A walk on the wild side

Ja helgen bestod alltså av egentur med Micke som sällskap. Han var sugen på fiskerevansch och jag var också fiskesugen då jag inte var med förra helgen. Vi planerade med mat, packade om väskan lite och tog en snabbdusch. Vi var i stortsett bara hemma och vände i fredags. När vi har åkt på äventyr hitom ditom med skolan så har jag sett att älvens vattenstånd har sjunkit rejält mot hur det var första veckan jag kom hit. Hade höga förväntningar om lyckat flugfiske, så vi tog oss ca 2,5 mil norrut till Maunu, efter tips från Tomas. Enligt kartan skulle här finnas både bra harrfiske samt vindskydd.

Jag och Micke var lite slitna efter turen med skolan och hade en klar bild i skallen om att få slå läger i ett vindskydd. Kura ihop sig skönt i sovsäcken och ta en powernap till ljudet av den brusande älven. Det blev snabbt ändrade planer, guldet blev till sand kan man nästan bokstavligen säga. Vi följde stigen enligt beskrivning och kom strax till en grillplats, vi fortsatte en bit och passerade ännu en grillplats. Vi traskade vidare fortfarande i hopp om att vindskyddet skulle komma. Vi gick ända till vägens slut och förstod då att vi inte skulle få våra förväntningar infriade. Nu hade vi två val; Sova i grillhuset med plåttak och rundade bänkar eller att vara lite wild and crazy och bygga en sovplats av vad naturen har att erbjuda.

Efter en kortare suck ställde vi ner våra väskor och började leta efter fällda stockar att bygga en koja av. Vi behövde inte leta länge innan vi hittade bitar av två trasiga pressenningar som dessutom hade massor av hål i sig. Med hjälp av några kvistar trocklade vi ihop presseningarna till en någelunda tät duk som fick bli vårt tak. Vi satte basecamp mot en buske och täljde till pinnar som stöd i den andra änden. Det var absolut inte världens stabilaste, men jag trodde på konstruktionen. Micke var lite mer tveksam, men han vill ge det en chans i allafall. Det är aldrig bekvämt att ligga direkt på marken, särskilt inte om underlaget är ojämnt som vårt läger var såklart. Vi började packa "golvet" med granris och efter mycket slit och släp såg till och med Micke nöjd ut. Det blev mjukare än den skönaste fluffiga duntäcke och vi slocknade som små ljus när det väl var dags att sova till surrandet från myggorna som helt plötsligt var i farten!




Vi hade ju tänkt fiska oss igenom natten, men var så trötta efter allt extrajobb vi fick lägga ner att vi sket i det. Jag startade en eld med tändstål och så satt vi och ljög framför brasan långt efter mörkrets fall med lite grillad korv såklart. Hade enorm tur med vädret. Först fick vi se en vacker solnedgång och sedan lättade molnen så en underbar stjärnhimmel ploppade upp ovan oss. Vi fick uppleva ett väldigt speciellt fenomen som ingen av oss tidigare sett. Vi befinner oss ju ovan polcirkeln och allting går mycket fortare här. Vi kunde tydligt se skillnad på några timmar hur jorden snurrar. Såg ut som att hela himlen tippade och vred sig säkert 10m. Det var en annorlunda och spännande upptäckt, roligt att få uppleva!






Vi ställde klockan på tidig morgon och tänkte vara entusiastiska och få in nån fisk till frukost. Vi tittade ut mot dimtäcket som svepte fram över älven och somnade med gott samvete om. Blev ändå en tidig morgon och jag flugfiskade medans Micke lagade frukost, hehe. Micke fick sedan en första introduktion i flugfiske av mig som är så duktig (NOT). Han fick mersmak och längtar till fiskeguiderna kommer och ger oss bra tekniska tips. Efter att ha fiskat av älven tillbaka mot bilen (utan fiskelycka) begav vi oss mot nästa stopp, Bäversjön!




Vi åkte runt lite i skogen för att hitta nya lekplatser. Alltid roligt att lära sig närområdet, följa en väg och se vars man hamnar. Vi hamnade vid en avstängd väg, såg några renar och åt lunch fast klockan börjat närma sig eftermiddag. Målet var bäversjön (vad den nu heter) och dit kom vi. Jag fiskade med spinnare och fick upp abborre. Micke satt mest och njöt av utsikten. Han har ont i handleden efter paddlingsturen. En spegelblank sjö, endast fiskarnas vakringar bröt mot ytan. Knappt ett ljud hörs från skogen utöver eldens sprakande. Det är naturkärlek på hög nivå! Ett helt klart vanligt nöje i det underbara polcirkellandet i Lappland!


Framåt skymningen kom bävrarna fram. Vi såg dem simma över sjön. Ett rejält plaskande när dem doppade sig i vattnet. Hörde även hamrande ljud då bävern gnagde på träden. Framåt mörkrets fall sa vi att vi skulle åka hemåt. Vi hade inget vindskydd att ligga i och denna gången sämre förutsättningar att bygga ett nattläger. Dessutom föll några ensliga droppar från himlen. Det har regnat rejält inatt såg jag när jag vaknade upp i min säng och drog upp rullgardinen. Säger bara vilken tur att vi tog ett klokt beslut igårkväll.


Med bara panlampan som lyse vandrade vi skogsstigen tillbaka mot bilen i mörkret. Innan vi kliver in i bilen hör vi ljud en bit bort ifrån oss. Först hör vi inte vad det är för läte, nästa gång hörde vi att det var en uggla. Jag härmar ljudet och fick direkt gensvar. Denna gång var ljudet betydligt närmre oss. Vi ser inte ugglan men förstår att den sitter i en gran rakt ovanför oss. Riktigt coolt att få kontakt med en skygg uggla, har jag inte lyckats med tidigare.

Turen i sin helhet var inte särskilt rik på fisk, men väldigt innehållsrik ändå med många djur. Har helt klart fått mersmak för bäversafari. Kommer garanterat åka fler gånger till Bäversjön!