Som vanligt blir det sällan som planerat, denna gång p g a yttre omständigheter och följden blir såklart schemaändringar. Vecka 8 skulle vara hundspannsutbildning och veckan därpå en salig blandning av turismkunskap, teoretiska skrivuppgifter samt praktisk redovisning. Istället gjordes allting baklänges, vi vände på veckorna och fick på köpet frihet under ansvar.
Då vår lärare i turismkunskap tyvärr inte kunde vara lika flexibel i schemat som hans elever tvingades vara, kunde han inte på plats undervisa oss samtidigt som han höll i andra lektioner. Vilket såklart är fullt förstårligt! Detta delikata problem löste han så fint med att ge oss hemuppgifter. Två veckor fick vi på oss med deadline som imorgon. Uppgifterna är inte direkt små och är garanterade energisugare.
Bl a fick vi varsitt europeiskt lands marknadsrapport för resebeteenden att göra en konklusion av. Materialet var ju bara på 80-120 sidor beroende på vilket land man blev tilldelad. Hjärnverksamheten har gått på högvarv en tid nu och jag kunde äntligen pusta ut när jag lämnade in uppgifterna tidigare i veckan. Min ambitionsnivån var hög, men sjönk snabbt i takt med motivationen. Det är ju som vanligt många saker på gång samtidigt, så även om vi fått två, egentligen tre (pedagogisk guideövning också) massiva hemläxor fortlöper schemat med andra aktiviteter som hundspannsutbildningen.
Hundspann ja, en skön paus i allt det stressiga. Klassen har fått en grund i allt som har med hundspann att göra av lärare Helene hemma på hennes gård i Storträsk. Vilka hundraser som finns, vad hundarna har för olika egenskaper, hur man tar hand om draghundar, hur ett hundspannsarrangemang går till, hur man kör hundspann mm. Jag har ju förmånen att ha praktiserat hundspann sedan innan, så jag kunde lite grann. Det finns fler i vår klass som är vana med hundar och har värdefulla egenskaper. Så vi började inte helt från noll allihopa, men jag tror vi alla har lärt oss något nytt under veckan.
I onsdags, mitt under vår lilla kurs anordnade vi ett arrangemang för skolans specialklasser för vuxna med funktionsnedsättning. Gissa om det blev lyckat. Gästerna skulle få åka hundspann och pröva fiskelyckan med pimpelspön som de själva hade tillverkat. Redan under välkomnandet och introduktionen började skratten. Hundarnas namn var tydligen väldigt roliga, särskilt Bill och Bull. Jag säger då det, lättsammare och tacksammare grupp går inte att få, fantastiskt lyckat alltihopa. Vi fick bra publicitet också då Norrbottens Kuriren gjorde ett fint repotage.
Höjdpunkten för oss i klassen var förstås veckans avslutning med övernattning. Vi turades om att köra hundspann i ca 2 mil till en liten timrad STF-stuga mitt ute i skogen. Leden var inte den bästa, annars var förutsättningarna perfekta. Vi hade blå himmel, strålande sol och endast några få minusgrader. Fartvinden sög ett stadigt tag om kinderna och solens strålar värmde gott vår bleka hy. Det var verkligen livet på en pinne att i den stunden glida fram på gigantiska myrar med glittrande skare-snö. Jag kan säga att det var länge sedan jag riktigt kunde befinna mig i nuet och njuta av stunden, men det var inte svårt med ett vackert silverlandskap omkring oss.
Den på sina ställen så guppiga leden förstörde upplevelsen något även om det fick i allafall mig att inse att vi faktiskt var ute på ett äventyr och inte på en söndagspromenad. Det var lite knöligt ibland, nästan så ena meden på släden lättade från marken. Då fanns inget mer att göra än att försöka hitta balansen och mjukt följa med i svängarna. Precis som med skoter måste man ibland flytta vikten för att kunna ta sig fram.
Efter vi hade installerat oss i stugan och fixat med halm och föda åt hundarna tog Helene med oss på en liten sightseeing i området. Ett stopp vi gjorde var vid en sjö som jag just nu inte minns namnet på. Vid den här sjön har man byggt en liten scen i foten av en naturlig sluttning. Här hålls varje år en sommarfestival med kända svenska artister som gäster. En norrtbottnisk variant av Dalhalla.Senare på kvällen dansade norrskenet ovanför oss. Det var inte överdrivet starkt i månens sken, men bjöd ändå på en mysig stämning. Någonstans i fjärran hördes också rävens ylande samt att någon enstaka stjärna föll mot backen. En sån där magisk afton som inte rättvist går att beskriva med ord, det måste upplevas.
Dagen därpå när vi skulle fara hemåt blev det ännu mer spännande äventyr än dagen innan. För det första gick det nedför en lång sträcka och hundarna var väldigt pigga efter en natts vila. Vår mest stabile klasskamrat stod allt vad han orkade på bromsen utan att kunna stoppa hundarnas framfart. För det andra välte två personer med skotern eller snarare halkade av när skoter började falla åt fel håll. När passagerarna hade åkt av hoppade skotern tillbaka, vilket var tur i oturen. Hade varit mindre roligt att få en flera hundra kilo tung skoter över sig. För det tredje välte bägge spannen och en av förarna lyckades inte hålla sig kvar för att bromsa hundarna. Jag och några till som lyckligtvis befann oss framför hundspannen kunde med lätthet stoppa de gasande hundarna med den tomma släden innan en olycka skedde.
Det är spännande och varierande att vara elev på naturguidesutbildningen. Man vet aldrig vad som händer. Garanterat är alltid att det aldrig blir som planerat. Som blivande naturguider står vi ofta inför nya utmaningar och roliga äventyr!
P.S Som ni förstår fanns det inte mycket intressant att skriva om förra veckan, men desto roligare blev det denna vecka. Jag och Micke har även hunnit med två vändor till Svanstein för lite utförsåkning D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar