Det goda livet i fjällen!

Nu sitter jag i mitt rum igen, alldeles nyduschad och luktar gott. Sista veckan har jag varken sovit i mitt rum eller luktat direkt hallontårta! Det blir ju lätt så att det bildas en något frän doft av svett, lera och skog när vildmarken är ens näste. Vildmarken har främst bestått av fantastiska fjällvyer, jag hittade hem igen under lovveckan, hem till lugnet, hem till fjällen!!

Jag har verkligen njutit senaste veckan! Levt det goda livet, andats frisk fjällluft och känt vinden bita tag i kinderna! Det är otrolig balsam för själen att få se snöbeklädda fjälltoppar och kristallklara sjöar. Jag känner mig fri, så levande på nåt vis. Fick den här härligt brusande känslan av lycka som spred sig i kroppen. Mungiporna kunde inget annat än att spricka upp i ett gigantiskt leende, det var bara att luta sig tillbaka och känna harmonin flöda. Jag har fått en skön dos livskraft och samlat enorm energi för att orka ta tag i skolans utmaningar.

Nästa utmaning som står på schemat är jägarexamen. Ett mastodontojobb med hela sju böcker att läsa. Precis som med körkortsteorin hittar dem på så mycket onödigt tjafs. Nån stackars misslyckad journalist som skriver en massa tomma ord för att fylla böckerna med ibland enligt mitt tycke helt oväsentliga kapitel! Samma sak kan upprepa sig både två och tre gånger bara för att det står skrivet i olika böcker, formulerat på lite olika vis. Känns ibland som jag tappar inspirationen till att läsa om sånt jag egentligen tycker är intressant för att jag stör mig på ovannämnda detaljer. Dessutom kan jag villigt erkänna att boken om lagar inte kanske är det roligaste att behöva lära sig. Byrokratitjafs det mesta, men sånt kommer ju tyvärr också på provet!

Inspirationen var det minsann ingen brist på hos Jonas idag i allafall. Jonas min härlige klasskamrat som frivilligt tagit på sig att hjälpa oss med jägarexamen. Det fullkomligt sprutar ut idéer ur han, uppgifter han vill att vi ska göra, praktiska övningar han vill lära oss, filmer att visa osv. Första uppgiften fick vi redan idag, att djupdyka i valfritt vilt och muntligt redovisa minst 2 A4 inför klassen. Han är hård vår lärare ;-)!!! =)=)=)

Efter att ha läst 2 avsnitt enligt nya studiehandledningen och haft genomgång med Jonas, känns det som att det börjar krypa fram en klarare helhetsbild av jakten. Större förståelse för viltets beteende, hur jakt med hund bedrivs och framförallt vapenhantering. Vapenbiten, då främst skyttet är det som behöver mest träning såklart från min sida. Jag har konstigt nog extremt liten skjutvana, trots att pappa varit skjutledare på hemmabanan!

Fick faktiskt träna lite jakt och skytte på lovet. Bra att ha goda kontakter och en bra vän som snällt lånar ut sitt vapen för oss att provskjuta. Vi, Micke och jag tränade liggande skytte med stödben på Linus studsare. Ja, pappa, Björn och alla andra jaktintresserade som eventuellt läser detta, vapnet heter såklart något mer men det är inte väsentligt i sammanhanget!

Jag tyckte det var svårt att skjuta liggandes då kikarsiktet hamnade lite högt för mig. Jag satte mig hellre upp, vilket inte gjorde saken lättare. Jag såg i kikarsiktet och det gjorde mig väldigt nöjd. Det fick några hjärndemoner att släppa då jag förra gången höll i ett kulvapen inte lyckades se ett jota i siktet (det var skymning, nästan mörkt)! Faktiskt satt mitt bästa skott i det svarta fältet på tavlan, skjutet just i sittande ställning, trots att det blir något vinglit. Har upptäckt hur svårt det är att fullständigt låsa ett mål. Det skakar gärna enstaka mm åt nåt håll med studsare. Ju fler skott man skjuter, desto tyngre blir det ju för armarna också!

Är över förväntan nöjd, nästan lite stolt över min insats i grusgropen =)=)=). Spridningen var inte alltför spretig och dem flesta skotten satt på tavlan i allafall. Det trodde jag inte om mig själv innan ;-). När det kommer till skytte har jag väldigt låga målsättningar. Ett smart, men annorlunda drag från min sida. Tänker i detta fallet inte sätta för höga krav på mig då jag är fullt medveten om min just nu lilla erfarenhet av vapenhantering och skytte!

Utöver skytteträning har vi vart på toppfågeljakt på Linus familjs ägor. Vi for även en sväng till Linus syrras jaktstuga, vackert belägen intill en liten skogssjö. Påvägen dit såg vi ett antal spår efter björn. Fann daglegor och dessutom hade en hårtuss fastnat i ett buskage. På kvällskvisten lagade vi till älgstek i kokgrop kryddad med näver och enris. Godaste älgköttet vi någonsin ätit. Klassen åt ju lamm tillagad i kokgrop för nån vecka sen och vi visste ju vad vi kunde förvänta oss, men Linus hade aldrig smakat. Kul att få överraska den naturintresserade kocken med något nytt för smaklökarna!

På natten hade älgen följt vår stig. Inte alls långt från stugan hittade vi alldeles färska älgspår och hörde in i snåren intill myrkanten något som gick. Linus tyckte vi skulle göra ett försök att locka ut älgen. Vi sa ju självklart inte nej och satte oss på pass på andra sidan myren. Vi hörde hur det prasslade, men fick tyvärr inte se någon älg denna gång. Inte heller lyckades Linus träffa orren som satt bland sina kamrater i exakt samma asp som vi såg dem dagen innan där vi parkerade bilen. Lite synd, men skyttet är ju bara en liten del av den annars så spännande jakten!

I övrigt har vi åkt runt en del både på svenska och norska sidan. Jag passade på att visa Micke mina gamla hemtrakter. Vi var upp en sväng på det blåsiga Laxfjället, for en tur till Kittelfjäll och åkte genom det magnifika massivet längst med Blå vägen till Mo i Rana. Såklart stod även shopping på schemat. Jag fyndade ett skoterställ och fick tag på ett par nya funktionella termobrallor att ha på skogstur i vinter.

Supernöjd är jag, men nöjdast är nog Micke som gjorde det rätta valet att hänga med på resan. Tiden gick fort, alldeles för fort, precis som vanligt när man har roligt. Det kändes inte lockande att korsa Norrlands inland på tvären och ta sig tillbaka till Övertorneå, särskilt inte när jag igen fått smak på det goda fjällivet. Snön föll ju i mängder från en härligt blå himmel i fredags. Jag tror vintern är kommen nu i Storumans kommun. Hade hoppats på mer snö i Tornedalen, men förgäves. Det är kallt vilket kan vara goda tecken på att snön snart täcker marken här igen. Jag kan inget annat än att hålla tummarna för att det är sanningen. Vill så gärna ta fram barnet i mig och få leka i snön!!!!

Nu är klockan för länge sedan förbi läggdags, jag ska vara en ansvarsfull vuxen och skyffla mig själv i säng.

See ya!

Äventyr i renskogen!

Tack vare god planering i söndags av lilla mig som veckovärd, så flöt denna vecka på bra. Hur smidigt som helst att packa om bussen i tisdags mellan våra 2-dagars turer. Inspirationen var inte direkt på topp i tisdagskväll när jag tänkte på resterande dagar denna vecka. Laga staket i renhärda lät inte som världens roligaste jobb.

Kom i säng skapligt och vaknade med positiva tankar redo för nya utmaningar. Det startade redan på morgonen, utmaningarna alltså! Det enda denna vecka som inte flöt på som jag ville var just onsdag morgon. Vi samlar ihop oss tidigare än vanligt för att vi lovat att vara ute vid renhärda vid 08.00 redan. När jag kommer ut från internatet ser jag en av vaktmästarna byta till vinterdäck på bussen. Ett bra initiativ, då snön hängde i luften, men vi tvingades ju att fylla på med luft i däcken. Där började problemen!

