Harjaktspremiären

Den kyliga nordanvinden välkomnade oss denna tidiga höstmorgon när vi parkerat bilarna vid vändplanen i den djupa skogen. Humören var på topp även om sömnens grus ännu inte hunnit lämna ögonen. Det låg en förväntasfull spänning i luften, harjaktspremiären skulle minsann bli en oförglömlig dag!

Det märktes för min del att jag var trött. Sällan fryser jag eller huttrar, denna morgon var en av få undantag. Klantigt nog tog jag på mig den tjockare tröjan redan när jag satte mig i bilen. Hade kanske klarat mig annars, men nu fick jag ta på mig fleecen dessutom. Även om temperaturen visade åtta plus, så blir det kyligare att stå still i vinden.

Visst blev det en bra jaktdag. Dreven Hilla, dagens hjältinna stötte snabbt upp en hare. Vi tog det lugnt en stund sedan ställde vi oss längst med skogsvägen och väntade. En 10 minuter senare smällde det. Denna gång var det Jonas som fick skjuta. Hilla var endast ett par minuter efter. Mycket bra jobbat av henne, men så har hon också gener från Härkila stam.

Hilla är en hund med mycket jaktinstinkt och envishet. Vi lyckades inte få tag på henne efter skottet mot haren avlossats, så hon sprang vidare mot nya äventyr fast besluten att stöta upp ännu en hare. Det blev ingen mer hare, men hunden fick jobba hårt.

Rektor Mörtberg har ännu ett nytt citat att dela med sig av: "Även en mindre lyckad jaktdag är bättre än en bra arbetsdag"!