Förutsättningarna för Chansa att få upp älg idag var perfekt då inte bara himlen stängt dörren för nederbörden, dessutom var det nästan helt vindstilla. Inte dröjde det länge heller innan hon började skälla. Då vissa omständigheter gjorde att jag och Linus blev försenade idag hade vi inte ens hunnit på passet intill saltstenen förrän vi hörde Chansa.
Oj vad fort Chansa ställde älgarna, en ko och kalv. Yes tänkte vi, nu ska det väl ändå gå vägen och kalven bli skjuten. Nädå, inte blev det så bra som vi hoppades på. Älgarna var nervösa och stod inte kvar länge. Chansa for iväg hon också och jobbade envist vidare. Under färden misstänker vi att ko och kalv har separerat. Där vi satt intill en liten myr hörde vi någonting röra sig i skogen bara ett hundratals meter ifrån oss. Chansa for ju efter vad vi tror är kon och att kalven stod framför oss.
Vi hör hur någonting fortfarande cirkulerar framför oss. Ibland låter det som en hund som flämtar, men Chansa är inte där. Plötsligt rumlar det till ordentligt på myren i några spännande sekunder sedan blir det tvärtyst. Tätt efter kommer Chansa, hon nosar runt två varv sen drar hon i ilfart. På 3 minuter var hon nästan 1500 m bort!
Vi tror att älgen kom och hämtade kalven och bestämmer oss för att lämna passet för att leta färska spår. Mycket riktigt hittade vi dem, vi hade haft älg alldeles i närheten av oss utan att se. Typiskt nog ledde spåren mot det alternativa passet som Linus valde att inte sitta vid idag. Vi fortsatte vår promenad neråt bilen och letade spår på grannskiftet. Hundföraren ringde och bad oss kolla hur långt bort älgarna hade farit. Vi såg inget så dem hade inte gått långt förbi bäcken som avskiljer skiftena.
Vi gav upp jakten, men Linus syster och hunden fortsatte. Älgarna sprang fram och tillbaka, men aldrig kom dem tillräckligt nära för Malin att skjuta. Lite senare ikväll när vi pratades vid sa Malin: - "Det var nog nalle ni hörde idag". Chansa hade oroligt sprungit fram och tillbaka med väldigt korta sök precis när hon och Malin passerade myren där jag och Linus satt.
Jag och Linus misstänkte att vi hade något omkring oss. Vi var ju så inställda på att kalven förde ljud. Vi hade bevisligen älg nära oss, men om vi lägger ihop två och två är det inte alls ologiskt att det var en björn ännu närmre inpå oss. Jag sa faktiskt till Linus mest på skoj när vi hörde sista braket att det kanske var en björn. Jaaa svarade han, men vi kom ändå fram till att det antagligen bara var en älg. Vi hade nog fel, magkänslan hade rätt ändå!
Nu kan man skryta med att ha varit inom 50 m från en björn, tyvärr har vi inte sett nån. Då hade det varit roligare, men visst är det tillräckligt spännande som det är. Jag har haft närkontakt med björn!!!!
P.S Nu fick vi ju svar på varför älgarna var så nervösa också! D.S
Hundföraren ringer och säger att Chansa är långt borta ända in på grannskiftet. Nu är det kört tänkte både jag och Linus. Ingen av oss hade direkt lust att sitta kvar på ett pass vi trodde var dött. Jag tog tillfälle i akt att tröstäta lite (falukorv och crème fraiche). Vi hörde fortfarande ljud i skogen, men träden stod för tätt för att vi skulle se något. Hoppet tändes återigen nån timme senare när både älgen och Chansa hade vänt.
Vi hör hur någonting fortfarande cirkulerar framför oss. Ibland låter det som en hund som flämtar, men Chansa är inte där. Plötsligt rumlar det till ordentligt på myren i några spännande sekunder sedan blir det tvärtyst. Tätt efter kommer Chansa, hon nosar runt två varv sen drar hon i ilfart. På 3 minuter var hon nästan 1500 m bort!
Vi tror att älgen kom och hämtade kalven och bestämmer oss för att lämna passet för att leta färska spår. Mycket riktigt hittade vi dem, vi hade haft älg alldeles i närheten av oss utan att se. Typiskt nog ledde spåren mot det alternativa passet som Linus valde att inte sitta vid idag. Vi fortsatte vår promenad neråt bilen och letade spår på grannskiftet. Hundföraren ringde och bad oss kolla hur långt bort älgarna hade farit. Vi såg inget så dem hade inte gått långt förbi bäcken som avskiljer skiftena.
Vi gav upp jakten, men Linus syster och hunden fortsatte. Älgarna sprang fram och tillbaka, men aldrig kom dem tillräckligt nära för Malin att skjuta. Lite senare ikväll när vi pratades vid sa Malin: - "Det var nog nalle ni hörde idag". Chansa hade oroligt sprungit fram och tillbaka med väldigt korta sök precis när hon och Malin passerade myren där jag och Linus satt.
Jag och Linus misstänkte att vi hade något omkring oss. Vi var ju så inställda på att kalven förde ljud. Vi hade bevisligen älg nära oss, men om vi lägger ihop två och två är det inte alls ologiskt att det var en björn ännu närmre inpå oss. Jag sa faktiskt till Linus mest på skoj när vi hörde sista braket att det kanske var en björn. Jaaa svarade han, men vi kom ändå fram till att det antagligen bara var en älg. Vi hade nog fel, magkänslan hade rätt ändå!
Nu kan man skryta med att ha varit inom 50 m från en björn, tyvärr har vi inte sett nån. Då hade det varit roligare, men visst är det tillräckligt spännande som det är. Jag har haft närkontakt med björn!!!!
P.S Nu fick vi ju svar på varför älgarna var så nervösa också! D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar