En resa genom Nordkalottens kultur!

Känns ju inte mer än rätt att vi som blivande naturguider lär oss mer om det område vi för tillfället rör oss i. Nordkalotten har inte alltid varit en självklar del av Sverige, däremot har Tornedalen alltid varit en plats för flera olika folkslag. Även om vi alla är svenskar kommer alla i skolan från olika delar av landet och kan om vi stannar kvar i området bidra med ännu större mix av folk!

Nordkalottenkunskap är intressant. Bengt säger att han får folk att somna, men vi satt som fromma lamm och lyssnade gärna på vad han hade att berätta på hans charmiga brytning på tornedalsfinska. Inte många som är födda häruppe som talar såkallad rikssvenska. Bengt är otroligt kunnig och gjorde lektionen väldigt lättsam trots att ämnena är tunga då vi ska hinna med så mycket på kort tid.

Fokus låg på dem olika folkslagen och dess historia. Hur folk efter istiden har vandrat från olika håll och bofäst sig i våra kära Lappmarker. Mycket är ju en repetition av vad man lärt sig i skolan innan, men en del var helt ny information. Bengt påstår att den sanna versionen av folkvandringen är alltför kontroversiell för att den allmänna skolan ska bry sig om att berätta den!

Det är ett helt virrvarv av släkträd om man ska försöka bena upp folkslagens samhörighet. Vad som är svenskt, finskt, norskt, ryskt eller skillnaden på olika folkslag. Same är samma sak som lapp osv. Flera olika begrepp passar in på samma folkslag, ingen idé att ens förklara här på bloggen.

Vi har även gått in på hantverk, kultur och mat den gångna skolveckan. När det gäller maten finns mycket att berätta och då inte bara för att det ligger mig varmt om hjärtat. Det är väldigt bra att ha en klasskompis med lokal anknytning. Elin kan inte bara språket och maten utan har många viktiga kontakter. Via henne bokade vi Hedenäsets bagarstuga och bakade rieska (tornedalskt bröd). Det blev en lite längre kväll än vi räknat med, men det var bara trevligt!

Elin skulle vara duktig och förelda, men hade råkat elda på fel ställe, så ugnen var inte alls uppvärmd när vi kom dit i onsdags eftermiddag. Inte så lätt faktiskt då den öppna spisen gick att elda på 2 sätt. Vi värmde upp ugnen när vi kom och fick vänta några timmar istället, men det gjorde inget. Som tur var hade vi planerat att äta middag i bagarstugan. Elin som dessutom hade ansvaret som veckovärd ville att vi skulle få smaka en lokal delikatess, dopp i kopp. Otroligt enkel maträtt som skapades då det var tuffa tider och man skrapade fram det sista som fanns i matförrådet.

Dopp i kopp är precis vad det låter. Potatis doppad i kopp. Själva doppet består av varmt vatten, (vi tog avkoket från potatisen) massor av smör och lök. Vi smaksatte även med dill och gräslök för att göra det ännu lite godare. Till detta körde vi halstrad och rökt sik och så passade Elin på att testgöra den kalla siksåsen vi skulle servera som i fredags (återkommer till fredag). Låter kanske som en väldigt konstig middag, men jag lovar att den allra enklaste maten kan vara den absolut bästa ibland!

Alla i klassen var inte lika glada åt brödbaket, men vi samsades riktigt bra tycker jag. Alla var delaktiga och har bakat ut minst en rieska var. Fredrik fick fixa brödugnen och det tog han på blodigaste allvar! Han förklarade precis hur brödet skulle skjutsas in i stenugnen då han har tidigare erfarenhet av pizzabak =)=)=). Jag tror att t o m Adam och Micke tyckte brödbak var lite roligt i allafall ;-)!!

Vi fortsätter mattemat och backar en dag i tiden. I tisdags kväll var vi i Juoksengi (polcirkelnbyn) på en enormt intressant föreläsning av en samekvinna om naturens skafferi! Laila som hon heter (faktiskt ett typiskt samenamn) pratade länge och väl om ditten och datten om samernas kultur. Lärde mig en hel del om vilka växter i vår egen fauna som är bra i medicinskt syfte. Visste ni att tallbark har en väldigt bra kolesterolnedsättande egenskap? Och att kvanne på latin kallas Angelica, det är en otroligt användbar växt som används inom många olika områden.

När det gäller växtlighet finns en väldigt enkel regel som samerna går på; Allt som renen äter kan vi äta. Det gäller bara att lära sig bereda maten på rätt sätt! En rolig kuriosa jag fick höra var björnjakten och hur dem tar tillvara allt på björnen. Ex ska hela familjen tugga på hannens penisben för att få framgång med befruktningen.

Samekvällen avslutades med matbuffé såklart! Laila var smart och ville inte berätta förns efteråt vad vi egentligen hade ätit. Det var bara att kasta sig ut i det okända och plocka på sig av allt på bordet. Åt bl a stekt björnkött, kokt rödingröra, kokt rentunga, kvannemarmelad, barkbröd, enbärssmör, torkade rönnbär, suovas, rökt renhjärtsröra, sädgås, getost och mycket mer. Har även druckit häggkärnesaft och nån form av örtte med kamomill och maskros!

En av gästerna på tisdagens tillställning var en biolog som bor i byn. Minns inte hans finskklingande namn men han sa att han hade världens taskigaste efternamn (Taskinen) så det glömmer jag inte. En riktig pajas hur som helst som gärna berättade om sina äventyr. Förra året fick han ett ryck att köpa en cykel. Han upptäckte tjusningen med att färdas på cykel och bestämde sig för att göra en resa genom Ryssland via Finland. Ett antal hundra mil senare sålde hans sin bil i början av denna sommar och nu cyklar han överallt! Han vill gärna komma till skolan och föreläsa och det tycker jag verkligen att han ska göra!

I torsdags var det så dags för hantverk. Jag bestämde mig för att göra ett försök på ett tenntrådsarmband. Det gick väl sisådär! Allt var lugnt tills det var dags att sy, då tappade jag tålamodet så pass att det inte var långt ifrån att kasta nåt i väggen. Det var fler med mig som kände irritationen krypa under skinnet, men vi behärskade oss! Inte lätt att försöka sy med en vanlig sytråd då materialet är skinn. Hur mycket jag än tröck fick jag knappt i genom nålen. Har nu ett prickigt pekfinger, märken på hur många gånger den trubbiga sidan av nålen genomborrat min hud =)=)=)! Efter lunch fick jag en vassare nål och då gick det betydligt lättare att jobba, men jag är långt ifrån nöjd med mitt armband!

Minns ni att jag tidigare nämnt att vi i klassen fått uppdrag av skolan att ta hand om Stockholms landshövding med sällskap? Det besöket var nu igår. Elin, Matilda och Malin förberedde snittarna vi skulle bjuda på. I torsdags kokade jag och Malin rönnbärsgelé som användes till snittarna. Brödet samt provsmakningen av siksåsen fixades i onsdags. Allt som allt bjöd vi på rieskasnittar med 1: Rökt sik (tyvärr ICA:s) och kall sås baserad på majonäs, senap och färska kryddor, 2: Rökt renhjärta med en ljummen äggsås, 3: Stekt järpe (skjutna av Jonas) med rönnbärsgelé (kokad av Malin och mig). Drycken var fusk faktiskt med tranbärsdricka från JOKK.

Mat och dryck är en sak, men dem ska ju ha nånstans att sitta också. Vi tänkte såklart sätta upp storkåtan. Förra gången vi gjorde det gick det hur bra som helst på bara ett försök. Nu gick det inte bra alls. Vi startade i torsdags eftermiddag och tyckte vi var ute i god tid, men timmarna försvann vill jag lova! Mörkret hann falla också och efter fjärde försöket var entusiasmen slut. Meningen var att åka på ett studiebesök utanför Pajala i fredags förmiddag, men vi fick ställa in. Vi låg i fas i planeringen tills allt sprack då kåtjäveln fortsatte att krångla t o m på fredagen! Efter säkert sjunde resningen var vi någelunda nöjda och lät kåtan stå kvar.

Vi koncentrerade oss på att kratta bort alla löv på gräsmattan i en fin fyrkant runt kåtan och skolans grillplats. Sedan satte vi ut renfällar på alla sitsar, täckte kåtans golv med granris samt dekorerade borden med enris och rönnbär. På ett bord ställde vi snittarna presenterade på tjocka skärbrädor i trä. På det andra bordet stod våra egengjorda assietter av tunt klyvna träbitar med plastfolie runt. Det sista bordet pryddes av dem specialbeställda kåsorna där Stockholmsbesökarnas namn och skolans namn var ingraverade samt varsin presentpåse med rieska.

Tomas kom på den brillianta idén att låna en vit tamren (Rimfrost) av en familj som bor intill skolan. Det var inga som helst problem att ha Rimfrost i ett längre koppel och han fick beta runt bland svamparna i marken. Visst är han en tamren, men var väldigt reserverad. Blev lite stressad av allt folk och ville inte låta någon komma så pass nära att han blev kelad. Renen blev den sista i pricket över iet och vi var redo för finbesöket. Ett gäng hurtiga supertrevliga storstadsbor som gärna ville lära sig mer om skolan och om oss blivande naturguider. Vi gjorde garanterat ett bestående intryck och Bengt var kanonnöjd med vår insats!

Blev lite stressigt direkt efter besöket, då jag, Malin, Fredrik, Micke och Jonas skulle hinna byta om på en halvtimme och fara mot fest i Haparanda. Vi som gillar metal fick för oss att gå på Raubtiers releasepartaj för nya skivan Skriet från vildmarken! Det var en trevlig avslutning på en intensiv vecka och en helt klart lyckad fredag!

Nu ska jag laga lite mumsigt helgkäk och se vilka som samlats i köket!

Hejhopp!

Titta i Luppio och fara till Happis!

Åhhhh va skönt det är med en lugn helg! Har slappat, slappat och åter slappat. Däremellan har jag gjort lite nytta också. Har ju som sagt lånat böcker på biblan som jag börjat läsa, sen har jag gjort läxan, skrivit i guidehäftet och tagit mig en långpromenad i den friska höstluften!

I fredags fick jag ett ryck att nyttja den vackra kvällen till att vara utomhus ( för det är jag ju aldrig annars). Färden drog mot Luppioberget, tyckte det var dags att se sig omkring även där uppe. Luppio är ett häftigt berg med terassliknande stenformationer. Hela berget känns som en enorm trappa! Luppio kallas i folkmun för Tomteberget. Meningen var en gång i tiden att bygga tomteland här, men ingen trodde på den turismen så Finland startade upp en anläggning i Rovaniemi istället. En parantes att tillägga (Rovaniemi tjänar stora slantar nu)!

Luppio är inte helt öde trots allt. Kvar från den svunna tiden är en toppstuga som såklart fått namnet tomtemors stuga. Här finns ett café som varje år drivs av nytt folk. Kommunen leasar ut inför sommarsäsongen. Det är sommartiden då solens strålar står som högst mot berget som turisterna hittar hit. Hörde av en granne att fiket endast var öppet måndag till fredag och stängde vid 18:00 tiden i somras. Helt idiotiskt dumt då dem flesta människorna samlas på toppen för att njuta av midnattssolen betydligt senare på kvällskvisten! Jag liksom flera andra från folkhögskolan har eller har haft en idé om att driva stället över en sommar. Om vi går ihop flera stycken är det kanske fortfarande ett öppet förslag från min sida. Ett jäkla slit, men det kan kanske ge en del pengar!

Oavsett är Luppio en vacker plats väl värt ett besök. Vi, det vill säga jag, Henke och Micke packade ryggsäcken med korv, tog en famn ved och vandrade upp mot toppen. Innan vi satte oss vid lägerelden och snackade strunt, gick vi till utkikstornet högst upp på berget och sög in solnedgången under ljusets sista dygnstimma. Utkikstornet var helt värdelöst. För det första var man tvungen att kliva in mellan stänger för att kunna klättra upp för stegen som alltså satt på insidan av ställningen. För det andra har tornet barnsäkrats med höga väggar så jag som visserligen inte är så lång, men ändå vuxen, fick stå på tå för att få den magnifika panoramavyn.

Väl nere med bägge fötterna på jorden igen, haha, tog jag ett antal kort ner mot byn samt på himlen som snabbt skiftade färger. Jag passade även på att leka lite med kameran, tog skuggbilder och testade olika vinklar för undervattensbilder. Det går aldrig att fånga samma intryck på bild som det man upplever med alla sina sinnen, men vissa bilder blev riktigt coola. Är lite nöjd med min bild på myggan i vattnet och på träden som reflekteras i vattenpölen.

Timmarna gick fort där vi satt vid brasan i mörkret och grillade korv. Inte så svårt att falla in i lunket när Henkes stereo spelar kanonbra mix och jag har sällskap av 2 riktigt reko killar! Tur man har vänner, en kväll som i fredags, skulle jag inte vilja njuta av utan trevligt sällskap. Det blir himla mycket roligare med delad glädje! Min sinnesro förstördes dock lite av trafikens dånande från bilvägen nedanför.

Fredagsnatten avslutades med film i mitt rum. Vi var alla lite sega och satt som 3 halvt frånvarande varelser och nickade till med jämna mellanrum. Natten innan fick jag och Jonas för oss att se på film till mitt i natten så jag hade inte många timmars sömn i kroppen. Det är konstigt hur lite jag sover medtanke på att tid är allt vi har här i Norrland. Även om jag inte tycker jag gör någe, så tamefaan springer tiden iväg. Det är väl ännu ett bevis på hur loj jag blivit av att falla in i Norrlandstempot!

Lördagen blev en del pluggande eller hur jag nu ska uttrycka det. Vaknade förstås tidigt, men ville så gärna ha sovmorgon. Lyckades dra mig till halvtio innan jag kände att plikten kallade. Behövde verkligen tvätta, så i lördags när korridorerna ekade som aldrig förr tänkte jag att kön till tvättmaskinerna inte var särskilt lång! 3 grannar har fågelringmärkningskurs i Haparanda Sandskär, 3 var på järpejakt, 1 var på släktkalas i Ume och resten låg bara och sov! Jag fick ändå en del gjort igår!

Idag blev det en tur till Haparanda. Hade lovat att hämta Vildmarkstobbe och Henke. Dem fick för sig att paddla från Henkes pir här i Övertorneå till Kukkolaforsen strax innan Happis. Jag hade dock inget emot att få köra lite bil igen dessutom komma till shoppingens mecka! Fick inget struket på inköpslistan som jag egentligen skulle ha, alla affärer var inte öppna en söndag. Hittade självklart annat som jag vet att jag behöver, men jag inte hade planerat att köpa. När ett par damanpassade vinterfodrade jaktstövlar av märket LaCrosse är nedsatta till halva priset går det inte att gå förbi i butiken utan att slå till. Är kanonnöjd med mitt köp! Köpte även en orange spork och en grön resehandduk i microfleece som är superkompakt. Påsen till handduken är inte större än knappa 10x10 cm.

Väl hemma i mitt rum igen, tittade jag ut från mitt fönster som vätter mot älven och får syn på en glittrande regnbåge. Är den inte fin så säg?

Nu börjar klockan rinna iväg som vanligt. Inte lätt att komma i säng i tid, samma visa som varje natt (särskilt söndagar!). Har fönstret öppet och har under hela tiden detta blogginlägg skrivits haft kraxande musik i bakgrunden. Sjöfåglarna är i farten och deras läte är långt ifrån den bästa musik jag hört. Ett riktigt sömnpiller faktiskt!

Njut av underbara vyer från mina bilder så lovar jag att skriva snart igen. Nordkalottens historia i dagarna 3 med rektor Bengt är vad som står härnäst på schemat!

Dem starka viljornas dagar!

Nu har det gått ännu 3 dagar och fredagen är redan här. Det går fort när man har roligt. På schemat har det stått ekologi hela veckan. Fiskeprojektet avslutade vi i tisdags sen har vi haft 2 dagars teori i klassrummet med Tomas. Det var länge sen vi såg han då älgjakten är i full gång, har han spenderat en vecka i skogen.

Vi har främst haft 2 dagars uppfräschning av sånt man en gång har läst i naturkunskapen på gymnasiet. Ekosystem, näringskedjor, energiflöde, fotosyntesen, istiden, bergarter, vattnets kretslopp, försurning osv. Det blir väl ändå på en annan nivå när vi tar upp intressanta diskussioner, för alla i klassen gillar att argumentera!

Även om teori är en viktig del i utbildningen inför alla praktiska uppgifter vi gör var det svårt att hålla igång intressereaktorn på max konstant. Skolan ibland går verkligen i slowmotionen. Det är inte ens snigelfart, det är riktigt norrlandslunk! Faktiskt svårt att undvika att falla in i tempot, så vi har alla blivit lite loj. Det har nästan gått så långt att dem flesta uppgifter som i vanliga fall är roliga känns riktigt ansträngande. Det blir som spanjorernas uttryck; Manana ( det är en dag imorn också)!

För att sparka mig själv i baken och råda bot på latheten har jag tagit saker i egna händer. Jag ska för mitt eget intresses skull och för att det är bra att ha, sätta ihop ett guidehäfte! Har man en gång gått den hårda skolan (tack SCOTT) så sitter det i ryggmärgen lika naturligt som diskar mellan kotorna. Jag ser fram emot att lära mig mer om Nordkalottens kultur och historia. Alltid bra att läsa på om några roliga historier också som man kan dra om samtalen börjar sina lite vid brasan. En kunnig guide inom ett vitt spektra är alltid bättre än en icke påläst guide. Bäst att förbereda sig på den mest oväntade frågan (kallas att föregå gästen).

På skolans område finns ett kanonbra bibliotek med Nordkalottens forskningscentrum. Jag har redan fått höra en del gliringar från internatgrannarna att jag är alldeles för seriös. Jag vill få ut så mycket jag bara kan av utbildningen och Tornedalen samt att det ligger lite i min natur att veta lite om mycket. Dessutom måste man ju fylla tiden med någe när vi inte ens har TV att roa oss med. På tal om det har jag absolut inte saknat att spendera alldeles för många timmar framför plattskärmen.

Vi har många starka viljor i klassen och en del liksom jag är driftiga eldsjälar som blir något frustrerade då skolans tempo får oss att backa konstant. Vi vill ju bara att saker och ting ska hända. Idag blev det en liten sån aha-upplevelse. Vi skulle dokumentera skogens olika vegetationsskikt samt undersöka en gammal röten stubbe på dess djurliv. Utöver lättare fältarbete har vi besökt Svansteingården och det var där vi fick den riktiga aha-upplevelsen. Vi träffade general manager och pratade om olika aktiviteter som klassen ev kan jobba med i vinter. När vi kom på massa paketförslag för sommarturismen fick Tomas en idé. Med hans hjälp ska vi starta ett EU-projekt och etablera downhill i trakten. Vi blev riktigt peppade och kände, jaaaa, äntligen händer det nåt! Perfekt träning inför arbetslivet sen.

En av anledningarna till att vi besökte Svansteingården var i jobbsyfte. Vi tänkte tjäna nån extra slant för att dryga ut csn-pengarna. Dem behöver folk som är minst 2-språkiga. Helst ska man ju kunna finska och där är jag körd även om jag lärt mig några få ord. Önskvärt var även kunskaper i det franska språket och där kan jag bidra med min skolfranska. Jag ska fundera på saken, men har chansen att jobba i 3 veckor över jul och nyår. Då som fransktalande guide. Min franska är inte vad den borde vara, men jag kan ju försöka i allafall. Alltid kul med utmaningar!

En annan utmaning skolan har tyngt ner våra axlar med är att ta hand om Stockholms landshövding med sällskap när dem besöker Övertorneå nästa fredag. Det är politiker som har hand om fördelningen av statens pengar till Sveriges minoriteter. Tornedalen är ju om någe en minoritet med sitt gränsland och 2-språkiga folk! Den riktiga utmaningen ligger i att göra ett bra bestående intryck, bjuda på vildmarksliv till max och däremellan lämna plats åt rektor Bengt att informera under endast en halvtimmes tid. Innan dem kommer till oss har dem druckit kaffe och efter besöket hos oss är dem bjudna på middag. Dem förhållandena gör ju inte vår uppgift direkt lättare!

Vi har bestämt att vi ska bjuda på snittar av hembakt rieska med kött/fågel/fiskfyllning. Jonas, Micke och Adam ska ut och jaga fågel imorn. Fredrik har lovat försöka få upp öring. Kött har vi redan då Tomas bidrar med rökt älghjärta! Jag gjorde mig ansvarig för drycken. Vi tänkte bjuda på hemgjord älgörtsdricka eller tranbärsjuice. Jag var ju ute vid Armasjärvimyren och hittade tranbär. Problemet är att det går åt så himla mycket tranbär för ens få 1 dl koncentrerad saft. Älgörtsplantor finns ju men det är tydligen den redan utblommade älgörtsblomman man använder till drickat, så den idén är också körd. Får nog bli lite JOKK från affären trots allt.

Storkåtan ska resas på torsdag och så ska vi smycka golvet med granris. Tänkte även ha en eld igång med lite enkel matlagning på morikan. Utanför kåtan vid skolans grillplats bygger vi upp sittplatser smyckade med renfällar. Kommer bli kanon!

