Gillra fällor!

Veckan har börjat med en kurs i fällfångst. Jaktgruppen har varit på strand och land för att bygga stockfälla för mård samt placera ut och kamouflera minkfällor.

Denna höst i Tornedalen har verkligen inte visat sig från sin bästa sida. Det regnar eller blåser eller både och mest hela tiden tycker jag, riktigt ruggväder. Måndag och tisdag nu har vädret varit precis som jag ovan beskrev. Jag tycker ändå att det har varit skönt att vara ute och röra på sig. Vi har hamrat, sågat, spikat och huggit samt förstås fått lite användning av hjärnkapaciteten och tankeverksamheten.

Igår, måndag fick vi se en utförlig beskrivning på hur en stockfälla ska byggas, sedan fick vi fria händer att tillverka en. Slutresultatet blev riktigt bra, vår gästlärare Bosse Kauppi var riktigt nöjd med vår insats.

HUR GÖR MAN EN STOCKFÄLLA?

-Välj ut två lite tjockare trästammar på ca 2m avstånd. Gärna grenigt!

-Hitta två lämpliga slanor att slå ner i marken framför trästammarna.

-Spika upp en stödpinne på varje sida mellan slanan och trädstammen. På dessa ska den nedre stocken sedan vila på.

-Lägg en stock i något lutande vinkel på ca 1,5m höjd på stödpinnarna. Stocken ska sitta fast!

-Hugg en 90 graders vinkel i den nedre stocken, täck med en plåtbit.

-Hitta en naturlig krycka att använda som lockbete/stöd. Sätt i en spik, denna håller upp den övre stocken.

-Snöra fast kryckan så den inte försvinner när stockfällan slår igen.

-Spika fast en plåt även i den övre stocken.

-Den övre stocken är lös, vi satte en pinne som gångjärn i ena änden för att undvika fastfrysning.

-Gör ett tak med stödslana från annat träd. Täck ett tjockt lager med granris.

När kryckan vrids för att mården vill nå lockbetet längst ut på grenen så faller den övre stocken och smällen är dödande.

Idag kom Bosse med två minkfällor av olika slag. Den ena satte vi under en bro över en liten bäck. Den andra satte vi längst med strandkanten intill bäcken. Denne har vi kamouflerat väl så att minken ska känna sig trygg och tro att det är en naturlig miljö. Bosse satt imorse vid frukosten och skissade. Det var den ritningen vi sedan följde.

HUR KAMOUFLERAR MAN EN MINKFÄLLA?

-Välj ut två trädstammar ca 1-2m ifrån varandra.

-Sätt upp en slana mellan trädstammarna på ca 1 m höjd.

-Lägg två stockar på marken som fällan placeras på.

-Placera stockar över bäcken så att minken kan ledas rakt in i fällan.

-Täck hela ytan med kvistar, slanor, granris och liknande.

Som bete har vi gammal honung, bivax, torkad gädda samt torkad ister från gris. Smaskens för inte bara mård och mink. Tanken är att även locka till sig fågel och sork som i sin tur intresserar mård/mink. Bosse har lovat att skicka bildbevis om vi fångar något, jag väntar med spänning!

P.S Alla bilder är tagna med min kassa mobilkamera, ha lite överseende! D.S

Mitt i prick!

"PANG!"

Ett skott avlossades mot rönnbärsträdet, en nötskrika flaxade iväg och löven yrde åt alla håll.

-"Typiskt, jag missade visst, tänkte jag!"

Sen eftermiddag, dagen efter:

"SWOSCH!"

En järpe flög strax ovan mitt huvud, inte tänkte jag låta den klara vintern.

Några smygande steg senare fick jag skottläge, järpen satt 10 m upp i ett träd bara 15-20 m ifrån mig.

-"TRÄFF, skrek jag!"

Fågeln den dalade så fint i ett spiralmönster hela vägen ner mot marken.

Den gångna jaktveckan har varit fantastiskt rolig. Alla i jaktgruppen har skjutit vilt. En riktig fullträff, vitsigt sagt. Det började uslare än uslast. 20:30 på söndagskvällen får vi reda på att schemat har blivit ändrat för femtetolvte gången. Först var vi inställda på ripjakt i fjällen, sen hörde vi inget från vår lärare på länge, så vi antog att vi var lediga som i måndags, tillsist sent i söndags var det bara att återigen ställa om.

På två timmar hade både jag och Micke mentalt ställt in oss på att sovmorgonen uteblev, vi hade packat all utrustning och dessutom tömt torrförrådet på turmat. Jag tycker det är bra gjort, riktigt snabba ryck! Som jag skrev i förra inlägget är det mycket ompackning av väskan, den senaste veckan var absolut inget undtantag.

07:00 måndag morgon åkte jaktgruppen mot Kardis för att återigen möta upp Eva-Lena och Lars. Vi har jagat skogsfågel på Kengis marker måndag och tisdag. Vi bodde i tält i regnet. Vädret har varit riktigt ruggigt med ordentligt höstkalla nätter.

Som vanligt gick vi en morgonrunda i skogen, siesta, sedan ett eftermiddagspass. Däremellan fick vi chansen att sitta i slaktboden precis intill åteln Kengis jaktlag anordnat. Meningen var att locka nötskrikor och visst blev det lyckat resultat. Lars, jag, Malin och Micke har alla skjutit varsin nötskrika.

Det är kul att kunna säga att jag skjutit en nötskrika. Det är kloka fåglar som inte lätt låter sig luras. Vi har studerat deras mönster nu när vi väntat i slaktboden. Först kom lavskrikorna och började picka kött. Efter en stund samlades nötskrikorna i trädet en 20m bort innan nån enstaka vågade sig fram till aset.

Som ni säkert förstår var det i trädet jag sköt min nötskrika i måndags. Missade jag inte? Jo, jag trodde jag hade bommat, men när vi gick förbi trädet och checkade läget låg den döda fågeln så fint utslagen i gräset. Det var två fåglar i trädet när jag sköt, den ena fick jag och den andra flög iväg.

Järpen sköt jag på tisdagens sena eftermiddag, timmen innan mörkrets fall. Eva-Lena lockade i sin pipa. Hon hörde att järpen svarade och kunde lokalisera ungefär vart ljuden kom ifrån. Hon bad mig smyga åt det hållet. Efter några 10-tal meter kom järpen seglande över mitt huvud. Dem flyger helt ljudlöst, så det kan vara svårt att upptäcka dem. Jag försöker få skottläge precis där jag ser järpen landa, men den hinner flyga till grannträdet innan jag är klar med anläggningen. Jag smyger ytterligare några steg och får in ett perfekt skott!

I onsdags förflyttade vi oss till Kulmungi, Eva-Lenas hemtrakter. Denna dag hade vi hjälp av Tuffe, familjen Henriksson Norrbotten spets. Trädskällarjakten är en spännande jaktform. Nu var vi en lite förstor grupp för att hunden fullständigt skulle fokusera sig på att få upp dem stora skogsfågeltupparna i träden. Vi hörde tunga vingslag och såg flera fåglar, men inget blev skjutet. Tuffe gjorde ett kanonjobb, men väderförhållande skapade inte enkla förutsättningar.

I torsdags bröt vi alla mönster totalt. För första gången sedan vi började skolan efter sommarlovet hade klassen en heldag i skolan. Vi fick t o m 09:30-fika på Kaisus. Vi lyssnade först på Mikael Frisk, en mycket intressant och kunnig person, som höll föreläsning i jaktturism och berättade om sin verksamhet i Kräpplehult/Sattajärvi. Senare på kvällen for vi vidare till hotellet i Överkalix för att lyssna på nästa föreläsning. Heart of Lapland hade bjudit in en kommunikatör från den ideella föreningen FörTur (för turism i Sverige) för att lära ut turistkommunikation.

Torsdagens föreläsare gav mig några nya idéer och definitivt en hel del inspiration. Jag är väldigt sugen på att fortsätta med projektarbetet och utveckla mitt blivande företag. Jag och Micke har nyligen bestämt oss för att stanna i trakten, så det känns verkligen relevant nu att komma igång med företaget. Det gäller dessutom att nyttja varje chans vi får till att knyta nya kontakter.

Igår, fredag var vi lediga och det var välbehövligt. Micke var superglad att csn blev utbetalat igår istället för på måndag som vi trodde. Han bestämde sig för att göra något som inte händer ofta, nämligen shoppa kläder. Vi for neråt Haparanda och unna oss lunch på Subway, sedan tog vi en runda på köpcentrumet mitt på gränsen mellan Sverige och Finland.

Vad hände med att uppdatera bloggen varje dag? Det var en lite för hög ambition från min sida. Vi är så mycket ute i skog och mark där vi sällan har internetuppkoppling, så det är kört. Nu är det bara en vecka kvar av jakt och jag ska skriva blogg så ofta jag kan.

Trevlig helg!

Packa ner, packa upp, packa om!

Det börjar kännas nu, att vi ständigt far runt menar jag. Vi i klassen är alla friluftsmänniskor som älskar naturen och när även vi känner oss mätta då har det gått långt! Vi är vana att konstant packa om väskan och med kort varsel fara mot nya äventyr. Det är kul, men inte alltid. Den gångna veckan har varit mycket upp och ner, jag har definitivt inte haft motivationen på topp!

Det finns få saker som får mig att må så dåligt som stress, vantrivsel samt pengar. Sista tiden här nu har alla tre ämnen påverkat mig starkt till en orolig mage och illamående.

STRESS: Egentligen är vår tillvaro inte särskilt stressig när vi väl är mitt uppe i en aktivitet, det är tiden däremellan. Vi hinner knappt avsluta det ena äventyret innan nästa resa tar vid. På den lilla tid vi har ska all planering samt ompackning ske. Dessutom ska matlagning och städningen hemma inklusive tvätt hinnas med.

PENGAR: Ekonomen i mig skriker. Jag hatar att spendera pengar i onödan och köpa halvfabrikat till mat när jag kan göra det från grunden själv. Tyvärr har även jag insett att "snabbmat"är ett lämpligare alternativ ute i fält. Matsäck med frukt och salamikorv eller vad man nu vill ta med till skogen kostar också pengar. Snabbt drar det iväg och studiebidraget försvinner lika fort som smör smälter i solsken. Sånt får mig att må skit faktiskt. Utflykter med alla kostnader det innebär är rena rama döden för en student. På vår skola är detta vardag. Själva utflykterna är mer än vardagslyx, men ur ett ekonomiskt perspektiv totalt mörker!

VANTRIVSEL: Som en bieffekt av stress och dåligt med pengar skapas vantrivsel. Misstolka mig rätt för jag gillar verkligen Tornedalen och alla upplevelser vi får på skolan, dock blir det lite mycket ibland. När känslan av att få vara hemma och ta det lugnt är starkare än glädjen över aktiviteterna vi gör, har en negativ spiral skapats. Ibland är det ett måste att få landa, tänka efter lite och bara komma ifatt med sig själv. Det har senaste veckorna verkligen varit en bristvara och det tär på en att försöka hålla motivationen på topp.

En annan faktor till den sänkta motivationen är regnet. Känns som det dåliga vädret har förföljt mig i flera veckor. Jag hoppas verkligen att busvädret har passerat nu så vi får njuta av en härligt solig höst i Tornedalen. Kan knappt tänka mig nåt vackrare med trädens färgskiftningar!

Tillbaka till v37 och schemat. Ni vill säkert veta vad vi gjort? Självklart har vi varit duktiga elever och genomfört veckan trots för vissa bristande motivation.

Måndag: Vi gick längst med sjökanten och älven samt stod med tubkikare i fågeltornet för att spana på andfåglar. Rolf körde teori med oss, tanken var att förbereda oss för andjakten. Kunna urskilja dem lovliga fåglarna. Jag tycker det är svårt med änder som flyger att kunna se skillnad. Svårt nog att sära på arterna i vattnet denna årstid när hannarna ännu inte bytt till den praktfulla fjäderdräkten. Behöver jag nämna att det såklart också regnade!

Tisdag: Har/fågeljakt på rektorns mark. Det hade regnat hela natten och duggade lite till och från under hela förmiddagen. Hunden, dreven Hilla hade svårt att känna vittring. Vi indianjagade lite och försökte skrämma upp något, men utan resultat.

Onsdag: Vi tröttnade på att jaga i regnet och for till en jaktbutik istället. Det blev en trevlig biltur mot Kalix. Min klasskamrat köpte en ljuddämpare, själv shoppade jag en varmtröja och Härkilastrumpor. Blev riktigt sugen på en hagelbössa som jag antagligen kommer att köpa. Senare på kvällen fortsatte vi bilfärden mot Kardis och Lars Munk.

Torsdag: Andjakt inställd. För högt vattenstånd i älven har fått fåglarna att flytta på sig. Vi beslutade att satsa på skogsfågel, främst järpe istället. Halva gänget gick med Lars och andra hälften med Jonas, den enda av oss som har fullvärdig jägarexamen. Vi körde ett pass på morgonen och ytterligare ett på kvällen. Utdelningen denna dag blev att Adam sköt en järpe.

Fredag: Vi kör ytterligare en skogfågeljakt. Vi hör många järpar, men dem var extremt svårflörtade. Sen vet jag inte om mina blåsljud i järpepipan var så vidare autentiska. Micke fick i allafall skottläge och sköt sin första järpe. Även Jonas hade turen på sin sida och sköt också en järpe. Tre fåglar skjutna av tre olika skyttar på 1,5 dags jakt är ändå en hyfsat bra utdelning.

Veckan blev ju bara bättre och bättre, men det är inte lätt när motivationen inte hänger med. Nästa vecka nu väntar ännu fler jaktäventyr vilket med all säkerhet medför ompackning av väskan och ytterligare några hundralappar fattigare. Inget att gråta över, bara att vänja sig.

Det är ju en naturguides vardag att packa ner, packa upp och packa om!

Älgjaktsveckan är över!

I fredags lämnade jag Umnäs. Kändes som att åka från det ena hemmet till det andra. En del av mitt hjärta lämnas kvar på varje plats jag bott på. Tärnafjällen känns verkligen som hemma. Nu när jag bor i Övertorneå, så är ju det hemma också.

Regnet öste ner ännu en dag. Jag är glad att jag inte följde med till skogen då. Det brukar vara skönare att åka bil i regn än i strålande sol, men i fredags var ett undantag. Vägunderhållningen är verkligen inte den bästa varken i Västerbotten eller Norrbotten. Ni kan ju tänka er hur en spårig vägbana ser ut i regnet. Bilen hade väldigt lätt för att vattenplana. Fanns ingen möjlighet till att slappna av och slököra, parerade konstant.

Inte tycks jag komma ifrån regnet. I lördags när vi för sista dagen den gångna veckan var iväg på älgjakt kom det ytterligare en blöt skur. Rapporten visade sol, men inte då. Vi hade som tur var endast en kort stund med regn. Platsen för dagen var läraren Helénes skogsmarker i närheten av Vitvattnet. Det var ett härligt gäng som mötte upp oss. Skön stämning i jaktlaget.

Krutgubben John vi byggde älgtorn med var han jag satt på pass med under förmiddagen. John sa åt mig att täcka vänstersidan så tog han högern. Om älgar kom min väg skulle jag låna hans bössa och skjuta. Vi såg först en räv visa sig två gånger inom skotthåll. Självklart sköt vi inte, det var ju älgarna vi jagade. Lite senare hör vi hundföraren Per-Arnes ena jämte skälla. Hon hade hittat älg som sprang rakt åt vårt håll.

Vi satt precis intill vägen och om älgarna kom förbi där gällde det att vara snabb med bössan. Precis som vanligt känns det lika plötsligt varje gång jag jagar och får syn på ett djur. Pulsen höjs direkt och sinnena skärps. Ko och kalv springer fem meter in i skogen på andra sidan vägen. John såg inget, men jag förklarade åt vilket håll dem sprang. Vi var bägge övertygade om att dem skulle korsa vägen, vilket dem såklart gjorde i full växel på ca 220 meters håll. Ingen idé att ens försöka avlossa ett skott.

Efter fikapausen gick jag och Malin med hundföraren. Samma jämte (tror hon hette Appi) som på förmiddagen började snabbt skälla på älg. Vi såg inget, men det blev spännande för passkyttarna som endast var 100 meter bort. Tyvärr såg dem älgen springa över grannens mark ynka 40 meter ifrån. Det var all action som blev, älgarna hade en bra dag i skogen. Sådant är det med jakten, inte får man skjuta varje dag inte!

Om jag ska sammanfatta älgjaktsveckan, vad har jag lärt mig?

- Flera andra djur än just dem man för tillfället jagar visar sig såklart mer när man sitter på pass. Denna vecka har jag sett sork, lemmel, lappuggla, lavskrika, nötskrika, sädesärla, fjällvråk, orrhönor, tjädertupp och räv. Samt hört björn.

- Jag vill ha en älghund. Det verkar vara den roligaste delen av älgjakten. Att sitta på pass är sällan lika spännande.

- Jag förstår ännu mer vikten av att lägga ofantligt många träningstimmar på att ge älghunden skogsvana. Ju tidigare man börjar spåra, desto lättare kommer det bli när jaktsäsongen väl sätter fart.

- Flera gånger har jag fått se vilken betydelse vinden har för djurens vittring. Att som jägare stå rätt i vind är A och O för om du ska få skjuta eller inte.

-Det kan vara svårare att skjuta på en älg som står nära än tvärtom. Jag har fått ännu mer respekt för jakten. Vill absolut inte bli skjutgalen och avlossa skott i onödan. Ha tålamod och invänta rätt skottläge.

- Rödpunktssikte på studsaren verkar himla bekvämt, jag ansåg det skaka mindre än att titta i ett kikarsikte.

- En bakkappa i gummi var inte fel. Finns otroligt många fina bössor, blir svårt att hitta en som jag fastnar för.

- Älgar kan vara segskjutna, enligt vissa personers åsikter är 9 gram för liten kula.

- Inte svårt att förstå varför så många jägare är bitna av älgjakten. Lika lätt är det att förstå varför dem är så less efter ett tag. Jag har själv skapat mig en hatkärlek till jakten. Lika spännande som frustrerande!

Bilderna nedan får sammanfatta känslorna den här veckan. En bild säger mer än tusen ord.

Jahapp det var älgjaktsveckan. Nu i veckan väntar nya äventyr och jaktformer. Redan idag ska vi ha teorilektion om skjutbara änder.

Närkontakt med björn!

Äntligen! Äntligen blev mina böner besvarade. Ja alltså, vi har inte skjutit nån älg om det är var ni tror. Det slutade regna inatt, vi har haft uppehåll hela dagen. Vid ett tillfälle trodde jag även att solen skulle visa sig. Det var en evig kamp idag på himlen. Jag såg några strålar strila genom molntäcket en kort stund, sen försvann den igen.

Förutsättningarna för Chansa att få upp älg idag var perfekt då inte bara himlen stängt dörren för nederbörden, dessutom var det nästan helt vindstilla. Inte dröjde det länge heller innan hon började skälla. Då vissa omständigheter gjorde att jag och Linus blev försenade idag hade vi inte ens hunnit på passet intill saltstenen förrän vi hörde Chansa.

Oj vad fort Chansa ställde älgarna, en ko och kalv. Yes tänkte vi, nu ska det väl ändå gå vägen och kalven bli skjuten. Nädå, inte blev det så bra som vi hoppades på. Älgarna var nervösa och stod inte kvar länge. Chansa for iväg hon också och jobbade envist vidare. Under färden misstänker vi att ko och kalv har separerat. Där vi satt intill en liten myr hörde vi någonting röra sig i skogen bara ett hundratals meter ifrån oss. Chansa for ju efter vad vi tror är kon och att kalven stod framför oss.

Hundföraren ringer och säger att Chansa är långt borta ända in på grannskiftet. Nu är det kört tänkte både jag och Linus. Ingen av oss hade direkt lust att sitta kvar på ett pass vi trodde var dött. Jag tog tillfälle i akt att tröstäta lite (falukorv och crème fraiche). Vi hörde fortfarande ljud i skogen, men träden stod för tätt för att vi skulle se något. Hoppet tändes återigen nån timme senare när både älgen och Chansa hade vänt.

Vi hör hur någonting fortfarande cirkulerar framför oss. Ibland låter det som en hund som flämtar, men Chansa är inte där. Plötsligt rumlar det till ordentligt på myren i några spännande sekunder sedan blir det tvärtyst. Tätt efter kommer Chansa, hon nosar runt två varv sen drar hon i ilfart. På 3 minuter var hon nästan 1500 m bort!

Vi tror att älgen kom och hämtade kalven och bestämmer oss för att lämna passet för att leta färska spår. Mycket riktigt hittade vi dem, vi hade haft älg alldeles i närheten av oss utan att se. Typiskt nog ledde spåren mot det alternativa passet som Linus valde att inte sitta vid idag. Vi fortsatte vår promenad neråt bilen och letade spår på grannskiftet. Hundföraren ringde och bad oss kolla hur långt bort älgarna hade farit. Vi såg inget så dem hade inte gått långt förbi bäcken som avskiljer skiftena.

Vi gav upp jakten, men Linus syster och hunden fortsatte. Älgarna sprang fram och tillbaka, men aldrig kom dem tillräckligt nära för Malin att skjuta. Lite senare ikväll när vi pratades vid sa Malin: - "Det var nog nalle ni hörde idag". Chansa hade oroligt sprungit fram och tillbaka med väldigt korta sök precis när hon och Malin passerade myren där jag och Linus satt.

Jag och Linus misstänkte att vi hade något omkring oss. Vi var ju så inställda på att kalven förde ljud. Vi hade bevisligen älg nära oss, men om vi lägger ihop två och två är det inte alls ologiskt att det var en björn ännu närmre inpå oss. Jag sa faktiskt till Linus mest på skoj när vi hörde sista braket att det kanske var en björn. Jaaa svarade han, men vi kom ändå fram till att det antagligen bara var en älg. Vi hade nog fel, magkänslan hade rätt ändå!

Nu kan man skryta med att ha varit inom 50 m från en björn, tyvärr har vi inte sett nån. Då hade det varit roligare, men visst är det tillräckligt spännande som det är. Jag har haft närkontakt med björn!!!!

P.S Nu fick vi ju svar på varför älgarna var så nervösa också! D.S

Tredje dagen gillt!

Nu är det inte ens roligt längre tänkte jag imorse när jag vaknade. Före jag hinner öppna ögonen och gno bort allt grus hör jag regnet smattra på husvagnstaket. Inte igen suckade jag och drog mig flera minuter innan jag kom upp ur bingen. Älgjakten skulle fortgå med eller utan min närvaro.

Inte ger jag upp! Eller trodde ni annat? Jag kände hög entusiasm igår kväll, hoppfull om att ta den där älgen. När vädergudarna inte var på vår sida idag heller sjönk motivationen något. Fast i bakskallen glöder ännu gnistan för älgjakten och glädjen över att få en lyckad jaktdag!

Blev det då en lyckad jaktdag.......? NÄÄÄÄH! Eller det beror på hur man tänker. Hunden Chansa fick upp spår, men inget blev skjutet. Det är svårt med vittringen när det spöregnar som det gjort senaste 4 dagarna. Idag blåste det även skarp vind.

Linus och jag satt på pass en bit upp på höjden. Nedan oss hade vi en avverkad mark, ja typ kalhygge. Bakom oss en myr som vi hoppades älgarna skulle visa sig på. Inte blev det mycket action där idag. Vi hade i allafall en fantastisk utsikt neråt byn Umnäs, fjälltopparna som omger den och alla vattendrag. Otroligt!

Återigen fick jag roa mig med att njuta av naturens skådespel. Vår vackra vy var redan i tidig morgontimma mörk och dyster. Under dagens lopp drog allt gråare kulisser över landskapet och den fuktiga slöjan blev allt tjockare. Framåt eftermiddagen när vi lämnade passet var sikten nästan lika med noll.

På tal om noll är motivationen verkligen nere i botten. Inte ett dugg kul idag att återigen uthärda regn och kyla för ingenting. Det är inte lätt med jakt, samtidigt är det väl det som är tjusningen. Jag tror att själva utmaningen är kärnan i motivationen. Som sagt har jag redan en hatkärlek till älgjakten.

Vad händer imorn undrar ni? Ja den som lever får se...........

En hundförares story!

Återigen regn hela natten, visserligen uppehåll när vi for imorse sedan vräkte det ner hela dagen. Jag tyckte det var kul att gå i skogen idag för jag följde med hundföraren. Ett enkelt sätt att hålla upp värmen i kroppen är just att röra på sig. Det kyliga regnet gjorde mina kläder, ryggsäcken och matsäcken dyngsura fast lika glad var jag ändå. Jag gillar när det är lite jävligt!

Vi startade ungefär samma tid idag som igår. När passkyttarna kommit på plats startade jag, hundföraren Malin (Linus syster) och förstås laikan Chansa vår färd in i skogen. Vi gick från Blå vägen, vilket är i ena änden av skiftet uppåt andra änden av skiftet. Under kraftledningsgatan, upp på berg, över myrar, genom högt ris och täta snår, passera bäckar samt korsade bilgrusvägen. Allt hände i vår färd mot älgen.

Chansa jobbade på bra och vi sicksackade terrängen för att söka av så mycket vi kunde. Vinden vände konstant så det blev många hastiga riktningsbyten. Det dröjde inte länge innan byxorna var genomblöta. Det var oundvikligt att inte få blöta grenar på sig när vandringen gick genom den täta skogen.

Lika fort, om inte fortare gick det att bli överhettad. Varm var jag redan på morgonen och varmare blev jag när vi gick. Avvägde imorse att inte ta långkalsongerna, men tog ändå på mig dem. Mina regnbrallor prasslar för mycket och har dessutom fel färgnyans. Mina friluftsbrallor är vattenavvisande, men inget höll tätt idag i hällregnet. Inte ens mina kängor. När dagen var slut kunde jag vrida ur mina innersulor. Varje steg jag tog på eftermiddagen orsakade ett chippande ljud i kängorna!

Chansa fick slita hårt idag och tillslut blev det lite spänning. Jag och Malin står på en höjd och hör hunden börjar skälla en bit bort. Samtidigt brakar det till ordentligt i skogen och älgen drar iväg. Vi såg inget, men hör Chansa springa efter med ett rungande gångskall. Kvickt, bara nån minut efter var älgen och hunden redan 1200 m bort från oss. På väg rakt mot en av familjens passkyttar. Tyvärr stannade Chansa på detta avstånd och slutar även skälla. Antagligen tappade hon älgen och vårt hopp försvann för dagen.

Vi tror inte att älgen har gått långt och familjen misstänker att storoxen som setts i trakterna och som hittills i veckan inte blivit skjuten var just den älg Chansa fick upp idag. Imorgon vänder Malin på vandringen och startar inte långt ifrån där älgen förhoppningsvis fortfarande finns kvar. Med lite tur får vi tag på älgen och så smäller det!

Jag ber till vädergudarna att vädret blir bättre också. Det har faktiskt spruckit upp nu ikväll, så jag ser ljust på morgondagen. Kanske har vi sån tur att väderleksrapporterna är fel och regnet som väntas redan har passerat. Lite oroväckande är det förstås att mörka moln syns en bit bort i byn. Jag ska drömma om att dem passerar. Fick bild på en vacker solnedgång nu som jag avslutar blogginlägget med. Måste ju underhålla er med någe när ni inte får några jaktbilder ;-).

Premiären avklarad!

Det regnade hela natten, jag hörde hur det mysigt smattrade på husvagnens tak. Lite orolig var jag förstås att det skulle bli en riktig skitdag i skogen. Det blev det inte, men blött var det!

Vi kom upp på passet kring 0700. Stigen var ännu lite våtare och lerigare idag mot tidigare dagar. Skogen var tyst, inte ens en fågel hördes. Det låg en spänd förväntan i luften att vad som helst kan hända. Luftfuktigheten var hög, trots mycket regn var temperaturen förvånansvärt hög. Det målades en vacker hösttavla framför våra ögon när dimman kusligt sjönk allt tätare marken och täckte hela myren.

Mitt i all spänning blev det ännu lite mer intressant. Från ingenstans dök en älgko upp. Jag satt med bössan i knät och skrek så högt jag vågade åt Linus som tillfälligt vänt ryggen till. Det gick snabbt när hon sprang över myren, fanns ingen chans att skjuta. Men hon försvann inte helt ur vår åsyn. Mitt på myren finns en liten skogsdunge, där lade hon sig för daglega. Eller det var vad vi trodde. Linus försöker sikta på henne, men i det läget fanns ingen möjlighet att skjuta. Linus inser att kikarsiktet har immat igen av fukten och ber mig hämta papper i ryggsäcken. På dessa korta sekunder hinner kon resa sig och så är vår möjlighet borta.

Minuten senare kom en hund, tätt i älgens spår. Antagligen har kalven blivit skjuten tidigare på morgonen och sedan har hunden jagat vidare på kon. Tidigt på morgonen sköts nämligen en kalv. Kon var redan stressad av hunden, annars hade det kanske smällt i skogen. Smällde gjorde det tillräckligt ändå. Vi var många ute i skogen idag som ska dela på älgarna på grannskiftena. Vi hörde flera hundars skall, men tyvärr blev det inget mer direkt action på myren.

Jag är hoppfull inför imorgon. Jag tror vi tar en älg då! Tyvärr har jag inga bilder att visa idag. Min kamera är inte vattentät och lämnades därför hemma. Är det likadant väder imorn får den stanna kvar i husvagnen då också.

Älgjakt i fjällen!

