämna några namn, personer som till och med var med som publik sist. Dags igen för Ruskola Downhill!

Frostigt kallt!

Temperaturen har hållit sig stadig här senaste veckan, inte en morgon har varit varmare än -30. På nätterna har det förstås varit ännu kyligare sådär under -40 strecket och då är det inte lika roligt längre. Svårt att få humöret på topp när fötterna fryser och våra ute kök inte startar!

Meningen veckan som gick här från onsdag till fredag var en tur på vita blixten med två övernattningar. Vita blixten blev det, men enbart dagturer runt i kring vackra Övertorneå kommun. "Vi måste spara på tälten och har satt en gräns på minus 30 för att dem inte ska bli sköra och gå sönder" Nåt i stil med detta är ord från våran kära naturtomte, magister Rolf. Inte tänker han på oss elevers bästa utan skolans utrustning går i första hand! Lite skämtsamt, såklart!

Tredagarsturen skulle främst handla om att fördjupa sig i djurens värld, alltså spårning. Det kändes inte som att vi skulle få en behaglig upplevelse av varken stillastående arbete eller tältning, så ingen i klassen protesterade när veckovärd Malin i samråd med Rolf ställde in våra planer. Det skulle ha handlat mer om överlevnad i extrem kyla än om att lära oss mer om att spåra.

Sagt och gjort, så for klassen iväg på vad jag förstår fantastiska tripper. Jag var lite krasslig i halsen och kände att kroppen inte riktigt orkade med hårda fysiska ansträngningar i en frostig vinterskog, så jag skippade onsdag och torsdag. I fredags kunde jag inte längre hålla mig borta. Kände mig så utanför gemenskapen när mina kamrater kom hem till internatet alldeles lyriska, fyllda av frisk luft i lungorna, rosiga kinder och babblade på om alla natursköna upplevelser!

Om vi backar bandet till i tisdags, då kan vi snacka om naturskön upplevelse. Våran supernördiga (på ett positivt sätt) förebild, Kulturhenke hade spanat in rapporten om norrsken i trakten. Chanserna var stora att få se lite ljusfenomen på himlen, så jag och Big Mike följde med som sällskap upp på Luppioberget. Bara att vandra den långa stigningen uppför, sista biten i 70 cm djupsnö, då bilvägen inte ens var plogad upp till parkeringen! I 28 minus med en vedfullastad ryggsäck att bära på blev ansträngningen stor och lungorna kalla. Det var då jag kände att jag inte var helt frisk, kroppen svarade inte som den brukar.

Frisk eller inte var det absolut värt ansträngningen att stå på toppen av Luppio och se ner på den frusna älvens skuggspel från Ylitornios nattljus. Vi tände en rejäl brasa och värmde på te för att tina upp våra frusna själar. Problemet med att anstränga sig i extrem kyla är att svetten som lackar på din kropp snabbt sänker temperaturen i kroppen och kyler ner dig rejält. Tyvärr blev jag lite svett och kände att den bistra nordanvinden inte alls bidrog till en behaglig upplevelse. Allt detta till trots var det en magnifik känsla att stå rakt under norrskenets dans denna ovanligt ljusa vinternatt i månens sken. Vi fann vad vi sökte och stod bra länge och njöt av showen!

Blivande naturguide och friluftsmänniska som jag är kan jag inte ljuga eller förneka att det kändes förbaskat skönt att gå ner mot bilen senare. Veta att jag skulle få krypa ner i en varm säng utan frostbitna kinder.

Jag sov väldigt gott den natten ;-)!!!!

Skarpt läge!

Rycktes ur min sömn förra söndagen till ett alarm som skallrade alldeles omänskligt för tidigt! Ljuset hade ännu inte funnit sin väg in i mitt rum och sömngrus fyllde mina tunga ögon. Jag hade ändå en positiv känsla i kroppen för jag och mina tre klasskompisar Elin, Mickey Mouse och Isogolli hade ett viktigt uppdrag för dagen! Vi skulle på genrepsmöte inför vår guidning hos halvsamen Sixten.

Vi blev tillfrågade på skolan att hjälpa till och det ville vi så gärna. Träning i skarpt läge är alltid bättre än utbildningens praktiska övningar. Elin var ansvarig för delar av arrangemanget då hon hade haft sin praktik tidigare hos Sixten. Vi skulle ta hand om 12 skolungdomar med 2 ledare från Schweiz som skulle få mata Sixtens renar, åka rensläde, gå naturstig, äta renkött och kasta lasso.

Vi styrde bilen rakt ut i skogen mot Sixtens gård. och blev varmt välkomnade med kaffe. Efter matning av renar och genomgång av morgondagens guidning avslutade vi dagen med att återvända till köket och stekte älgkorv!

I måndags var det så skarpt läge, lite riktig action för en gång skull! Vi var taggade till tusen och hade en skön uppladdning på vägen dit med hårdrocken som dånade i bilstereon. Den digitala termometern visade minus 33. Lite väl kallt, men inget vi kan styra över. Vi startade återigen dagen inne hos Sixten till en kopp kaffe. När vi väl satte fart var vi alla lagom sysselsatta till minutrarna innan busslasset skulle rulla in på gården.

Jag fick i sista sekund på mig en samekolt och en tillhörande mössa med jättetofs! Jag tyckte det var en ära att vara traditionellt klädd, fast det är egentligen inte rätt. Endast personer med sameblod får bära dräkten, men Sixten gjorde ett undantag i mitt fall för turisternas skull. Till mitt försvar kan jag säga att Sixten tyckte jag hade samiskt utseende. Det var faktiskt andra gången jag fick höra det sen jag flyttade till Tornedalen. Klassen lyssnade på en samekvinnas föreläsning om naturens skafferi och hon frågade om jag var sydsame. Ganska roligt tycker jag, tydligen har jag dem karaktäristiska kindknotorna!

Så där står jag och Sixten inne i kåtan i full same mundering, absolut jojk spelandes i stereon, redo för att ta emot våra förväntansfulla schweiziska gäster. Mitt största uppdrag för dagen var just att tolka Sixtens historier. Allt började ju med att hälsa alla välkomna. Problemet var att veta vilket språk dem talade, tyska eller franska? Det visade sig att vi blivit felinformerade och att våra gäster inte förstod varken ett ord tyska eller engelska. Vi hade 14 fransmän på besök, så min tolkning till engelska fick en av ledarna sedan återberätta på franska till ungdomarna. Tur att vi hyfsat tidigt fick reda på att dem bodde utanför Paris och inte i Schweiz, det kunde ha blivit riktigt pinsamt annars! Känns ändå lite oprofessionellt!

Elin var en duktig dirigent och vi alla jobbade som ett sammansvetsat team! Trots en del missförstånd, svåra frågor på naturstigen, sträng kyla och kommunikationssvårigheter tror vi att gästerna var nöjda och glada med arrangemanget. Vi var i allafall nöjda med oss själva och det kändes gött i hjärtat!

Mest uppskattat under dagen var gorpan och små grodorna. Ja ni såg vad jag skrev. Gorpa är en samisk hamburgare på renkött. Köttfärslimpa inlindad i bukfett som efter smaksättning med hemliga kryddor röks väldigt lätt i några timmar. Detta fantastiska kött stekte vi i centimetertjocka skivor över öppen eld och serverade med vitlökssmör till fransmännens stora belåtenhet! Små grodorna var en kanonbra improvisation från Isogollis sida. Ungdomarna var inte så sugna på att kasta lasso i kylan, så i väntan på bussen lekte vi små grodorna. Det var ett enkelt sätt att få upp värme i kroppen. Gästerna kontrade med en egen huvud-axlar-tå lek, så dem var med på noterna!

Självklart blev det glada miner och massor av pussar när bussen anlände och det var dags att ta farväl. Jag kan inte annat än le åt den tillfredsställelse jag känner när jag lyckas göra gästerna nöjda. Är dem nöjda så ska vi vara nöjda!

P.S Borde ha gjort detta inlägg för länge sedan, men konstigt nog påverkas jag av den allmänt lata stämningen på internatet. Eller så är felet att man blivit norrlänning på riktigt; Det som inte sker idag kan jag göra imorgon istället-attityden ;-)! D.S

Ute o glider med skolan på skidor!

Just nu sitter jag inbäddad i min säng och försöker få inspiration till alla saker som står på måste-listan idag. Indianmusiken vibrerar i datahögtalarna och jag tittar ut genom fönstret, fäster blicken ner mot den istäckta älven och ser bort till berget i Finland. Inte världens sämsta utsikt kan jag garantera, särskilt inte som solens strålar glittrar mot den kritvita snön. Men jag har inte kommit ut och andats frisk luft idag för som sagt har jag en del viktigare saker att ta tag i!

Att vara ute i naturen är alltid trevligt, men det är knappas en bristvara i våra

studentliv på Tornedalens folkhögskola. Det gör inget att jag håller mig inomhus ibland och vilar upp mig. Vi är väldigt aktiva ändå när vi "går i skolan". Hör bara på den gångna skolveckans schema; Rofyllda skogspromenader med vita blixten har det nu blivit i dagarna fyra och i måndags lite teori om vinterekologi.

Vi har haft en för oss ny lärare denna vecka. Leif, en riktig skogsmulle som kan allt som har med friluftsliv och natur att göra. Från onsdag till fredag har vi haft läger uppe vid skolans stuga i Honkanenjärvi. En mysig timrad stuga som Leif själv varit med att bygga. Det finns otroligt mycket kunskap hos den mannen och det märks tydligt när han öppnar munnen och börja prata med sin lugna norrländska stämma på härligt Tornedalskt vis (nästan bryta på finska).

I tisdags tog vi på oss vita blixten igen och skidade mot sjön Puostijärvi i hopp om att få se många fiskar i dem fyra näten som skulle vittjas. Visst fick vi fisk, sådär ett tiotal gösar i varierad storlek. Det blev perfekt "gratismat" till Honkanenturen sedan. Vi passade även på att spåra lite och spanade efter vinteraktiva fåglar som hackpettar, talltitor samt järpar. Såklart såg vi både korsnäbb och talltitor, hörde dessutom järpen vissla från en trädtopp i närheten.

Onsdag morgon står vi beredda igen med nypackade ryggsäckar, fyllda pulkor och skidorna i högsta hugg. Vi startade vår färd uppför dem oplogade skogsvägarna mot stugan i Honkanenjärvi. Det var oplogat även en bra bit innan vår planerade startpunkt så vi fick

improvisera lite. Leif tog sin Volvo och spårade åt Jonas som fick dra släpet med sin tyska kvalitetsbil ;-)!

Jag och Adam tog varsin hyfsat tungt packad pulka och så skida vi iväg uppför backen. Till en början gick det förbaskat trögt och det blir väldigt lätt bakhalt med intjärade plankor utan fästvalla! Det var kul med en fysisk utmaning och lite tufft arbete. Riktigt skönt att få spänna av sig bältet när vi väl var framme ca 6h senare efter omkring 7 km åkning uppför!

Men det fysiska arbetet tog inte slut där, åh nej! Vi behövde ju skotta fram stugan, eldplatsen, bastun och dasset. Bara att grabba tag i en spade och sätta fart. Senare på kvällen var det även min lott att fixa middag åt alla med Matilda. Något improviserade kolbullar utan en stekspade att vända med, men det är ju inte utseendet som ska spela så stor roll så länge maten smakar och det gjorde den verkligen. Kolbullar har ätits av skogsarbetare i alla tider och är en perfekt energiåterställande bomb efter en aktiv dag i kylan!

Vi har mått förbaskat gott under skogsturen med god mat och avslutade varje kväll med bastu. Dagtid har vi byggt queensey, (vet ärligt talat inte hur det stavas) en form av bivack är det. Vi har även fördjupat oss i spårning och haft en introduktion i

vinterskogsorientering med karta och kompass! Queensey är enkelt att bygga från slät mark så länge snödjupet är några decimeter. Man markerar en cirkel i snön med sin skidstav eller dylikt. Det ska vara en radie på ca 140 cm. Sedan lastar man på med snö så att det blir en fin nästan konliknande form med en

höjd på omkring 2m. När sidorna är jämna och tillplattade måste snöhuset vila i minst 2,5h så att allt sätter sig. Efter det är det bara att gräva, gröpa ur hela konstverket med ca 30 cm tjocka väggar.

Man markerar med pinnar från utsidan för att inte gräva för djupt in i väggarna. Snön får nästan en blåaktig färg när väggarna är lagom tjocka. Till sist fixas två britsar till som blir själva sängarna. Det absolut viktigaste att tänka på är att göra en skåra mellan britsarna så att kylan kan sjunka ner där. Minst lika viktigt är det att göra ett lufthål så det kan komma in syre.

Utan några större besvär tog vi oss helskinnade nerför skogsbackarna mot bilen igen igår eftermiddag. Nöjda och glada efter ännu en trevlig skolvecka. Följande vecka blir lite blandad kompott. Vissa av oss ska jobba sedan ska praktiken redovisas för klassen samt att ännu en tur med vita blixten väntar. Denna gång med tyngre packning, utan pulkor och sova i fält 8vindskydd eller tält). Det kan bli en intressant och kall tur!

Sänder några kalla kårar längst med ryggraden till alla er sörlänningar som läser min blogg =).

Vi hörs snart igen!!

Varmt välkomnande, vita vandringar och vinterlandskapets vackra vyer!

V som i vinter, vi som i klassen, vita vandringar som i vita blixten på fötterna. Ja mycket v har det varit sista veckan. Vi är äntligen samlade i Tornedalens vackra vita landskap igen och första skolveckan har bara svischat förbi rent ut sagt. Schemat har handlat om just Vita blixten, dem halvt livsfarliga, intjärade träplankorna!

Efter flera veckors visit i hemorten var det så dags förra fredagen att börja min hemfärd till Övertorneå igen. Jag hade turen att bli upphämtad av Babyface-Mike i hans röda fara och så styrde vi ratten rakt norrut mot Umeå. Micke som åkte från Jönköping i ottan hade nog ingen lust att åka alla 136 mil på en gång, så det fick bli en övernattning på vägen.

Pigga o fräscha (någelunda i allafall) kunde vi låsa upp internatets dörrar tidig lördag eftermiddag. I köket möts vi av en väldigt glad Henke som hälsa oss välkomna hem. Han till och med erbjöd sig att hjälpa oss lasta ur bilen. Några glas rödvin senare på kvällen när mitt rum var nystädat och alla väskor uppackade såg vi film inne hos Henke, riktigt trevligt välkomnande!

När jag var helt slut och ville krypa ner i min binge hade festen på internatet precis satt fart. Oljuden från den dunkande musiken som ekade i mina rumsväggar höll mig vaken till efter 0400. Det gick inte att sova trots öronproppar och hörlurar med filmljud. Ville inte gå ut o skälla på ungdomarna (dessutom nya elever) som knappt ens träffat mig, så jag lät dem hållas. Tänkte surt för mig själv att nu var man tillbaka på internatet igen =(!

Första veckan nu för oss i NG1 har handlat mycket om just skidor, vita blixten för att vara exakt! Vi har tränat teknik både på flacken och i backen! Resultatet har varit blandat, vissa har klarat sig på lätt vingliga ben, andra inklusive jag själv har gjort dem mest roliga vurpor.

Det är en sak att ta sig uppför en helt annan sak att åka utför med dem hala, något instabila skidorna. Utför har det blivit i dubbel bemärkelse för några av oss. Först i onsdags utmanade lärarna oss med en liten skogstur nedför Isovaara, senare på kvällen var det dags för det årliga eventet Ruskola Downhill.

Ruskola är en blå slalombacke som ansökande medlemmar till topptursklubben först måste gå uppför med vita blixten på ryggen, sedan ta sig nerför på bästa sätt med fötterna fastspända i dem opålitliga norska bindningarna. Jag och två klasskompisar kan nu skryta med fullvärdigt medlemskap!

Tur med vädret har vi haft. Otroligt härligt att landa på dem nordligare breddgraderna igen, känna den stränga kylan bita i kinderna och njuta av att få glida fram i ett tyst bedårande vackert vitt landskap. Jag tror många med mig kan säga att senaste skolveckan här har varit en av dem bästa hittills!

Som grädden på moset och avslutning på en redan perfekt vecka for vi till Jokkmokks marknad i fredags. Vi började dagen på samemuseet och hade sedan några timmars fritid innan bussen for hemåt framåt sen eftermiddag.