Även om klassen spretar åt olika håll kändes det som att dem flestas starka viljor fått sin röst hörd den här skolveckan! Vi får hoppas att tempot blir något effektivare och att vi har många roliga projekt att se fram emot under läsåret!

Nu ska jag njuta av en vacker höstkväll uppe på Luppioberget!

Allt mellan stenar och tranbär

Denna skolvecka startade som den förra avslutades, i Juojoki! Vi har fått lämna det tyngsta jobbet med att bända sten bakom oss för det här läsåret och koncentrerade oss på inventering istället. Inte för att jag tycker det är roligare än nån annan, men jag försökte ändå få med mig klassen på att köra klart sista 30 m vi hade lämnat i fredags. Jag blev totalt nedröstad kan man säga! =)=)

Vi har med olika metoder försökt inventera både flodpärlsmusslan och fiskarna i Joujoki. I måndags letade vi vattenlevande insekter samt drog fram metspöna och gjorde ett försök att fånga fisk med hullinglösa krokar. Rolf har hela Juojokiprojektet gjort den rättvisaste (retsamma) indelningen han kunnat komma på och dela upp oss i en tjej- och killgrupp. Jag fick ansvaret att ta hand om tjejgruppen och utöver göra i ordning metspöna förklara vad jag gjorde när masken väl var doppad i vattnet. Visst blev det lyckat också, när Rolf kom och tittade till oss fick jag upp 2 harrar kring 16 cm.

Killarna hade såklart en för oss hemlig tävling om vem som fick upp flest fiskar. Vi tappade några stycken och fångade 3. Grabbarna fick 8, trots att dem tyckte det var en oetisk metod. I inventeringssyfte ska tilläggas. Jag har hört att grabbar överdriven den riktiga siffran med ca 3 och tjejer drar ifrån ca 3. Det skulle ju innebära att vi hade nästintill lika många fiskar, men jag vet inte ;-)!!!

På tisdagen hade 2:ans lilla naturgrupp (Simon, Hampus, Frida) hand om oss på förmiddagen. Dem skulle redovisa resultaten av deras inventering av flodpärlsmusslan samt lämnade en sträcka åt oss så också fick lära oss. Dessutom hade dem en kortare information om flodpärlsmusslans historia. Visste ni att det äldsta vattenlevande djuret vi har faktiskt är flodpärlsmusslan och att en av anledningarna till att Ceasar invaderade Storbritannien var just för flodpärlsmusslans vackra pärlor?

Inventering av musslor är precis som det låter inte så svårt, det går ut på att räkna och att mäta. För att exakt veta att vi inte glömmer en del av botten markerar kedjor den sträcka vi ska läsa av. Kedjorna har ett avstånd på ca 1 m sedan flyttar man en kedja i taget uppströms. Till vår hjälp för att upptäcka dem välkamoflerade musslorna använder vi vad vi kan kalla för en gigantisk lupp. Det gäller att titta flera gånger då en del musselskal ser ut precis som stenar och dem flesta har grävt ner sig så djupt att dem knappt syns. Ett säkert kort är att leta efter ljusa ränder. Öppnade musslor visar nämligen sina vita läppar där dem står på botten och suger i sig allt som kommer i dess väg. Hittar man en hittar man oftast flera då dem gärna ställer sig på höjden tätt intill varann. Mäta musslor gör man med ett helt vanligt skjutmått.

Naturklubben gjorde ett väldigt strategisk val att låta oss sköta inventeringen. I måndags var nämligen den kallaste morgonen hittills sen vi startade i Juojoki och det var inte alls behaglig temperatur i vattnet. Dessutom var det ganska djupt på den här sträckan så när man böjde sig ner blöttes inte bara armen utan vatten rann innanför tröjan ner mot fötterna. Jag var raka motsatsen till torr när jag kom upp och eftersom att jag var först med att inventera i min grupp ville ingen lösa av mig och också dem få vatten innanför vadarna! =(=(=(

Eftermiddagen fick vi välja att elfiska eller att meta. Jag tog med mig Elin och Frida för att meta. Denna gång på ett lite mer stiltje ställe. Det var precis så gott om harr som jag hoppats på. Bäcken var väldigt djup, (vilket jag återkommer till), men inte särskilt bred så jag valde att stå på land för att minimalt störa fisken. Vi drog upp den ena storfisken efter den andra. Eller tja, storfisk för att vara bäcken. Ingen harr var under 23cm och den största mätte 28 cm.

Häftigt att få följa harrens jakten på masken, vi såg flera gånger när den högg! En nackdel med att stå på land är dessa träd och buskar som man måste gå runt. Vid ett ställe var det många träd som hängde ut i bäcken. Jag blev less på att fastna i grenarna så jag bestämde mig för att meta av detta område från bäcken. Ett dumt beslut visade det sig att vara! Jag gled ner lite fint längst kanten och när jag höll så långt ut med händerna jag kunde hade jag inte ens markkontakt. Självklart tappade jag greppen och plumsade i bäcken. Vattnet nådde en bit upp på jackan (vattentät) och jag kände att det var som ett djuphål under bäckkanten. Detta hjälpte såklart inte mig alls att få fotfäste. Jag hade 2 val; simma eller försöka bli uppdragen. Visserligen var jag redan blöt, men jag hade ingen lust att bada. Frida stark som hon är fick nästintill med bara egen kraft dra upp mig halvvägs. Jag kunde då nå lite grenar som var tillräckligt stadiga att ta spjärn mot. Hehe en rolig överraskning att bäcken kunde vara så djup!

Efter en timmes mete vandrade vi tillbaka mot lunchcampet. Vi kände oss rätt nöjda med resultatet och tänkte att vi hade lite att skryta med till Rolf. Vår lilla glädje dödades fort då en stolt Rolf rättar till kepsen och meddelar att dem elfiskat upp en 37 cm öring. Det är ett nytt rekord för Juojoki. Kul att det finns större fiskar också!

Det får avsluta berättelsen om våra äventyr i bäcken. Jag skriver snart igen om hur resten av veckan blev!

Just det skulle ju snabbt nämna kanske att jag och Frida tog oss till Armasjärvimyren idag och hittade massor av tranbär. Nu har jag egenplockat naturgodis att njuta av. Har bestämt mig för att torka dem och ha i brödbak eller musli.

Over and out!

Ut o härja eller ut och bli härjad?

Ja nu sitter jag ensam, instängd på min kammare och har fått i mig 2 glas vin (det får ursäkta eventuella stavfel!) här på söndagseftermiddagen. Veckan har gått så fort att jag helt tappat orienteringen på veckodagarna, dessutom så pass intensiv att jag, som ni förstår, inte hunnit skriva nåt nytt inlägg.

Nu tog jag mig tid att sjunka ner skönt på min fårfällsbeklädda stol och ta nån minuts eftertanke för att samla inspiration till skrivandet ur minnet!

Jag kan säga som så att denna vecka har inte vart särskilt varierande. Varje dag jag har tvingat mig upp ur min varma binge har startat på samma sätt; Åh nej vi ska till bäcken idag igen ;-)! Riktigt så illa har det i verkligheten inte varit, jag överdriver en smula. Fast i fredags vet jag att fler än jag började bli något mätta på det fysiska arbetet att bända sten i bäcken.

Efter en hel dags teoretisk introduktion i ekologisk fiskevård med Rolf i måndags har vi resten av veckan haft naturen som arbetsplats. Vi liksom flera klasser innan oss är en del av fiskevårdsprojektet i Joujoki (joki=bäck på finska) som såklart startades av Rolf med tillstånd från Länsstyrelsen för ett antal år sedan på ett 10-års projekt.

Joujoki är en fin, men något avlägsen plats ca 1 mil rakt in i den djupaste björnskogen. Totalt beläget omkring 2,5 mil nordväst om centrala Övertorneå. Meningen med projektet är att förbättra förhållandena för särskilt öring, men även harr och den utrotningshotade flodpärlsmusslan. Det hela går krasst ut på att flytta tillbaka stenblock i den tidigare timmerbäcken. Stenarna har en gång i tiden stått i vattnet, men för att underlätta flottningen av timmer har den tagits bort från den strömmande klara bäcken.

För att förklara något djupare är meningen att försöka öka fiskpopulationen. Det vill säga, få fler ståndplatser så att mer fisk kan röra sig på samma yta utan att vara medvetna om varann. Vi har utöver bänt sten även elfiskat för att inventera och mäta fisken samt byggt förhoppningsvis av öringen godkända lekplatser. Vi ska tillbaka till Joujoki redan imorgon och ha praktiskt arbete i ytterligare 2 dagar, dessutom blir det ett återbesök i slutet av oktober för att inspektera resultatet av vårt hårda, svettiga arbete.

Ja det har verkligen vart tuffa förhållanden vid bäcken. Svettigt såklart för att det är tungt att arbeta fysiskt samt att solens strålar har fått pannan att lacka. Solen och därmed den plötsliga höstvärmen har även fått knotten att vakna igen. Det är irriterande att konstant vifta bort knott från både ögon och öron. Dem små rackarna tar sig in överallt och ignorerar totalt att man stinker både vitlök och myggmedel. Jag är den i klassen som blev värst drabbad (totalt härjad) av dem ättriga småjävlarna! Fick en allergisk reaktion på deras lätt giftiga bett och förutom att se ut som en prickig korv från halsen och uppåt svullnade hela ögat igen på mig. I fredags var jag så rädd för att få fler stick på min tydligen känsliga hud, så jag skyddade mitt skadade öga med ett pannband samt solglasögon. Mina klasspolare tyckte jag såg ut som en farlig gangster, haha!

Utöver att ha blivit totalt härjad av knotten har jag ett band av blåmärken på bena samt en mindre klämskada på ett finger vilket gav mig en ondskefull spricka i nageln neråt nagelbandet. Inte skönt alls kan jag meddela! Låter som en kanske något våldsam vecka, men vi gillar ju alla skogen och lite fysiskt arbete har ingen dött av. Vår klassföreståndare Tomas säger ofta:

"En dålig fiskedag är alltid bättre än en bra arbetsdag". Helt sant! Sen fick vi en rolig överraskning i fredags. Vi, klassen alltså, är tillräckligt intressanta för att bli förstaside-stoff med en bild som täcker nästan hela bladet i HB (Haparandabladet). Inte nog med att det är en stor artikel om oss, på dem sista bladen där allt är översatt till finska var ett lika stort repotage dessutom med fler bilder.

Bilderna nedan visar vårt fina lunchställe, en 3-stjärnig camping mitt i skogen ;-)!!!

Perfekt marknadsföring för skolan med en tidningsartikel. Rolf var nöjd och glad. Jag gillade inte riktigt hela texten, men glad trots allt att hon inte missförstått vad vi sagt utan hölls sig till våra sanna ord. Det som gjorde mig lite missnöjd var journalistens jämförelse med supande ungdomar. Hon menar på att vårt förstahandsval på helgerna är att spendera kvalitétstid i naturen hellre än att härja runt på krogen eller fester. Visst hittar vi på saker och fortsätter friluftslivet även på helgerna men det är inte så att vi aldrig dricker alkohol. Sen tror inte jag att alla ungdomar super skallen i bitar varje helg som sitt största nöje heller!

Min helg denna vecka har bestått av tjejmys i Honkanenjärvi. Så himla gött att få komma ut och njuta av den friska luften som råder här med fin utsikt över skogens höstbeklädnad med färgglada fallande löv mot den krusade vattenytan på skogssjön framför. Där sitter vi intill strandkanten och känner hettan ifrån brasan krypa ända in i ådrorna och pumpa ut värme till varenda muskel i våra stela kroppar. Dessutom har jag vårdat mitt härjade ansikte med en avkopplande vedeldad bastu och fått i mig fantastiskt god mat och dryck. Det kan inte bli så mycket mer balsam för själen i den stjärnklara kalla höstkvällen!

Påvägen hem från stugan idag passade vi på att stanna till hos skolans rektor. Han bor i ett stort hus med ännu större tomt till precis intill en sjö. Om ni inte redan förstått det finns i Norrbotten massor av järvar (sjöar). Rektor Bengt tog snällt emot oss med öppna armar. Hunden hans likaså! Inte så vanligt att få besök när man bor mitt ut i skogen i glesbygden. Alltid kul att göra någon glad och vi hade dessutom riktigt trevligt. Bengt visade oss sina fynd från Afrika. Han har gjort ett antal resor dit och vi fortsatte snacket i resandets tecket i över en timma. Tiden går fort när man har roligt!

Då återstår frågan om man någonsin kommer bli trött på sitt kärleksförhållande till naturen eller om helgen ska bestå av mera festande istället? Ut och härja eller att på naturens villkor bli lite härjad? Jag tror jag väljer att bli lite härjad! Shit vad vi kommer vara bortskämda med vackra miljöer under dessa 2 år. Spelar ingen roll om vi måste slita hårt med fysiskt arbete, hellre lida pin än att dricka för mycket vin ;-)!!!!!!