Det goda livet i Övertorneå!

Ruskola Downhill var det ja! Det blev ändrade planer i måndags och några snabba beslut senare parkerade vi istället bilen uppe i Svanstein. Vi gick uppför den långa blåa backen i skenet av våra pannlampor och det reflekterande ljusspelet från lastbilarna på den trafikerade finska vägen flera kilometer bort.

Jonas, jag och Malin fick tyvärr inte med oss hela klassen, men utöver oss tre som redan klarat utmaningen en gång tidigare och därmed fullvärdiga medlemmar i Topptursklubben, fick vi med oss Micke. Jag hade gjort ett zumbapass innan skidåkningen, så det var på lätt skakiga ben jag startade vandringen upp till toppen med vita blixten på ryggen. Jag hade dessutom endast ätit frukost denna dagen och fått i mig nån frukt efter träningen.

Vi hade en fantastisk vy när vi tittade upp mot den stjärnsprängda himlen. Jag kände mig verkligen liten på jorden där jag stod på toppen av berget och omslöts av universums oändliga rymd. Kan tillägga att vi alla tog oss ner utan olyckor och jag var överlycklig när bilen rullade tillbaka mot internatet så jag fick mätta min stackars kurrande mage!

Tisdag och onsdag stod gruppsykologi på schemat. Skolan tog in en gästföreläsare och jag tror det var det absolut bästa hittills. Hon var kanonduktig på att rycka med oss i en positiv känsla och det var länge sedan hela klassen skrattade så mycket. Många känslor kom upp till ytan och alla var extremt ärliga med sina åsikter. Vi fick den där öppna, raka kommunikationen och dessutom var alla mottagliga för negativ/konstruktiv kritik. Riktigt givande dagar för att stärka klassens sammanhållning!

Idag påbörjade vi den tunga kursen till att bli fiskebevakare. Måååååånga låååååånga och tråååååååkiga lagar och förordningar att läsa in. Roligt att kunna sticka ut med att ha en godkänd fiskebevakarcertifiering i bagaget, men fyyyy vad trist det är att plugga. Kvällen blev definitivt inte lika tradig.

Vi hade lovat rektor Tomas att vara funktionärer på byaloppet i Jousengi. Det är en längdskidstävling som anordnas i alla närliggande byar i Övertorneå. Vi startade eftermiddagen med en briefing under köttsoppsmiddagen hemma hos Tomas. Fantastisk måltid och såklart trevligt sällskap. Jag hamnade ute i spåret som kontrollant, skulle främst hjälpa ungdomarna att vända på rätt punkt.

När jag står där alldeles ensam i mörkret ser jag plötsligt ett starkt sken, likt en stråle på himlen. Jag tror först att det är en lastbils starka extraljus, men när jag vänder blicken uppåt upptäcker jag norrskenen som dansar ovanför mitt huvud. Obeskrivligt vackert!

Jag är glad åt stunder som ikväll. Skönt umgänge med klassen under dem mest naturliga förhållanden. Sitta kring en öppen eld, grilla korv och snacka om vår insats är en tämligen enkel sak, men ack så rogivande. Att dessutom stå mitt i skogen och uppleva norrskenets skiftningar blev pricken över iet. Jag älskar att vara ute i naturen och känner att jag just nu verkligen är på rätt plats.

Övertorneå, det goda livet ;-)!!

P.S Nu ska en harmonisk Anka krypa ner i sängen och gosa in sig i ett varmt täcke. Jag tror jag kommer somna med ett leende på läpparna! D.S