Skarpt läge!

Rycktes ur min sömn förra söndagen till ett alarm som skallrade alldeles omänskligt för tidigt! Ljuset hade ännu inte funnit sin väg in i mitt rum och sömngrus fyllde mina tunga ögon. Jag hade ändå en positiv känsla i kroppen för jag och mina tre klasskompisar Elin, Mickey Mouse och Isogolli hade ett viktigt uppdrag för dagen! Vi skulle på genrepsmöte inför vår guidning hos halvsamen Sixten.

Vi blev tillfrågade på skolan att hjälpa till och det ville vi så gärna. Träning i skarpt läge är alltid bättre än utbildningens praktiska övningar. Elin var ansvarig för delar av arrangemanget då hon hade haft sin praktik tidigare hos Sixten. Vi skulle ta hand om 12 skolungdomar med 2 ledare från Schweiz som skulle få mata Sixtens renar, åka rensläde, gå naturstig, äta renkött och kasta lasso.

Vi styrde bilen rakt ut i skogen mot Sixtens gård. och blev varmt välkomnade med kaffe. Efter matning av renar och genomgång av morgondagens guidning avslutade vi dagen med att återvända till köket och stekte älgkorv!

I måndags var det så skarpt läge, lite riktig action för en gång skull! Vi var taggade till tusen och hade en skön uppladdning på vägen dit med hårdrocken som dånade i bilstereon. Den digitala termometern visade minus 33. Lite väl kallt, men inget vi kan styra över. Vi startade återigen dagen inne hos Sixten till en kopp kaffe. När vi väl satte fart var vi alla lagom sysselsatta till minutrarna innan busslasset skulle rulla in på gården.

Jag fick i sista sekund på mig en samekolt och en tillhörande mössa med jättetofs! Jag tyckte det var en ära att vara traditionellt klädd, fast det är egentligen inte rätt. Endast personer med sameblod får bära dräkten, men Sixten gjorde ett undantag i mitt fall för turisternas skull. Till mitt försvar kan jag säga att Sixten tyckte jag hade samiskt utseende. Det var faktiskt andra gången jag fick höra det sen jag flyttade till Tornedalen. Klassen lyssnade på en samekvinnas föreläsning om naturens skafferi och hon frågade om jag var sydsame. Ganska roligt tycker jag, tydligen har jag dem karaktäristiska kindknotorna!

Så där står jag och Sixten inne i kåtan i full same mundering, absolut jojk spelandes i stereon, redo för att ta emot våra förväntansfulla schweiziska gäster. Mitt största uppdrag för dagen var just att tolka Sixtens historier. Allt började ju med att hälsa alla välkomna. Problemet var att veta vilket språk dem talade, tyska eller franska? Det visade sig att vi blivit felinformerade och att våra gäster inte förstod varken ett ord tyska eller engelska. Vi hade 14 fransmän på besök, så min tolkning till engelska fick en av ledarna sedan återberätta på franska till ungdomarna. Tur att vi hyfsat tidigt fick reda på att dem bodde utanför Paris och inte i Schweiz, det kunde ha blivit riktigt pinsamt annars! Känns ändå lite oprofessionellt!

Elin var en duktig dirigent och vi alla jobbade som ett sammansvetsat team! Trots en del missförstånd, svåra frågor på naturstigen, sträng kyla och kommunikationssvårigheter tror vi att gästerna var nöjda och glada med arrangemanget. Vi var i allafall nöjda med oss själva och det kändes gött i hjärtat!

Mest uppskattat under dagen var gorpan och små grodorna. Ja ni såg vad jag skrev. Gorpa är en samisk hamburgare på renkött. Köttfärslimpa inlindad i bukfett som efter smaksättning med hemliga kryddor röks väldigt lätt i några timmar. Detta fantastiska kött stekte vi i centimetertjocka skivor över öppen eld och serverade med vitlökssmör till fransmännens stora belåtenhet! Små grodorna var en kanonbra improvisation från Isogollis sida. Ungdomarna var inte så sugna på att kasta lasso i kylan, så i väntan på bussen lekte vi små grodorna. Det var ett enkelt sätt att få upp värme i kroppen. Gästerna kontrade med en egen huvud-axlar-tå lek, så dem var med på noterna!

Självklart blev det glada miner och massor av pussar när bussen anlände och det var dags att ta farväl. Jag kan inte annat än le åt den tillfredsställelse jag känner när jag lyckas göra gästerna nöjda. Är dem nöjda så ska vi vara nöjda!

P.S Borde ha gjort detta inlägg för länge sedan, men konstigt nog påverkas jag av den allmänt lata stämningen på internatet. Eller så är felet att man blivit norrlänning på riktigt; Det som inte sker idag kan jag göra imorgon istället-attityden ;-)! D.S