Macken, dvs OK, hade ingen tryckluft kvar i pumpen. Vi skulle då fara till en verkstad och frågade om vi fick fylla luft från deras kompressor. Det var i sig inga problem förutom att vi var tvungna att köra väldigt nära verkstadsporten för att slangen skulle räcka. Först pumpa ena sidan, sedan backa med släpet på trångt utrymme och köra andra sidan mot kompressorn. Jag har aldrig backat med släp och kände inte för att försöka nu heller. Vi bytte chaufför istället och krånglade runt lite. Allt detta tog onödigt lång tid och stressade mig lite, då jag hatar att komma för sent!

Väl på plats pysslade vi med staketet i ynka 20 minuter. Sen krångla runt med släpet igen och köra mot kojan där gubbarna skulle fika. Efter kaffet bar det av mot skogen för att fösa renarna mot renhärda. Detta kom som en överraskning då vi alla klätt oss för stillastående aktiviteter och jag lovar att det var det minsta vi var, stillastående menar jag!

Med ett gäng hurtiga gubbar som sällskap pinade vi på rätt bra över berg och myrmarker. Som vår lärare Tomas säger körde gubbarna på den finska modellen; Långa raska steg. Själv påstod gubbarna att vi sackade deras tempo. Ledarsamen sa: Ingen idé att skynda för fort, då varken hör eller ser man nåt. Själv tyckte jag vi halvsprang fram i terrängen och eftersom att jag hade en sjuhelsikes träningsvärk i ljumskarna från gymmet i söndags, sackade jag efter titt som tätt. Jag kände minsann varje steg vi tog, särskilt uppför. Tomas tyckte jag såg ut som en nykalvad kossa haha! Såg nog väldigt roligt ut! =)=)=)

Inte är jag van vid att sacka efter och definitivt inte van vid att bli omsprungen av 60 åriga gubbar i skogen som i sin tur klagar på hur långsamma dem har blivit. Bara att svälja stoltheten och inse att kondisen inte är den bästa!=(=(. Det var knappt nån idé att fråga hur långt det var kvar. Hela tiden fick man höra att det bara är runt hörnet eller det är bara nån kilometer kvar. Möjligtvis norrländska kilometer, för summan av kardemumman gick vi (eller snarare sprang) omkring milen. Gissa om jag var slut när vi kom fram;-)?

Hade alldeles för många lager tröjor på mig och trots vattenflaskan jag bar med mig i skogen fick jag huvudvärk av vätskebristen. Har huvudvärken väl satt sig är det skitsvårt att komma ifatt med vätskebalansen igen. Dessutom tog det lång tid mellan frukosten och lunchen, så kroppen var svag av även näringsbrist. Den kvällen var min kropp likt spaghetti och middagen blev svår att få ner i magen. Illamåendet kom krypandes. Ett vanligt fenomen i min kropp när jag är trött. I onsdagskväll var jag inte bara mentalt trött utan rejält fysiskt utmattad! Jag kröp ner i sovsäcken redan innan 21:00!

Jag sa till Matilda att en god natts sömn verkligen kan göra underverk och så även denna natt! Torsdags morgon vaknar jag upp till vittäckt mark, frisk kyla med snön yrandes ovanför skallen och jag mådde toppen. Blev riktigt mysigt att göra i ordning frukost till hela glada gänget! En tidig start då gubbarna kom vid 07:00 och då skulle vi vara klara för avfärd. Fler renar skulle drivas in! Jag hade till min glädje rejält god aptit igen och jag fick en ny chans att avnjuta den underbart goda vildmarkspizzan vi lagade över öppen eld till middag kvällen innan!

Jag och Micke som var ansvariga för torsdagens lunch stannade kring rengärdet och hjälpte några av männen att spana in renmärkningen för att urskilja vem som var ägare. Skickliga gubbar som med sina tränade ögon direkt kunde skilja renarna från varann och utan att titta i boken visste vilken person som hade det specifika renmärket. Lite senare på förmiddagen när hela gänget var samlade igen och renarna indrivna var det dags att åter markera dem omärkta kalvarna. Till skillnad från onsdagens teknik att driva in dem i en mindre hage och ta tag i hornen på dem använde gubbarna lasso denna gång. Imponerande pricksäkerhet att bland 200 renar, fånga in just dem rätta kalvarna!

Många av renarna släpptes tillbaka ut i skogen efter räkning, öronmärkning och kastrering. En del gick dock till slakt. Dem flesta utvalda renarna forslades iväg i en lastbil mot slakteriet efter veterinärens alla säkerhetskontroller enligt EU-reglerna. Två renar slaktades faktiskt på plats och det var intressant att få se gubbarnas slanka fingrar och kvicka agerande. Tomas hade till sin förvåning en ren i gärdet som han skänkte till klassen och som en vän till han som är gammal slaktmästare hjälpte oss att slakta.

Renskinnet har Tomas hängt upp hemma på sin gård och det ska bli mysigt att få sitta på sen när den stränga vinterkylan kommer. Lite speciellt med klassens egna fäll som vi kopplar till minnen av slakten! Nu har vi ju även renkött att ta med på våra turer i skog och mark.

Idag fredag körde vi en kortdag efter intensiva 4 dagar ute i fält. Vi hann planera inför jägarexamen och fick en första teoretisk introduktion. Dessutom utvärderade vi veckan i sin helhet och hela klassen var minst sagt nöjda med den innehållsrika veckan! Jag som veckovärd är tillfreds med min insats och ska nu för tredje gången på 5 dagar packa om väskan för att fara mot Tärnafjällen imorn!

Vi har lov och det ska bli fantastiskt skönt att lämna internatet ett tag och få se andra vyer. Förhoppningsvis blir det älgjakt för min del och lite fjällvandring uppåt Ryfjället. Tärnaby är en av många platser som ligger mig varmt om hjärtat och jag bara måste säga att det ska bli skönt att få komma hem igen!=)=)=)

Från fårslakt till tallslakt på två dagar!

Så har ännu en 2-dagars tur passerat. Vi börjar få rutin på dem nu. Inatt eller ja, natten till idag sov vi ute på en blåsig holme i Torne älv. Snacka om gränslandet när riksgränsen mellan Sverige och Finland går mitt i älven!

Anledningen till att vi hamnade här är fårslakt. Vår klassföreståndare Tomas köper varje år in ett antal får som han låter beta sig feta över sommaren/hösten ute på holmen innan slakt. Inte många som slaktar direkt ute i naturen längre, men vi går ju inte naturguideslinjen för inget ;-)!! Det ligger definitivt i mitt intresse att lära mig mer om vad naturen och djurlivet har att erbjuda!

Från en ovanlighet till en annan, nämligen konsten att laga mat i en kokgrop. Efter att ha drivit in fåren en efter en och slaktat dem var det inte mer än rätt att vi fick avnjuta en delikat middag med fårstek såklart. Nu är ju inte jag särskilt förtjust i lammkött, men självklart kom jag inte undan från att smaka.

Steken var så mör att köttet lossnat från benen när vi drog upp paketet från kokgropen. När tidningspapper och aluminiumfolie väl var borttaget så lammsteken åter syntes doftade det ljuvligt av rosmarin, vitlök och olivolja, men av tidigare erfarenheter visste jag ju att den där smaken av kofta dolde sig under den gastronomiska aromerna! Jag tog mitt smakprov och blandade för säkerhets skull köttet med både potatis och gräddsås. Det var verkligen ok, jag var förvånad att jag fick i mig hela den lilla köttbiten faktiskt! Inte det bästa mina smaklökar smakat och långt ifrån det sämsta!

Själva kokgropen grävde vi i sanden längst med strandkanten. Efter att ha föreldat i några timmar återtod bara glöden av dem stora vedträna. Lite av glöden las som en bädd i gropen, sen på med det blöta lindade köttpaketet, täcka med sand, på med resten av glöden och tillsist fylla hela gropen med sand som packas hårt. Meningen är att tränga ut allt syre, så inte elden får fart inne i gropen och förstör maten. På sanden görs en ny brasa som strålar värmeenergi ner i sanden!

Utöver att ha slaktat, försökte vi oss på harjakt. Igår när vi jagade fåren såg vi harar som sprang kors och tvärs i terrängen. Adam och Micke sattes på pass. Jag fick chansen att passa, men skickade geväret vidare till Micke. Jag anser mig ha alldeles för lite erfarenhet för att våga tro att jag ens skulle träffa en springande hare. Jag gick i drevet istället, vilket inte är så tråkigt det heller! Tråkigt nog fick vi inte fatt på nån hare =(. Såg ingen hare ens!

Innan hemfärd och ompackning av bussen tog vi oss tillbaka till fastlandet och styrde bilarna mot tallskogen. Vi hade som uppdrag att hitta nya störar till kåtan och skulle innan dagen var slut avbarka dem med yxor. I början kändes det som ett evighetsjobb, men vart efter fick vi upp ångan ordentligt. Det gick fortare än väntat! Vid fikat bjöd också Tomas på en annan delikatess jag aldrig trodde jag skulle smaka; grillad fårlever. Över förväntan gott och inte alls den smak eller konsistens jag trodde.

Nu är det dags att krypa ner i värmen från täcket, är väldigt trött faktiskt!

Gonatt!

Geomorfologi och artkännedom med Rolf

Nordkalottenkunskap är lagt på hyllan och geomorfologi har tagit vid. Vad är geomorfologi undrar ni säkert? Det visste inte jag heller innan jag kom i kontakt med Tornedalens folkhögskola. Att kunna tyda naturen som att läsa av en terräng eller analysera jordlager är en del av geomorfologin. Det innebär kort och gott kunskap om landskapets utformning efter senaste istiden.

Ett ganska flummigt ämne tänker ni och ja det kan tyckas svarar jag! När man är ute med Rolf kan vad som helst hända och jag i allafall har aldrig tråkigt! Varje gruskorn, träd och buske är lika spännande för allas vår Rolf. Man vet ju inte vad för häftigt som dyker upp vid nästa krön. Klassen kanske inte har samma brinnande intresse som biologen, men vi rycks helt klart med i stämningen när entusiasmen lyser i Rolfs ögon likt ett barn på julafton. Han liksom studsar fram och dyker ner med näsan före, så fort han spanat in nya objekt på stock och sten!

Veckan går enkelt att sammanfatta som väldigt rolig och lärorik! Vi har varvat teori med praktik och har framför allt vart ute i naturen massor. Jag har absolut fått en mycket klarare bild för mig i vilka miljöer olika lavar, mossor och tickor växer. Jag hade haft betydligt svårare att skilja arterna åt om jag endast läst en bok!

Vi startade veckan ute i Juojoki. Sa ni att namnet var bekant? Ja det stämmer, vi for tillbaka till platsen som klassen döpt till djävulsbäcken. Syftet var såklart att kolla in våra lekplatser. Jag åtminstone var nyfiken på att se om öringen lekt bland stenarna jag flyttat runt på. Faktiskt var resultatet lyckat eller Rolf var inte hundraprocentigt säker men ändå. I dem två klassen gjort var det möjlig lek i en utav dem. I övriga tre lekbäddar hade det vart garanterad lek i en. Rolf grävde lite bland gruset och hittade ett väl nerbäddat romkorn som flöt iväg!

Onsdag och torsdag spenderade vi i Rautiorova ekopark. Vi vandrade från byn Aapua, beläget några mil nordväst om Övertorneå och gick ca 14 km till baksidan av ett berg inne i parken. Det blev två innehållsrika dagar på många sätt. En av säkert många utflykter, men denna kommer jag inte att glömma!

Rolf som kallar sig själv för vilseledare fast han har en gps, läste kartan fel. Inte så illa som det låter, vi var inte vilse på något sätt, men terrängen var något brantare (läs skitbrant) än vad Rolf trott. Sista kilometern innan lunch när krafterna började tyna och magarna kurra, skulle vi bara ta oss upp för det värsta partiet på hela vandringen! Med något tunga steg och lätt flåsande utandning ångade vi på uppför backen. Haha ångade verkligen i dubbel bemärkelse då mina tre lager av tröjor blev lite varmt och jag kände hur underställströjan klibbade fint mot ryggslutet

;-).

