Tredje dagen gillt!

Nu är det inte ens roligt längre tänkte jag imorse när jag vaknade. Före jag hinner öppna ögonen och gno bort allt grus hör jag regnet smattra på husvagnstaket. Inte igen suckade jag och drog mig flera minuter innan jag kom upp ur bingen. Älgjakten skulle fortgå med eller utan min närvaro.

Inte ger jag upp! Eller trodde ni annat? Jag kände hög entusiasm igår kväll, hoppfull om att ta den där älgen. När vädergudarna inte var på vår sida idag heller sjönk motivationen något. Fast i bakskallen glöder ännu gnistan för älgjakten och glädjen över att få en lyckad jaktdag!

Blev det då en lyckad jaktdag.......? NÄÄÄÄH! Eller det beror på hur man tänker. Hunden Chansa fick upp spår, men inget blev skjutet. Det är svårt med vittringen när det spöregnar som det gjort senaste 4 dagarna. Idag blåste det även skarp vind.

Linus och jag satt på pass en bit upp på höjden. Nedan oss hade vi en avverkad mark, ja typ kalhygge. Bakom oss en myr som vi hoppades älgarna skulle visa sig på. Inte blev det mycket action där idag. Vi hade i allafall en fantastisk utsikt neråt byn Umnäs, fjälltopparna som omger den och alla vattendrag. Otroligt!

Återigen fick jag roa mig med att njuta av naturens skådespel. Vår vackra vy var redan i tidig morgontimma mörk och dyster. Under dagens lopp drog allt gråare kulisser över landskapet och den fuktiga slöjan blev allt tjockare. Framåt eftermiddagen när vi lämnade passet var sikten nästan lika med noll.

På tal om noll är motivationen verkligen nere i botten. Inte ett dugg kul idag att återigen uthärda regn och kyla för ingenting. Det är inte lätt med jakt, samtidigt är det väl det som är tjusningen. Jag tror att själva utmaningen är kärnan i motivationen. Som sagt har jag redan en hatkärlek till älgjakten.

Vad händer imorn undrar ni? Ja den som lever får se...........