En hundförares story!

Återigen regn hela natten, visserligen uppehåll när vi for imorse sedan vräkte det ner hela dagen. Jag tyckte det var kul att gå i skogen idag för jag följde med hundföraren. Ett enkelt sätt att hålla upp värmen i kroppen är just att röra på sig. Det kyliga regnet gjorde mina kläder, ryggsäcken och matsäcken dyngsura fast lika glad var jag ändå. Jag gillar när det är lite jävligt!

Vi startade ungefär samma tid idag som igår. När passkyttarna kommit på plats startade jag, hundföraren Malin (Linus syster) och förstås laikan Chansa vår färd in i skogen. Vi gick från Blå vägen, vilket är i ena änden av skiftet uppåt andra änden av skiftet. Under kraftledningsgatan, upp på berg, över myrar, genom högt ris och täta snår, passera bäckar samt korsade bilgrusvägen. Allt hände i vår färd mot älgen.

Chansa jobbade på bra och vi sicksackade terrängen för att söka av så mycket vi kunde. Vinden vände konstant så det blev många hastiga riktningsbyten. Det dröjde inte länge innan byxorna var genomblöta. Det var oundvikligt att inte få blöta grenar på sig när vandringen gick genom den täta skogen.

Lika fort, om inte fortare gick det att bli överhettad. Varm var jag redan på morgonen och varmare blev jag när vi gick. Avvägde imorse att inte ta långkalsongerna, men tog ändå på mig dem. Mina regnbrallor prasslar för mycket och har dessutom fel färgnyans. Mina friluftsbrallor är vattenavvisande, men inget höll tätt idag i hällregnet. Inte ens mina kängor. När dagen var slut kunde jag vrida ur mina innersulor. Varje steg jag tog på eftermiddagen orsakade ett chippande ljud i kängorna!

Chansa fick slita hårt idag och tillslut blev det lite spänning. Jag och Malin står på en höjd och hör hunden börjar skälla en bit bort. Samtidigt brakar det till ordentligt i skogen och älgen drar iväg. Vi såg inget, men hör Chansa springa efter med ett rungande gångskall. Kvickt, bara nån minut efter var älgen och hunden redan 1200 m bort från oss. På väg rakt mot en av familjens passkyttar. Tyvärr stannade Chansa på detta avstånd och slutar även skälla. Antagligen tappade hon älgen och vårt hopp försvann för dagen.

Vi tror inte att älgen har gått långt och familjen misstänker att storoxen som setts i trakterna och som hittills i veckan inte blivit skjuten var just den älg Chansa fick upp idag. Imorgon vänder Malin på vandringen och startar inte långt ifrån där älgen förhoppningsvis fortfarande finns kvar. Med lite tur får vi tag på älgen och så smäller det!

Jag ber till vädergudarna att vädret blir bättre också. Det har faktiskt spruckit upp nu ikväll, så jag ser ljust på morgondagen. Kanske har vi sån tur att väderleksrapporterna är fel och regnet som väntas redan har passerat. Lite oroväckande är det förstås att mörka moln syns en bit bort i byn. Jag ska drömma om att dem passerar. Fick bild på en vacker solnedgång nu som jag avslutar blogginlägget med. Måste ju underhålla er med någe när ni inte får några jaktbilder ;-).