Geomorfologi och artkännedom med Rolf

Nordkalottenkunskap är lagt på hyllan och geomorfologi har tagit vid. Vad är geomorfologi undrar ni säkert? Det visste inte jag heller innan jag kom i kontakt med Tornedalens folkhögskola. Att kunna tyda naturen som att läsa av en terräng eller analysera jordlager är en del av geomorfologin. Det innebär kort och gott kunskap om landskapets utformning efter senaste istiden.

Ett ganska flummigt ämne tänker ni och ja det kan tyckas svarar jag! När man är ute med Rolf kan vad som helst hända och jag i allafall har aldrig tråkigt! Varje gruskorn, träd och buske är lika spännande för allas vår Rolf. Man vet ju inte vad för häftigt som dyker upp vid nästa krön. Klassen kanske inte har samma brinnande intresse som biologen, men vi rycks helt klart med i stämningen när entusiasmen lyser i Rolfs ögon likt ett barn på julafton. Han liksom studsar fram och dyker ner med näsan före, så fort han spanat in nya objekt på stock och sten!

Veckan går enkelt att sammanfatta som väldigt rolig och lärorik! Vi har varvat teori med praktik och har framför allt vart ute i naturen massor. Jag har absolut fått en mycket klarare bild för mig i vilka miljöer olika lavar, mossor och tickor växer. Jag hade haft betydligt svårare att skilja arterna åt om jag endast läst en bok!

Vi startade veckan ute i Juojoki. Sa ni att namnet var bekant? Ja det stämmer, vi for tillbaka till platsen som klassen döpt till djävulsbäcken. Syftet var såklart att kolla in våra lekplatser. Jag åtminstone var nyfiken på att se om öringen lekt bland stenarna jag flyttat runt på. Faktiskt var resultatet lyckat eller Rolf var inte hundraprocentigt säker men ändå. I dem två klassen gjort var det möjlig lek i en utav dem. I övriga tre lekbäddar hade det vart garanterad lek i en. Rolf grävde lite bland gruset och hittade ett väl nerbäddat romkorn som flöt iväg!

Onsdag och torsdag spenderade vi i Rautiorova ekopark. Vi vandrade från byn Aapua, beläget några mil nordväst om Övertorneå och gick ca 14 km till baksidan av ett berg inne i parken. Det blev två innehållsrika dagar på många sätt. En av säkert många utflykter, men denna kommer jag inte att glömma!

Rolf som kallar sig själv för vilseledare fast han har en gps, läste kartan fel. Inte så illa som det låter, vi var inte vilse på något sätt, men terrängen var något brantare (läs skitbrant) än vad Rolf trott. Sista kilometern innan lunch när krafterna började tyna och magarna kurra, skulle vi bara ta oss upp för det värsta partiet på hela vandringen! Med något tunga steg och lätt flåsande utandning ångade vi på uppför backen. Haha ångade verkligen i dubbel bemärkelse då mina tre lager av tröjor blev lite varmt och jag kände hur underställströjan klibbade fint mot ryggslutet

;-).

Väl uppe på toppen var uppförsvandringen väl värt den bedårande utsikten! Jag var tvungen att innan lunch ta mig upp i det häftiga brandtornet som så lämpligt var placerad här! Vinden höll ett friskt tag om håret och jag kände hur mungiporna åkte upp mot ögonhålorna. Kan inte bli så mycket bättre än att få återhämta sig ca 13 m ovan marken och bli belönad med berg- och skogslandskap så långt ögat nådde från höjden av nästan 400 m över havet!

Efter en delikat lunch bestående av ris och korvstroganoff fortsatte den glada marschen med en blandning av armévisor och julsånger. Riktning neråt mot den mystiska gamla skogen och björnarnas myrmarker. Och visst blev vandringen än mer spännande när Rolf stannar vid ett klösmärkt träd och berättar att detta kom till när Svea skog rödmarkerade vandringsleden i ekoparken. Dem målar på trädet, går på lunch och kommer tillbaka till samma träd, denna gång klösmärkt. Till och med björnhår sitter kvar på stammen!

Nedan är bilder från myrmarken, inte särskilt svårt att se. Den högra bilden är metangas som bildat ett oljigt ytlager på vattnet, himla coolt! Ja mittbilden talar för sig själv, hehe. Ibland måste man liva upp stämningen, inte minst för sig själv ;-)! Vilket djur är jag mest lik?

Väl framme mitt ut i ingenstans egentligen var det bara att slå läger innan mörkrets fall. Jag och Adam var ansvariga för middagen, övriga satte upp kåtan. Vi lagade fisksoppa med gädda och lax och serverade med aioli. Dem flesta inklusive Adam var ganska skeptiska till middagen och därför var det extra kul när jag hörde mmmande från allas munnar när vi väl satt och åt =)=)=)!

Dag två efter ytterligare en vandring genom ekoparken på jakt efter arter och två måltider senare var det tid att åka hem. Vi hade haft en lång diskussion om störarnas (kåtans tältpinnar) placering i släpet redan på onsdagen och nu var det så dags att packa in i släpet igen! Denna gång dessutom med olika dimension på däcken. Det glömde jag nämna, men ena däcket på släpet fick nämligen punktering!

Det gick förhållandevis smidigt ändå att riva lägret och packa in oss i både släp och buss. Så skönt att få komma hem till sin egen säng, då jag inte sov mycket om ens alls i kåtan. Jag låg på en knöl och har ett liggunderlag som är väldigt glatt. Ni kan ju göra matten själva, jag gled neråt och låg hopknölad på klasspolarnas stackars fötter. Dessutom slog tältduken hårt i den starka vinden!

I fredags avslutade vi veckan med en liten utställning av mossor, lavar och svamp för framtida bruk. Vi gjorde dessutom en rolig, men knepig övning. Vi skulle analysera oss själva; Vad vi har lärt oss om oss själva, om naturen och friluftsliv samt hur vi agerar i grupp? Tvisten kom när Rolf sa att vi absolut inte fick redovisa muntligt utan det skulle ritas! Det är knepigt det, jag som är så värdelös på att rita fick bjuda på några skratt! ;-)

Det gick inte bättre den här veckan heller med uppdateringen. Inte lätt när vi är på vift så mycket. Nästa vecka är även den intensiv och min tur att vara veckovärd, jag har lite att stå i! Kan redan nu avslöja att det handlar om naturbruk. Blir slakt, renskötsel, fiske och matlagning i kokgrop på gammalt vis.

Lär nog bli spännande att läsa om så håll tillgodo tills nästa vecka!

Au revoir!