Väl uppe på toppen var uppförsvandringen väl värt den bedårande utsikten! Jag var tvungen att innan lunch ta mig upp i det häftiga brandtornet som så lämpligt var placerad här! Vinden höll ett friskt tag om håret och jag kände hur mungiporna åkte upp mot ögonhålorna. Kan inte bli så mycket bättre än att få återhämta sig ca 13 m ovan marken och bli belönad med berg- och skogslandskap så långt ögat nådde från höjden av nästan 400 m över havet!

Efter en delikat lunch bestående av ris och korvstroganoff fortsatte den glada marschen med en blandning av armévisor och julsånger. Riktning neråt mot den mystiska gamla skogen och björnarnas myrmarker. Och visst blev vandringen än mer spännande när Rolf stannar vid ett klösmärkt träd och berättar att detta kom till när Svea skog rödmarkerade vandringsleden i ekoparken. Dem målar på trädet, går på lunch och kommer tillbaka till samma träd, denna gång klösmärkt. Till och med björnhår sitter kvar på stammen!

Nedan är bilder från myrmarken, inte särskilt svårt att se. Den högra bilden är metangas som bildat ett oljigt ytlager på vattnet, himla coolt! Ja mittbilden talar för sig själv, hehe. Ibland måste man liva upp stämningen, inte minst för sig själv ;-)! Vilket djur är jag mest lik?

Väl framme mitt ut i ingenstans egentligen var det bara att slå läger innan mörkrets fall. Jag och Adam var ansvariga för middagen, övriga satte upp kåtan. Vi lagade fisksoppa med gädda och lax och serverade med aioli. Dem flesta inklusive Adam var ganska skeptiska till middagen och därför var det extra kul när jag hörde mmmande från allas munnar när vi väl satt och åt =)=)=)!

Dag två efter ytterligare en vandring genom ekoparken på jakt efter arter och två måltider senare var det tid att åka hem. Vi hade haft en lång diskussion om störarnas (kåtans tältpinnar) placering i släpet redan på onsdagen och nu var det så dags att packa in i släpet igen! Denna gång dessutom med olika dimension på däcken. Det glömde jag nämna, men ena däcket på släpet fick nämligen punktering!

Det gick förhållandevis smidigt ändå att riva lägret och packa in oss i både släp och buss. Så skönt att få komma hem till sin egen säng, då jag inte sov mycket om ens alls i kåtan. Jag låg på en knöl och har ett liggunderlag som är väldigt glatt. Ni kan ju göra matten själva, jag gled neråt och låg hopknölad på klasspolarnas stackars fötter. Dessutom slog tältduken hårt i den starka vinden!

I fredags avslutade vi veckan med en liten utställning av mossor, lavar och svamp för framtida bruk. Vi gjorde dessutom en rolig, men knepig övning. Vi skulle analysera oss själva; Vad vi har lärt oss om oss själva, om naturen och friluftsliv samt hur vi agerar i grupp? Tvisten kom när Rolf sa att vi absolut inte fick redovisa muntligt utan det skulle ritas! Det är knepigt det, jag som är så värdelös på att rita fick bjuda på några skratt! ;-)

Det gick inte bättre den här veckan heller med uppdateringen. Inte lätt när vi är på vift så mycket. Nästa vecka är även den intensiv och min tur att vara veckovärd, jag har lite att stå i! Kan redan nu avslöja att det handlar om naturbruk. Blir slakt, renskötsel, fiske och matlagning i kokgrop på gammalt vis.

Lär nog bli spännande att läsa om så håll tillgodo tills nästa vecka!

Au revoir!

Vandringen i historiens fotspår fortsätter!

Fast jag lovade mig själv att skriva oftare, har inget hänt på över en vecka! Inte lätt att slå sitt eget rekord med 3 inlägg på en vecka ;-). Vi har ju som haft samma tema som veckan innan med diverse inom Nordkalottens kultur samt historia. Det har främst gått i hantverkets tecken, jag har kardat och tovat ull (till mina vintersulor), har fått till formen av en kåsa (som tyvärr är sprucken) och fått en rundguidning av kulturgruppens mästare, Tobias och Henrik!

Måndag morgon, trött som en gnu, dags för hantverk. Nu när tenntrådsarmbandet var klart tänkte jag fortsätta med att göra ullsulor. Det finurliga med hantverk är att precis allt ska göras från grunden för hand (nähä, tänker ni!). Jag fick med en borste karda ut den värsta smutsen ur ullen och sedan karda den fint, gång på gång, i en handvevad kardmaskin som ersätter dem finare kardborstarna. Jag valde såklart vita och grå toner, klassiska färger, medans Fredrik vräkte på med alla färger han kunde hitta. Kanske är det så, don efter person menar jag. Clownsulor till en riktig clown och ja grå sulor till tråkiga mig då ;-)!!

Efter lunchen blev det mer stillasittande aktiviteter, då höll jag verkligen på att somna. Farligt att sitta ner och tat lugnt, särskilt när jag precis som vanligt varit vaken alldeles för länge på söndagskvällen. Eva hade genomgång om dagens Nordkalotten och samarbetet mellan länderna. Jag stretade emot tunga ögonlock, försökte verkligen visa mitt intresse. Det var kämpigt kan jag säga!

Vi hamnade helt i Tobias och Henriks händer i tisdags, då dem skulle guida oss genom Nordkalotten. Vi besökte svenska sidan av Kukkolaforsen, var bort till Nämforsen tror jag det heter, uppe på Aavasaksa och avslutade inne i den fantastiska byggnaden Röda Kvarn. Röda Kvarn är den unika gamla biosalongen här i Övertorneå. Här har beredskapssoldaterna under andra världskriget blivit roade med film dygnet runt. Lite kul att veta är att Röda Kvarn som andra biograf i Sverige började visa stumfilmer. Långt före storstäderna, det kan man inte tro! Vi bjöds förutom på guidning, på en delikat 3-rätters lunch à la Tornedalen. Dopp i kopp, Tornedalspanna, Kaffeost med hembakt kladdkaka och grädde. Suveränt grabbar!

Så kom vi då till dagen F, min födelsedag. Började lugnt med frukost, precis som vanligt. Inget konstigt alls (mammaskämt, hihi), förns Micke kommer in i köket, ger mig en klapp på axeln och flinar med hela ansiktet. Jag vet att han vet vad det är för dag så jag ber han vara tyst. Ville inte att fler på internatet skulle få nys om det. Tyckte jag lyckades bra med att hålla det hemligt tills 10-fikat. Micke hade planerat revansch på mig efter tisdagskvällens bastu då jag kastade kallt vatten på han. Hämnden kom på Kaisus (restaurangen där vi fikar), Micke höjer rösten och berättar att det finns ett födelsedagsbarn i salen (fy dig Micke!). Alla på skolan sjöng för mig!

Hela onsdagen spenderade vi för övrigt i slöjdsalen. Vi påbörjade våra kåsor i färskt björkträ. Var riktigt nöjd med min till i torsdags då handtaget sprack. Den är under tryck från en tvinn, får se om det möjligtvis kan torka ihop och läka sig själv. Trälimmet var tyvärr slut, men det ordnar sig säkert. Första kåsan är alltid första kåsan, men förbaskat synd om den går sönder =(=(=(!

Tidig, tidig torsdagsmorgon knackar det på min dörr. Jag vaknar med ett ryck, sluter täcket omkring mig och släpar mina fötter mot dörren. Det är Henrik som talar om att det är dags att dra nu. Först fattar jag ingenting, tills blixten slår ner från klar himmel; Aha, just ja, vi ska ju möta soluppgången på berget. Bara att klä sig och packa kameran, mot Aavasaksa. Fantastisk morgon, nästan kuslig känsla. Dimman ligger som en tunn slöja över ett frostat landskap som sakta försvinner i takt med solen som smygande kryper fram bakom bergen. Jag var trött, men fann snart kraft ifrån den friska morgonluften och den magnetiska värmeenergin från solen som sögs rakt in i solar plexus. Helt underbart!

Tillbaka i skolan fortsatte vi med våra olika hantverk, jag tovade ull. En väldigt trevlig process i allafall för händerna. Klappa ull som blöts upp med varmt vatten och grönsåpa är en behaglig och avslappnande känsla. Ullen blir så len också, i början ska tilläggas! Jag tovade mina ullstycken extremt hårt, då jag vill ha tunna fast täta sulor. Ett ändå ganska hårt arbete och definitivt krävs det tålamod. Viktigt när man sysslar med hantverk att man låter allt ta sin lilla tid!

Fredag bytte vi ämne helt och var ut med Rolf på arkeologisk upptäcksfärd. Vi undersökte lite olika gropar i marken kring Korva och Rolf berättade hur vi tyder tecknen på att vi stod på en stenåldersboplats. Ganska intressant hur ett hål som alla andra mitt ut i skogen har en helt annan historia att berätta! Då alla områden vi rörde oss på hade K-märkt mark fick vi inte titta så mycket på jordlagren. Det är annars ett enkelt sätt att se om gropen är gammal eller inte. Vi fick gå på utformningen av groparna och uteslutningsmetoder med tecken på eldpåverkad sten eller benrester.

Vi for även ner till Lillberget utanför Överkalix för att läsa på Norrbottens museums skyltar efter en utgrävning av en gammal boplats. Det gäller att låta fantasin blomstra, då även denna plats ligger ute i skogen. Träd och myrmarker dominerade vyerna omkring oss, fast boplatsen på sin tid var strandnära. Landhöjningen efter istiden har förändrat lanskapet radikalt!

Nån kilometer bortom Överkalix camping har kommunen via ett EU-projekt för några år sen återskapat en del hus, så som arkeologer, historiker och forskare tror att boplatsen vid Lillberget en gång såg ut. Denna plats är belägen precis intill Kalix älven och ger en bättre känsla för historiens vingslag! Imponerande att tänka vilka kunskaper folket besatt om överlevnad på naturens villkor och husbyggen. Redan då fanns rökkanaler under marken som syresatte eldstäderna och reglerade röken i husen. För bästa isolering grävde man en grop och sänkte ner husen en bit från marknivå. Inte lika imponerande är rekonstruktionsbygget, då dem har fuskat med spik här o var fast dem försökt hålla sig till gammal ingenjörskonst, illa!

Innan vi lämnade Överkalix gjorde vi ett studiebesök på hotellet. Faktiskt ett tidigare fyrstjärnigt hotell med norrländsk charm. För tillfället har hotellet av ekonomiska själ dragit in på personalkostnaderna och slopat nattreceptionist. Det är anledningen till att hotellet nu endast är trestjärnigt! Magnus, hotellchefen som tog hand om oss verkar kunna sin sak. Har rätt tänk och verkar göra saker i en vettig ordning på dem 6 år han har drivit stället. Det är ju alltid en sak att snacka för sig och en annan praktiskt genomföra det och vara en bra personalansvarig.

Rolfs tanke med besöket var för oss att skaffa oss nya kontakter. Hotellet har många samarbeten med lokala småföretag inom guidebranschen för alla deras aktiviteter. Rolf sålde oss som arbetskraft ifall stora arrangemang ska genomföras kan vi hjälpa till. Det skadar ju aldrig att skaffa sig kontakter och som bonus på besöket fick vi några glimtar av filmteamet till Jägarna 2 som bor där. Peter Stormare och Rolf Lassgård är två av dem som sprang omkring i huset.

Vi i klassen avslutade fredagen med en mysig gemensam middag, tacokväll! Vi åt tills vi sprack och hade ändå mat över. Bättre att det är så än att maten inte räcker! Som vanligt när klassen är samlad hittas det på nåt bus eller blir nån form av tävling. Denna gång handlade allt om 2 rödglänsande, stickande heta chilifrukter! Vaden sattes, skriken ekade i korridoren, tårarna rann utför kinderna och mjölkprodukterna kluckade i struparna, men chilin skulle ner!!

Blir mycket enklare om man blandar chilin med den övriga maten, men självklart var det ingen sport. Malin som aldrig provat att äta chili fick sig en rejäl smakupplevelse. Tror nog att det var första och sista gången hon tuggade en röd chili! Mina ögon vattenfylldes också och även om stark mat är gott, inte minst för att rensa systemet lite, så var chilin lite stark!

Bättre sent än aldrig med detta inlägg. Får se om det går bättre nästa vecka att uppdatera oftare!

Må gött!