Tror vi alla hade fantastiskt trevligt och hittade minst en sak att spendera pengarna på. En marknad med vildmarkstema och samekultur passar ju verkligen som handen i handsken för oss naturguider.Själv gick shoppandet i naturens tecken. Jag köpte en ny kniv, ett tändstål, en kåsa, ett lager 2 ställ, en riktig Ronjamössa, kallpressad bärsaft och massor av korv. Mycket korv blev det, ett genomgående tema för alla i bussen tror jag. Jokkmokk är ju också välkänt för sin fantastiskt goda falukorv.

Som att inte marknaden var nog hann vi med en del aktiviteter också. Jag och Frida bestämde oss för att hälsa på företaget som körde prova-på-hundspann nere på isen. Då jag nyligen praktiserat på en kennel tänkte jag snacka lite hund och passa på att knyta nya kontakter. Utan större ansträngning lyckades vi flörta till oss en gratis tur. När vi kommer till bussen visade det sig att några på skolan hade betalat för samma tur som vi fick åka gratis!

I lördags blev det ännu mer skidor, denna gången slalom. Jag har som uppdrag att lära Micke att svänga ordentligt på ett par skidor innan vi far till Abisko för lavinkurs. Vi tog oss till Svanstein och åkte tills vi hade kramp i musklerna. Jag tog även nåt åk på brädan, kunde inte låta bli då snön verkligen lockade till åkning!

Idag måndag har jag laddat batterierna på internatet för vad som komma skall. Fyra dagar på vita blixten har vi framför oss. Ska bli kul. Nästa gång får ni läsa om dem spännande äventyren!

Håll ut!

10 januari. Sista praktikveckan!

Lagom när allt flöt på bra och jag kommit in ordentligt i rutinerna, så var det dags att sluta praktiken =(. Kändes lite sorgligt faktiskt att behöva säga hejdå till alla hundar och till Peakpoints. Jag har haft en helt underbar praktik, mycket fysiskt arbete och dessutom har jag lärt mig en massa nya saker.

Sista veckan blev det lite blandat kompott av uppgifter. Var med på kortturerna

två dagar, har kört lite hundspannsturer, byggt en snösoffa, förberett en del luncher samt det vanliga arbetet med skottning och kennelarbete. Vi hade lite roliga ryska gäster på kortturer i lördags. Pappan i familjen förde allas talan på engelska då förstås. Det gick alldeles utmärkt tills vi skulle svara på hans frågor och förklara vad som gällde. Då förstod dem ingen engelska alls helt plötsligt. Jag fick använda kroppsspråket för att kommunicera =)!

Det hade inte skadat att vara kvar i Sälen

ytterligare några veckor och fått fortsätta jobba utomhus i den friska luften. När solen skiner och det riktigt gnistrar om den vita snön är det helt underbart att ha förmånen att arbeta ute i naturen. Med 60 hundar som sällskap minskar inte direkt den fantastiska upplevelsen av ekoturism heller.

Jag kan ändå inte förneka att det var skönt att komma "hem", tillbaka till Nyköping en sväng. Trevligt att träffa familj och släktingar samt att bara byta miljö ett tag och slappa. Det räcker med ett tag, i detta fallet tre veckor, innan Norrlandssuget kommer krypandes igen! Direkt när jag klev av tåget i stan igår kände jag dem fräna lukterna av avgaser, såg dem nedklottrade väggarna och framför allt mötte en hel del människor. Kändes sisådär när jag vet hur oförstörd miljön i Lappland är i jämförelse och här kan man gå på gatan utan att möta en endaste själ. Där går det fortfarande att andas någelunda frisk luft utan konstiga bismaker av smuts!

Eftersom att vi inte har en TV på internatet kommer det självklart att bli en del TV-tittande för mig. Är ju alltid kul att följa Vinterstudion på SVT samt Handbolls-VM. Ska även unna mig att spela lite Nintendo Wii, vill inte påstå att jag är spelgalen men definitivt spelsugen. En rolig hobby som hållit i sig från barnsben. Pappa har lovat att vi ska skjuta lerduvor och kanske fara ut på lite jakt i skogen. Jag har lovat lillebror att plugga körkortsteori med han samt att skriva hans CV så han kan söka lite jobb. Dessutom ska jag bjuda släktingar på mat, hinna med lite födelsedagskalas och fira en alldeles på tok försenad jul!

Nu ska jag gå och göra just ingenting. Har hört att det är bästa sättet att koppla av, att inte sätta upp något måste på dagsagendan.

CARPE DIEM!!