Ett kyligt välkomnande

I januari, lagom till skolan började igen efter jullovet startade en ny fiskeguidesklass på Tornedalens folkhögskola. Två veckor senare står ett tjog förväntansfulla personer på skolgården med full packning och väntade på avfärden mot Vitvattnet och fiskeguidernas intro.

Introduktionen stod förstås min klass för. Vad annars! Efter några dagars planerande under Big Mikes ledning styrde vi en tisdagmorgon skolans två bussar mot det gamla stationshuset i Vitvattnet. En väldigt viktig knutpunkt i en inte alls för avlägsen dåtid och väl innanför väggarna känns historiens vingslag tydligt. Biljettluckan, vissa dörrar och bänkar samt delar av golvet är fortfarande original. Men när vi hela gänget med NG1 och fiskeguideseleverna kliver ur minibussarna välkomnar Helene utanför huset med varm blåbärssoppa.

Efter lite skönt mingel och snabb information från Mike var det bara att kliva rakt in i värmen och gå husesyn. Det fanns tid för alla att smälta intrycken innan gruppen gemensamt fick göra i ordning alla nya pimpelspön skolan köpt in. Efter lunchen startade vi med aktiviteterna. Först körde vi en parövning där man fick presentera varandra inför resten av gruppen. Syftet var förstås att lära känna varandra bättre och stärka banden mellan klasserna. För att ytterligare förbättra vårt teamwork tog vi på oss flera lager kläder och gick ut framåt eftermiddagen. Inte nog med att vi skulle vara aktiva i den bitande kylan, vi skulle dessutom spela fotboll i minst en halvmeter djup snö. Roligt var det, men fruktansvärt jobbigt. I början körde alla på för full maskin likt ånglok, men innan spelet var slut hade vi alla fallit ihop likt sjunkande stenar och rullat några varv i den kalla snön.

Efter välförtjänt vila och gemensam middag var det dags för kvällsaktiviteten, mörkerskidåkning på vita blixten i skogen under månens sken. Det gnyddes lite här och var, men jag är ändå glad åt fiskeguidernas positiva inställning och engagemang. Många började tappa tålamodet och frågade när dem fick gå ner till sjön och fiska. Vi svarade lugnt att dem skulle få nog av det dagen därpå, vilket verkade vara tillräckligt för dem flesta.

2,5 km senare på vår vackra tur anlände vi till Helenes gård. Ett ljuståg av facklor och marschaller välkomnade oss flera hundra meter innan. En häftig upplevelse att komma från en tät och hyfsat mörk skog till en explosion av ljus när det plötsligt öppnade upp sig bort mot "Rian" där vi pausade med varm apelsinsaft, kaffe och kakor.

Dag två var uppdelad på olika aktiviteter förmiddag och eftermiddag. En grupp skulle följa med Adam på topptur och den andra gruppen skulle pimpla med mig, Jonas och Rolf. Visst kom det lite kommentarer om att det var mer skidåkning än fiske, fast Adam hade ändå en hel drös av folk med sig på förmiddagen. Många sa faktiskt vid lunch att vita blixten var över förväntan roligt.

Eftermidagen blev lite mer splittrad, det var svårt att motivera förmiddagens pimplare till att gå på topptur i -30. Två härliga personer med den rätta inställningen tog sig an utmaningen i allafall. Ett flertal stannade inne och dem flesta samlades på sjön för att pimpla.

Onsdagens kvällsaktivitet var lakfiske, vilket tyvärr inte blev en stor succé. Temperaturen sjönk ytterligare och många frös. Det är inte lätt att hålla värmen när man ska stå stilla på isen. Det hade ju suttit fint med ett sprakande norrsken så att tankarna hade fokuserats på annat än kyla, tyvärr hade vi inte turen med oss. Lakfisket bjöd inte på någon fångst, däremot fick dem upp flera firrar på pimpelfiske.

Torsdagen blev väldigt avslagen. Kyla tar på kroppen, särskilt om det är första gången man upplever en Lappländsk vinter. Många elever var trötta och chillade fram till lunch. En liten skara tappra människor for ner till sjön för en sista chans att fånga något stort på kroken. Efter lite mat i magen satte veckovärden fart på oss alla för gemensam städning av stationshuset innan hemfärd.

 Det är inte lätt att styra upp nästan 30 personer, beräkna portioner osv. Det har gått förvånansvärt bra även om klassens engagemang inte var 100% denna gång. Vi är en sammansvetsat gäng som någelunda professionellt kan genomföra det mesta även om det inte alltid sker med själ och hjärta. Det har varit lite mycket på gång samtidigt och det märktes tydligt på detta arrangemang. Rolf var ändå nöjd, så det är klart vi ska vara nöjda. Av dem utvärderingar vi fick in var det också positivt, så tummen upp för NG2!