Det tog knappt en vecka sedan var ambitionen att skriva blogg varje dag som bortblåst. Nädå, jag har faktiskt inte glömt bort. I fredags mådde jag inte bra och var inte med ut i skogen. I går körde jag tvärsöver landet till fjällkedjan i väst. Idag uppdaterar jag ju bloggen och har återigen internetuppkoppling.

Om vi börjar storyn i fredags. På morgonen kunde jag inte ta mig upp ur sängen. Jag hade inga krafter att gå i skogen. Efter några timmars sömn och soffliggande kändes kroppen bättre. Micke däremot var pigg och alert, (NOT!) han gav sig av mot Makkarajärvi. Fredagens jakt handlade om toppfågel och visst blev det action. Det krävdes en hel dags vandring i blöta snår innan belöningen kom. Micke fick skjuta sitt första vilt, en orrtupp som flög rakt mot han! Mer i detalj om den historien får han berätta själv.

Lördagen; då körde jag Mercedesen till Umnäs, dags för älgjaktspremiär! Min polare Linus med familj bjöd med mig, klart jag inte tackar nej. Är skönt att komma bort från Övertorneå ett tag och få se lite fjäll igen! Malin och Micke i jaktgruppen ska kastas runt mellan olika lärares jaktlag i veckan, medans jag befinner mig till fjälls och får jaga med vänner. Klart jag känner till viss del att jag missar saker när jag är här, men vi får alla erfarenhet av älgjakt på olika vis. Som jag sa i telefon tidigare idag: "Man kan inte både äta kakan och ha den kvar!"

Igår hann vi på kvällskvisten med en kort repa i skogen. Linus släppte lös sin jämte på den mark vi ska jaga på måndag. Hunden får träning skogsvana samtidigt som nya hundpejlen testades. Avancerad utrustning med hundpejl/gps i kombo. Blir så mycket lättare att kunna följa hundens gång när varje steg blir ett streck på kartan i gps:en.

Idag har familjen bestämt vem som sitter på vilket pass samt att jag och Linus gått ut med ved/vatten till alla poster. Jag följer med Linus imorn på ett pass i kanten av en stor myr. Det är ett riktigt surhål just nu med tanke på hur mycket nederbörd som har fallit. Stor skillnad att gå i skogen idag mot igår. Inte ser det ut att bli bättre framåt veckan heller. Imorgon ska det spöregna, fantastiskt roligt!

Min sovplats i veckan!

Jag känner nu när klockan börjar närma sig läggdags att det inte känns ett dugg lockande med älgjakt. Gå upp tidigt, sitta i regnet och bli både blöt och kall. Dessutom vänta hela dagen på action som kanske aldrig händer. Allt detta till trots ska det ändå bli kul, jag har redan lyckats skapa mig en hatkärlek till jakten. Vi får verkligen hoppas att älgen kommer vår väg!

Harjaktspremiären

Den kyliga nordanvinden välkomnade oss denna tidiga höstmorgon när vi parkerat bilarna vid vändplanen i den djupa skogen. Humören var på topp även om sömnens grus ännu inte hunnit lämna ögonen. Det låg en förväntasfull spänning i luften, harjaktspremiären skulle minsann bli en oförglömlig dag!

Det märktes för min del att jag var trött. Sällan fryser jag eller huttrar, denna morgon var en av få undantag. Klantigt nog tog jag på mig den tjockare tröjan redan när jag satte mig i bilen. Hade kanske klarat mig annars, men nu fick jag ta på mig fleecen dessutom. Även om temperaturen visade åtta plus, så blir det kyligare att stå still i vinden.

Visst blev det en bra jaktdag. Dreven Hilla, dagens hjältinna stötte snabbt upp en hare. Vi tog det lugnt en stund sedan ställde vi oss längst med skogsvägen och väntade. En 10 minuter senare smällde det. Denna gång var det Jonas som fick skjuta. Hilla var endast ett par minuter efter. Mycket bra jobbat av henne, men så har hon också gener från Härkila stam.

Hilla är en hund med mycket jaktinstinkt och envishet. Vi lyckades inte få tag på henne efter skottet mot haren avlossats, så hon sprang vidare mot nya äventyr fast besluten att stöta upp ännu en hare. Det blev ingen mer hare, men hunden fick jobba hårt.

Rektor Mörtberg har ännu ett nytt citat att dela med sig av: "Även en mindre lyckad jaktdag är bättre än en bra arbetsdag"!