Det finns få saker som får mig att må så dåligt som stress, vantrivsel samt pengar. Sista tiden här nu har alla tre ämnen påverkat mig starkt till en orolig mage och illamående.
STRESS: Egentligen är vår tillvaro inte särskilt stressig när vi väl är mitt uppe i en aktivitet, det är tiden däremellan. Vi hinner knappt avsluta det ena äventyret innan nästa resa tar vid. På den lilla tid vi har ska all planering samt ompackning ske. Dessutom ska matlagning och städningen hemma inklusive tvätt hinnas med.
PENGAR: Ekonomen i mig skriker. Jag hatar att spendera pengar i onödan och köpa halvfabrikat till mat när jag kan göra det från grunden själv. Tyvärr har även jag insett att "snabbmat"är ett lämpligare alternativ ute i fält. Matsäck med frukt och salamikorv eller vad man nu vill ta med till skogen kostar också pengar. Snabbt drar det iväg och studiebidraget försvinner lika fort som smör smälter i solsken. Sånt får mig att må skit faktiskt. Utflykter med alla kostnader det innebär är rena rama döden för en student. På vår skola är detta vardag. Själva utflykterna är mer än vardagslyx, men ur ett ekonomiskt perspektiv totalt mörker!
VANTRIVSEL: Som en bieffekt av stress och dåligt med pengar skapas vantrivsel. Misstolka mig rätt för jag gillar verkligen Tornedalen och alla upplevelser vi får på skolan, dock blir det lite mycket ibland. När känslan av att få vara hemma och ta det lugnt är starkare än glädjen över aktiviteterna vi gör, har en negativ spiral skapats. Ibland är det ett måste att få landa, tänka efter lite och bara komma ifatt med sig själv. Det har senaste veckorna verkligen varit en bristvara och det tär på en att försöka hålla motivationen på topp.
En annan faktor till den sänkta motivationen är regnet. Känns som det dåliga vädret har förföljt mig i flera veckor. Jag hoppas verkligen att busvädret har passerat nu så vi får njuta av en härligt solig höst i Tornedalen. Kan knappt tänka mig nåt vackrare med trädens färgskiftningar!
Tillbaka till v37 och schemat. Ni vill säkert veta vad vi gjort? Självklart har vi varit duktiga elever och genomfört veckan trots för vissa bristande motivation.
Måndag: Vi gick längst med sjökanten och älven samt stod med tubkikare i fågeltornet för att spana på andfåglar. Rolf körde teori med oss, tanken var att förbereda oss för andjakten. Kunna urskilja dem lovliga fåglarna. Jag tycker det är svårt med änder som flyger att kunna se skillnad. Svårt nog att sära på arterna i vattnet denna årstid när hannarna ännu inte bytt till den praktfulla fjäderdräkten. Behöver jag nämna att det såklart också regnade!
Tisdag: Har/fågeljakt på rektorns mark. Det hade regnat hela natten och duggade lite till och från under hela förmiddagen. Hunden, dreven Hilla hade svårt att känna vittring. Vi indianjagade lite och försökte skrämma upp något, men utan resultat.
Onsdag: Vi tröttnade på att jaga i regnet och for till en jaktbutik istället. Det blev en trevlig biltur mot Kalix. Min klasskamrat köpte en ljuddämpare, själv shoppade jag en varmtröja och Härkilastrumpor. Blev riktigt sugen på en hagelbössa som jag antagligen kommer att köpa. Senare på kvällen fortsatte vi bilfärden mot Kardis och Lars Munk.
Torsdag: Andjakt inställd. För högt vattenstånd i älven har fått fåglarna att flytta på sig. Vi beslutade att satsa på skogsfågel, främst järpe istället. Halva gänget gick med Lars och andra hälften med Jonas, den enda av oss som har fullvärdig jägarexamen. Vi körde ett pass på morgonen och ytterligare ett på kvällen. Utdelningen denna dag blev att Adam sköt en järpe.
Fredag: Vi kör ytterligare en skogfågeljakt. Vi hör många järpar, men dem var extremt svårflörtade. Sen vet jag inte om mina blåsljud i järpepipan var så vidare autentiska. Micke fick i allafall skottläge och sköt sin första järpe. Även Jonas hade turen på sin sida och sköt också en järpe. Tre fåglar skjutna av tre olika skyttar på 1,5 dags jakt är ändå en hyfsat bra utdelning.
Veckan blev ju bara bättre och bättre, men det är inte lätt när motivationen inte hänger med. Nästa vecka nu väntar ännu fler jaktäventyr vilket med all säkerhet medför ompackning av väskan och ytterligare några hundralappar fattigare. Inget att gråta över, bara att vänja sig.
Det är ju en naturguides vardag att packa ner, packa upp och packa om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar