En bra fråga som min mamma ställde till mig när jag berättade om lärarens planer att min klass skulle fixa en friluftsdag för hela skolan. Naturguiderna är mycket ute och rör på sig, men alla elever har inte lika flitiga utevistelser på schemat, därav friluftsdagen!
Precis som varje vecka, är någon i klassen ansvarig veckovärd och denna uppgift vilade tungt på Mickes axlar. Den gångna veckan har varit den allra intensivaste hittills med flera stora projekt som ska genomföras samtidigt. Rolf som numera bestämmer över veckovärdskapen, gav rent ut sagt nitlotten till Micke. Mitt i en redan fullspäckad vecka var friluftsdagen insprängd som ytterligare ett moment i onsdags.
Vi har inte haft mycket tid att planera detta på och definitivt inte haft möjligheten att sammanstråla ens för en genomgång innan det var dags att genomföra arrangemanget. Ingen av oss har varit på ett strålande humör den gångna veckan och jag tror vi alla kände en stor suck åt denna dagen som jag ändå måste påstå genomfördes mycket väl!
Vi körde klassiska lekar i femkamp och grillade korv. En typisk friluftsdag utom den något annorlunda twisten på en lek som kallas tåget. Leken startade med att en person i laget sprang uppför en backe med en pulka släpande efter sig. Personen vänder på bestämd punkt och åker ner i pulkan. Samma person hämtar upp nästa lagmedlem som ska dras i pulkan uppför backen. Personen i pulkan är den person som får åka ner i pulkan igen och den första personen som startade får springa tillbaka. Dessa två personer hämtar tillsammans upp en tredje person som dem bägge drar i pulkan och så fortsätter tåget tills alla i laget har blivit dragna i pulkan uppför backen.
Det var en väldigt rolig lek att titta på och vi sportsliga som vi är, hejade förstås fram alla lagen. Problemet var att en del tog leken på blodigt allvar och mådde fysiskt dåligt efter att ha gjort några löparvändor i backen. En elev fick till och med upp hela lunchen runt husknuten och flera andra såg helt utslagna ut. Framförallt Micke hade dåligt samvete, men vi alla insåg att leken kanske var en lite för hård prövning.
Vi hade tur med vädret, solen sken och höjde temperaturen från minusgrader på dem tidiga morgontimmarna till plusgrader framåt förmiddagen. Ingen behövde gnälla att dem frös eller att det var fuktigt på grund av nederbörd. Alla verkade nöjda med dagen och lämnade oss med ett leende på läpparna, vilket förstås gjorde oss väldigt glada.
Vår lilla energistärkande glädje byttes snabbt ut mot sura miner och luften gick totalt ur oss när Rolf gav oss en muntlig lista på enbart dålig kritik. Tyvärr blev utvärderingen avhuggen och vi hann inte snacka klart. Vi fick reda på i efterhand att Rolf egentligen var ganska nöjd med vår insats, med tanke på den lilla tid vi haft över till att planera dagen. Vi känner oss ändå misslyckade med att vi ej lyckades leverera ett tillräckligt professionellt arrangemang att vi gjorde Rolf stolt. Vi var mer avslappnade än vad vi skulle ha varit i skarpt läge med andra gäster och det blev vårat stora misstag!
Det var ändå en lättnande suck som svepte genom bastun sedan som några av oss slappnade av med. Äntligen kunde vi stryka ännu ett måste för veckan, nu hade vi bara middagsbjudningen kvar och den får ni läsa om i nästa inlägg.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar