Äventyr i renskogen!

Tack vare god planering i söndags av lilla mig som veckovärd, så flöt denna vecka på bra. Hur smidigt som helst att packa om bussen i tisdags mellan våra 2-dagars turer. Inspirationen var inte direkt på topp i tisdagskväll när jag tänkte på resterande dagar denna vecka. Laga staket i renhärda lät inte som världens roligaste jobb.

Kom i säng skapligt och vaknade med positiva tankar redo för nya utmaningar. Det startade redan på morgonen, utmaningarna alltså! Det enda denna vecka som inte flöt på som jag ville var just onsdag morgon. Vi samlar ihop oss tidigare än vanligt för att vi lovat att vara ute vid renhärda vid 08.00 redan. När jag kommer ut från internatet ser jag en av vaktmästarna byta till vinterdäck på bussen. Ett bra initiativ, då snön hängde i luften, men vi tvingades ju att fylla på med luft i däcken. Där började problemen!

Macken, dvs OK, hade ingen tryckluft kvar i pumpen. Vi skulle då fara till en verkstad och frågade om vi fick fylla luft från deras kompressor. Det var i sig inga problem förutom att vi var tvungna att köra väldigt nära verkstadsporten för att slangen skulle räcka. Först pumpa ena sidan, sedan backa med släpet på trångt utrymme och köra andra sidan mot kompressorn. Jag har aldrig backat med släp och kände inte för att försöka nu heller. Vi bytte chaufför istället och krånglade runt lite. Allt detta tog onödigt lång tid och stressade mig lite, då jag hatar att komma för sent!

Väl på plats pysslade vi med staketet i ynka 20 minuter. Sen krångla runt med släpet igen och köra mot kojan där gubbarna skulle fika. Efter kaffet bar det av mot skogen för att fösa renarna mot renhärda. Detta kom som en överraskning då vi alla klätt oss för stillastående aktiviteter och jag lovar att det var det minsta vi var, stillastående menar jag!

Med ett gäng hurtiga gubbar som sällskap pinade vi på rätt bra över berg och myrmarker. Som vår lärare Tomas säger körde gubbarna på den finska modellen; Långa raska steg. Själv påstod gubbarna att vi sackade deras tempo. Ledarsamen sa: Ingen idé att skynda för fort, då varken hör eller ser man nåt. Själv tyckte jag vi halvsprang fram i terrängen och eftersom att jag hade en sjuhelsikes träningsvärk i ljumskarna från gymmet i söndags, sackade jag efter titt som tätt. Jag kände minsann varje steg vi tog, särskilt uppför. Tomas tyckte jag såg ut som en nykalvad kossa haha! Såg nog väldigt roligt ut! =)=)=)

Inte är jag van vid att sacka efter och definitivt inte van vid att bli omsprungen av 60 åriga gubbar i skogen som i sin tur klagar på hur långsamma dem har blivit. Bara att svälja stoltheten och inse att kondisen inte är den bästa!=(=(. Det var knappt nån idé att fråga hur långt det var kvar. Hela tiden fick man höra att det bara är runt hörnet eller det är bara nån kilometer kvar. Möjligtvis norrländska kilometer, för summan av kardemumman gick vi (eller snarare sprang) omkring milen. Gissa om jag var slut när vi kom fram;-)?

Hade alldeles för många lager tröjor på mig och trots vattenflaskan jag bar med mig i skogen fick jag huvudvärk av vätskebristen. Har huvudvärken väl satt sig är det skitsvårt att komma ifatt med vätskebalansen igen. Dessutom tog det lång tid mellan frukosten och lunchen, så kroppen var svag av även näringsbrist. Den kvällen var min kropp likt spaghetti och middagen blev svår att få ner i magen. Illamåendet kom krypandes. Ett vanligt fenomen i min kropp när jag är trött. I onsdagskväll var jag inte bara mentalt trött utan rejält fysiskt utmattad! Jag kröp ner i sovsäcken redan innan 21:00!

Jag sa till Matilda att en god natts sömn verkligen kan göra underverk och så även denna natt! Torsdags morgon vaknar jag upp till vittäckt mark, frisk kyla med snön yrandes ovanför skallen och jag mådde toppen. Blev riktigt mysigt att göra i ordning frukost till hela glada gänget! En tidig start då gubbarna kom vid 07:00 och då skulle vi vara klara för avfärd. Fler renar skulle drivas in! Jag hade till min glädje rejält god aptit igen och jag fick en ny chans att avnjuta den underbart goda vildmarkspizzan vi lagade över öppen eld till middag kvällen innan!

Jag och Micke som var ansvariga för torsdagens lunch stannade kring rengärdet och hjälpte några av männen att spana in renmärkningen för att urskilja vem som var ägare. Skickliga gubbar som med sina tränade ögon direkt kunde skilja renarna från varann och utan att titta i boken visste vilken person som hade det specifika renmärket. Lite senare på förmiddagen när hela gänget var samlade igen och renarna indrivna var det dags att åter markera dem omärkta kalvarna. Till skillnad från onsdagens teknik att driva in dem i en mindre hage och ta tag i hornen på dem använde gubbarna lasso denna gång. Imponerande pricksäkerhet att bland 200 renar, fånga in just dem rätta kalvarna!

Många av renarna släpptes tillbaka ut i skogen efter räkning, öronmärkning och kastrering. En del gick dock till slakt. Dem flesta utvalda renarna forslades iväg i en lastbil mot slakteriet efter veterinärens alla säkerhetskontroller enligt EU-reglerna. Två renar slaktades faktiskt på plats och det var intressant att få se gubbarnas slanka fingrar och kvicka agerande. Tomas hade till sin förvåning en ren i gärdet som han skänkte till klassen och som en vän till han som är gammal slaktmästare hjälpte oss att slakta.

Renskinnet har Tomas hängt upp hemma på sin gård och det ska bli mysigt att få sitta på sen när den stränga vinterkylan kommer. Lite speciellt med klassens egna fäll som vi kopplar till minnen av slakten! Nu har vi ju även renkött att ta med på våra turer i skog och mark.

Idag fredag körde vi en kortdag efter intensiva 4 dagar ute i fält. Vi hann planera inför jägarexamen och fick en första teoretisk introduktion. Dessutom utvärderade vi veckan i sin helhet och hela klassen var minst sagt nöjda med den innehållsrika veckan! Jag som veckovärd är tillfreds med min insats och ska nu för tredje gången på 5 dagar packa om väskan för att fara mot Tärnafjällen imorn!

Vi har lov och det ska bli fantastiskt skönt att lämna internatet ett tag och få se andra vyer. Förhoppningsvis blir det älgjakt för min del och lite fjällvandring uppåt Ryfjället. Tärnaby är en av många platser som ligger mig varmt om hjärtat och jag bara måste säga att det ska bli skönt att få komma hem igen!=)=)=)