Vandringen i historiens fotspår fortsätter!

Fast jag lovade mig själv att skriva oftare, har inget hänt på över en vecka! Inte lätt att slå sitt eget rekord med 3 inlägg på en vecka ;-). Vi har ju som haft samma tema som veckan innan med diverse inom Nordkalottens kultur samt historia. Det har främst gått i hantverkets tecken, jag har kardat och tovat ull (till mina vintersulor), har fått till formen av en kåsa (som tyvärr är sprucken) och fått en rundguidning av kulturgruppens mästare, Tobias och Henrik!

Måndag morgon, trött som en gnu, dags för hantverk. Nu när tenntrådsarmbandet var klart tänkte jag fortsätta med att göra ullsulor. Det finurliga med hantverk är att precis allt ska göras från grunden för hand (nähä, tänker ni!). Jag fick med en borste karda ut den värsta smutsen ur ullen och sedan karda den fint, gång på gång, i en handvevad kardmaskin som ersätter dem finare kardborstarna. Jag valde såklart vita och grå toner, klassiska färger, medans Fredrik vräkte på med alla färger han kunde hitta. Kanske är det så, don efter person menar jag. Clownsulor till en riktig clown och ja grå sulor till tråkiga mig då ;-)!!

Efter lunchen blev det mer stillasittande aktiviteter, då höll jag verkligen på att somna. Farligt att sitta ner och tat lugnt, särskilt när jag precis som vanligt varit vaken alldeles för länge på söndagskvällen. Eva hade genomgång om dagens Nordkalotten och samarbetet mellan länderna. Jag stretade emot tunga ögonlock, försökte verkligen visa mitt intresse. Det var kämpigt kan jag säga!

Vi hamnade helt i Tobias och Henriks händer i tisdags, då dem skulle guida oss genom Nordkalotten. Vi besökte svenska sidan av Kukkolaforsen, var bort till Nämforsen tror jag det heter, uppe på Aavasaksa och avslutade inne i den fantastiska byggnaden Röda Kvarn. Röda Kvarn är den unika gamla biosalongen här i Övertorneå. Här har beredskapssoldaterna under andra världskriget blivit roade med film dygnet runt. Lite kul att veta är att Röda Kvarn som andra biograf i Sverige började visa stumfilmer. Långt före storstäderna, det kan man inte tro! Vi bjöds förutom på guidning, på en delikat 3-rätters lunch à la Tornedalen. Dopp i kopp, Tornedalspanna, Kaffeost med hembakt kladdkaka och grädde. Suveränt grabbar!

Så kom vi då till dagen F, min födelsedag. Började lugnt med frukost, precis som vanligt. Inget konstigt alls (mammaskämt, hihi), förns Micke kommer in i köket, ger mig en klapp på axeln och flinar med hela ansiktet. Jag vet att han vet vad det är för dag så jag ber han vara tyst. Ville inte att fler på internatet skulle få nys om det. Tyckte jag lyckades bra med att hålla det hemligt tills 10-fikat. Micke hade planerat revansch på mig efter tisdagskvällens bastu då jag kastade kallt vatten på han. Hämnden kom på Kaisus (restaurangen där vi fikar), Micke höjer rösten och berättar att det finns ett födelsedagsbarn i salen (fy dig Micke!). Alla på skolan sjöng för mig!

Hela onsdagen spenderade vi för övrigt i slöjdsalen. Vi påbörjade våra kåsor i färskt björkträ. Var riktigt nöjd med min till i torsdags då handtaget sprack. Den är under tryck från en tvinn, får se om det möjligtvis kan torka ihop och läka sig själv. Trälimmet var tyvärr slut, men det ordnar sig säkert. Första kåsan är alltid första kåsan, men förbaskat synd om den går sönder =(=(=(!

Tidig, tidig torsdagsmorgon knackar det på min dörr. Jag vaknar med ett ryck, sluter täcket omkring mig och släpar mina fötter mot dörren. Det är Henrik som talar om att det är dags att dra nu. Först fattar jag ingenting, tills blixten slår ner från klar himmel; Aha, just ja, vi ska ju möta soluppgången på berget. Bara att klä sig och packa kameran, mot Aavasaksa. Fantastisk morgon, nästan kuslig känsla. Dimman ligger som en tunn slöja över ett frostat landskap som sakta försvinner i takt med solen som smygande kryper fram bakom bergen. Jag var trött, men fann snart kraft ifrån den friska morgonluften och den magnetiska värmeenergin från solen som sögs rakt in i solar plexus. Helt underbart!

Tillbaka i skolan fortsatte vi med våra olika hantverk, jag tovade ull. En väldigt trevlig process i allafall för händerna. Klappa ull som blöts upp med varmt vatten och grönsåpa är en behaglig och avslappnande känsla. Ullen blir så len också, i början ska tilläggas! Jag tovade mina ullstycken extremt hårt, då jag vill ha tunna fast täta sulor. Ett ändå ganska hårt arbete och definitivt krävs det tålamod. Viktigt när man sysslar med hantverk att man låter allt ta sin lilla tid!

Fredag bytte vi ämne helt och var ut med Rolf på arkeologisk upptäcksfärd. Vi undersökte lite olika gropar i marken kring Korva och Rolf berättade hur vi tyder tecknen på att vi stod på en stenåldersboplats. Ganska intressant hur ett hål som alla andra mitt ut i skogen har en helt annan historia att berätta! Då alla områden vi rörde oss på hade K-märkt mark fick vi inte titta så mycket på jordlagren. Det är annars ett enkelt sätt att se om gropen är gammal eller inte. Vi fick gå på utformningen av groparna och uteslutningsmetoder med tecken på eldpåverkad sten eller benrester.

Vi for även ner till Lillberget utanför Överkalix för att läsa på Norrbottens museums skyltar efter en utgrävning av en gammal boplats. Det gäller att låta fantasin blomstra, då även denna plats ligger ute i skogen. Träd och myrmarker dominerade vyerna omkring oss, fast boplatsen på sin tid var strandnära. Landhöjningen efter istiden har förändrat lanskapet radikalt!

Nån kilometer bortom Överkalix camping har kommunen via ett EU-projekt för några år sen återskapat en del hus, så som arkeologer, historiker och forskare tror att boplatsen vid Lillberget en gång såg ut. Denna plats är belägen precis intill Kalix älven och ger en bättre känsla för historiens vingslag! Imponerande att tänka vilka kunskaper folket besatt om överlevnad på naturens villkor och husbyggen. Redan då fanns rökkanaler under marken som syresatte eldstäderna och reglerade röken i husen. För bästa isolering grävde man en grop och sänkte ner husen en bit från marknivå. Inte lika imponerande är rekonstruktionsbygget, då dem har fuskat med spik här o var fast dem försökt hålla sig till gammal ingenjörskonst, illa!

Innan vi lämnade Överkalix gjorde vi ett studiebesök på hotellet. Faktiskt ett tidigare fyrstjärnigt hotell med norrländsk charm. För tillfället har hotellet av ekonomiska själ dragit in på personalkostnaderna och slopat nattreceptionist. Det är anledningen till att hotellet nu endast är trestjärnigt! Magnus, hotellchefen som tog hand om oss verkar kunna sin sak. Har rätt tänk och verkar göra saker i en vettig ordning på dem 6 år han har drivit stället. Det är ju alltid en sak att snacka för sig och en annan praktiskt genomföra det och vara en bra personalansvarig.

Rolfs tanke med besöket var för oss att skaffa oss nya kontakter. Hotellet har många samarbeten med lokala småföretag inom guidebranschen för alla deras aktiviteter. Rolf sålde oss som arbetskraft ifall stora arrangemang ska genomföras kan vi hjälpa till. Det skadar ju aldrig att skaffa sig kontakter och som bonus på besöket fick vi några glimtar av filmteamet till Jägarna 2 som bor där. Peter Stormare och Rolf Lassgård är två av dem som sprang omkring i huset.

Vi i klassen avslutade fredagen med en mysig gemensam middag, tacokväll! Vi åt tills vi sprack och hade ändå mat över. Bättre att det är så än att maten inte räcker! Som vanligt när klassen är samlad hittas det på nåt bus eller blir nån form av tävling. Denna gång handlade allt om 2 rödglänsande, stickande heta chilifrukter! Vaden sattes, skriken ekade i korridoren, tårarna rann utför kinderna och mjölkprodukterna kluckade i struparna, men chilin skulle ner!!

Blir mycket enklare om man blandar chilin med den övriga maten, men självklart var det ingen sport. Malin som aldrig provat att äta chili fick sig en rejäl smakupplevelse. Tror nog att det var första och sista gången hon tuggade en röd chili! Mina ögon vattenfylldes också och även om stark mat är gott, inte minst för att rensa systemet lite, så var chilin lite stark!

Bättre sent än aldrig med detta inlägg. Får se om det går bättre nästa vecka att uppdatera oftare!

Må gött!